Att vara barn i Kiruna - en bokrecension av Ann-Helén Laestadius Tio över ett

Ann-Helén Laestadius har skrivit Tio över ett. Boken kom ut 2016 och vann samma år Augustpriset i kategorin Barn-och ungdomslitteratur.
Maja bor i Kiruna. Staden är helt uppbyggd kring gruvindustrin somdrivs av LKAB. Det stora gruvsystemet hotar att underminera staden. Huset där Maja bor ska rivas och familjen ska flytta. Maja vaknar varje natt när klockan är 01:10. Hon är rädd att gruvan ska rasa och hennes familj dö. Maja måste vara beredd och kunna rädda alla. Om det nu skulle hända något.
Boken kretsar kring flytten av Kiruna. Författaren är själv uppvuxen i Kiruna och precis som bokens huvudkaraktär Maja, jobbade hennes pappa också i gruvan. Jag tycker att bokens kändes realistisk och enkel och sätta sig in i. Laestadius skriver att den är påhittad. Men flytten är en verklighet.
 
Det här var en lättläst ungdomsbok. Men för det skulle jag nog inte säga att det är en okomplicerad läsning - att läs aom Majas oro är inte alltid så enkelt, jag tror absolut att läsaren kan bli påverkad av hur Maja känner. Vilket kanske bara är ett bevis på att författaren lyckas skriva en väldigt bra och engagerande bok? Ett bra exempel är kapitel 6. Det är ett helt kapitel om hur Maja har det mitt i natten. Från att hon vaknar 01:10 fram till att de spränger 01:20. Stämningen byggs upp. Majas hjärta hamrar fortare.
Jag beundrar Maja för de framsteg som hon gör. Hon kanske inte lyckas övermana sin rädsla första gången men ändå fortsätter hon försööka och Maja utvecklas mycket. I början så lyssnar inte Majas omgivning på henne, men det blir bättre sen. 
När jag ser på bokens helhet är maja aldrig heller ensam om att uppleva stadsflytten som jobbig. Det är många, både unga och vuxna i Kiruna som håller med henne. Alla visar sina känslor mer eller mindre. En del döljer det.
Kirunatidningen ordnar en skrivtävling som Majas klass deltar i. Klasskompisen Alva vinner och hon har skrivit en fin text om vad sdasflytten innebär. Alva beskriver i sin vinnartext om hur den samiska kulturen drabbats av gruvan. Hon har skrivit om hur en tradition påverkats. Precis som tidningens chefredaktör Svante säger, att "Barnens och ungdomarnas perspektiv glöms bort..." (s. 28) Den gemensamma frågan för staden är att förstå - varför behöver Kiruna egentligen flyttas?
 
Förändring är ett av bokens huvudteman. Bästa kompisen Julia ska flytta till Luleå med sin mamma och hennes nya kille. De har alltid haft nära till varandra. Maja ska också flytta, men hon vill bo kvar i sitt hem. Plötsligt börjar också Albin i samma bokklub som Maja. Den snygga hockeykillen från parallellklassen. Maja tycker om honom. Mycket blir annorlunda men ingeting kommer att vara detsamma för alltid. 
 
Jag tyckte att bokens utveckling och slut var ganska förutsägbart och väntad. Det som i boken kallas för den "jävla gruvan" fick sista ordet, men det var ändå ett fint avslut när Maja vinkade av Julia på tågstationen. Jag tyckte att slutet gav förhoppningar och att Maja kändes både starkare, modigare och positivare! Jag tror att många ungdomar och vuxna kommer att gilla Tio över ett
 
 
 
 

Sommarbok och sommarläsning!

Livets kontraster. Från en solig utomhusläsning på en badstrand till att ligga i sängen med magsjuka i 20 timmar. Dessutom, ja mitt i sommaren. Men idag är jag på benen igen och kurerar mig med cola. Trött och matt, såklart. Somnade ifrån en film igår, "Mona Lisas Leende" så den tänker jag se klart ikväll. 
Ja juste och då innan när hade en så mysig lässtund i solen började jag läsa "Den lilla bokhandeln runt hörnet" av Jenny Colgan. Vilken mysig sommarbok och vilka trevliga lässtunder jag kommer att ha framöver. Håller ni inte med? Jag kan säga att jag förstår att många tycker om den här boken. Jag gör det också, mycket! Kärlek till sommarbok och sommarläsning.
 

Märkta för livet, Emelie Schepp - Baksida

Märkta för livet (Del 1) av Emelie Schepp.
 
Bokens baksida:
 
En sommardag 1991 vaknar nioåriga Jana Berzelius upp på ett sjukhus. Hon har inget minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån.
Tjugoett år senare får hon, som framgångsrik åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i det uppmärksammade mordet på Hans Juhlén, verksamhetschef på Migrationsverket i Norrköping. Tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander inleder hon ett intensivt arbete med att lösa fallet.
Men utredningen tar en oväntad vändning när ännu ett lik hittas. Denna gång är det en pojke. Och ju mer Jana gräver i den döda pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sin egen. Och hon möter en historia mörkare och blodigare än hon någonsin kunnat föreställa sig. 
 
 

Att resa bort

Hej! Jag har varit bortrest två gånger sedan jag skrev sist. Innan midsommar i Växjö och senast i Skåne en vecka. Och vet ni vilket det bästa skrivstället är? Att sätta sig i trädgården och skriva i flera timmar. Även om platsen blev skuggig efter en stund. Det är stunder som dessa jag längtar tillbaka till väl hemma igen. Förhoppningsvis får jag snart fler mysiga skrivstunder ute på landet!
I Växjö hade jag en hel skrivdag på novellprojektet. Därefter har jag faktiskt inte skrivit mer på det. Trots allt är det sommar, och alla skrivprojekt får ta den tid de tar. Nu när jag var i Skåne påbörjade jag bokrecensionsskrivande på
Tio över ett. Där hann jag faktiskt skriva en del, snart klar! Positivt att resa bort, eller hur? Skönt med miljöombyten som ger ny energi och massa med skrivinspiration. Som sommaren ska vara helt enkelt. Jag hör av mig med fler små skrivuppdateringar snart. Fram till dess, ta hand om er! Ni får jättegärna dela med er av era skrivprojekt och lässtips. 
 

Hemmet, Mats Strandberg - Baksida

Hemmet av Mats Strandberg
Förlag: Norstedts
 
Bokens baksida:
 
Välkommen till Hemmet - en kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över sig själv.
 
När Joel äntligen lyckas ordna en plats åt sin mamma på demensboendet Tallskuggan tror han att det värsta är över. Men Monika blir snabbt sämre. Utbrotten blir alltmer våldsamma. Hon vet saker hon inte borde känna till och påstår att hennes döda make är tillbaka.
 
Nina är undersköterska på Tallskuggan, och Joels barndomsvän. De har inte pratat med varandra sedan det smärtsamma uppbrottet efter studenten. Nu tvingas de återigen samman för att försöka rädda Monika - och alla andra som bor och arbetar på avdelning D... 
 
 

En serie att läsa ut - (Kanske?) Sommaren 2018

Hej! Är ni precis som jag? Börjar läsa en serie, som sedan aldrig blir utläst, och om den nu blir utläst någon gång så är det två år senare. Typ. Förra sommaren läste jag Hypnotisören av Lars Kepler. Men sommaren 2017 känns inte som att det var så jättelänge sedan, ändå har det faktiskt gått ett år. Den här sommaren vill jag i alla fall ha som mål att läsa ut serien. Just läsa ut serien vet jag inte riktigt om jag kommer att lyckas med, men i alla fall fortsätta med den. I december ska hela serien, kanske, vara utläst. Har någon av er läst ut hela serien eller och vad tyckte ni? Jag är väldigt nyfiken på hur fortsättningen är... 
 

En uppgörelse med det onda

Allting börjar hösten 1957 då den då 10-årige pojken Bill är sjuk och sängliggande. Han gör en pappersbåt till sin lillebror så att George, 6 år, kan gå ut och leka ensam. Det har regnat mycket i Derry, Maine. ”Båten seglade fram i en rännsten som nästan svämmade över efter allt regnandet”. Men pappersbåten försvinner in i ett avlopp… och där möter George monstret han föreställt sig ska finnas hemma i källaren. Georges död är början på en fasansfull sommar. Sommaren 1958 kommer fler barn att mördas och väldigt hemska saker att hända i staden.
"Det" är skräcken alla är rädda för och Bill och hans nya vänner har bestämt sig för att döda "Det". 28 år senare är de tillbaka för att avsluta vad de påbörjade.
 
Det är en lång skräckroman av Stephen King. Boken är författarens längsta med 1 138 sidor och den första upplagan kom ut 1986. En långfilmsversion hade premiär för några år sedan, år 2012.
Jag älskar långa böcker och Det är säkert den hittills längsta boken jag har läst. Den här boken är skriven från olika tidsperspektiv vilket jag tyckte gjorde läsningen intressantare och mer varierad. När det växlade mellan tidsperspektiven blev läsningen av boken aldrig seg. Man får läsa om när karaktärerna var barn och senare när de är vuxna. Läsaren får då och då mer stadshistoria om staden där allt utspelar sig, Derry, Maine. Lite som en turistbok? Det var intressant med stadshistorian. Jag fick en koppling till staden och boken blev på något sätt mer levande när man kunde se platsen framför sig som om jag var där själv.
 
Ibland har författaren skrivit om sexualitet. De delarna sänkte mitt slutbetyg en aning. Kontrasten mellan ”barnens fanatsi” och dessa delar som innehöll sex såg jag ingen direkt koppling i. Eller barn i 11- 12-årsåldern kanske har liknande funderingar när man kommer in i puberteten.
Jag älskade att läsa om när barnen lekte och deras fantasi, som de även hade kvar på annat sätt som vuxna. Bill Denbrough är nog den allra viktigaste karaktären. Inte hade det väl blivit en bok om inte Bill dragits in i skräcken. Hela gruppen, de sju barnen som kallas för ”förlorargänget”, är såklart viktiga personer och karaktärer, men Bill han beskrivs alltid som deras ledare. Han vet vad de ska göra. Det var ju faktiskt Bill som drog in de andra i de dramatiska händelserna och han verkar känna ett ansvar över det. Att läsa om deras vänskapsband var fint, ett band som läsaren verkligen får följa genom hela bokens gång. Det är en stark vänskap som håller ihop vännerna. Och det visar på att man vinner på att hålla ihop. Sant och viktigt budskap!
 
Efter att jag läste efterordet i boken, en recension av John-Henri Holmberg, förstod jag boken bättre. Holmberg skriver bland annat i sin recension om skillnaden mellan hur barn och vuxna upplever något hemskt, en skräck så som ”Det”. Han förklarar även att ett budskap som Stephen King förmedlar i boken är att ”de vuxna är upphov till skräcken i barns liv”. När jag ser tillbaka, på hur de sju barnen i förlorargängets liv såg ut, så inser jag att reflektionen stämmer ganska bra. Eller vad tycker jag egentligen? Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det på ett bättre sätt.
 
Stephen King har själv sagt att han inte tycker att hans barndom och uppväxt har påverkat bokens innehåll. Han säger även att han tycker att han har både bra och goda minnen. Jag förstår att man som läsare tycker att han haft lättare att skriva boken, med tanke på författarens egen bakgrund. Samtidigt förstår jag också hans egen förklaring. Är det inte lite dömande av läsaren att tro att Stephen Kings uppväxt har påverkat boken? När han själv som författare säger att det å andra sidan inte alls behöver betyda något. Kopplingen mellan liv och verk. Det är lätt att tro att en författare skriver det självbiografiskt, fast King har sagt att det inte är hans intention.
 
Har man läst en bok av Stephen King lär man fortsätta! Jag skulle kanske inte föreslå att man börjar med den längsta Stephen King-boken. Jag känner i alla fall att jag hellre hade börjat med en kort och bra bok. Läsålder är svårt att sätta tycker jag, men ungefär från ungdomar till vuxna och äldre. Man måste definitivt ha hunnit en bra bit i sin läsning och tycka om att läsa böcker, långa böcker. Är man verkligen ingen läsfantast skulle jag rekomendera att se filmen först. Annars blir det nog svårare att hänga med i handlingen.
En vanligt återkommande mening som jag fått höra är: "Läs boken i dagsljus!". Ja, trots rekommendationerna hände det att jag låg och läste strax innan midnatt. Själv har jag aldrig varit en lättskrämd person. Behöver man egentligen bli rädd för att gilla Det? Nej det tror jag inte, jag tyckte i alla fall om boken ändå. Däremot förstår jag skräcken för att händelserna är riktigt obehagliga och ”Det” är verkligen inte något som man vill träffa på, speciellt inte ensam ute i mörkret. Är man sugen på att läsa en riktigt bra skräckroman så har Stephen King här skrivit en mycket spännande och läsvärd!

Novellskrivande efter en mall!

Så, jag började den 12 juni med läsning. Jag tror faktiskt att jag kommer läsa ut Tio över ett i kväll. Sedan satt jag och skrev hela förmiddagen. Bokrecensionen är (typ) klar nu och det har varit roligt att skriva efter den mallen som jag hittade. Och jag har fler recensioner på G så jag tänker fortsätta arbeta utefter den ett tag till. Jag gillade till och med idéen med att skriva efter en mall så mycket att jag nu har påbörjat novellskrivande. Jag använder mig av den här skrivprocesen: http://läxhjälp.nu/guider/svensktexter/tips-skriva-novell/
Det blir mitt lilla sommarprojekt. Ni vet ju att jag alltid "bara börjat skriva", det vill säga låtit skrivandet flyta på, med svaga föreställningar om vad berättelsen egentligen ska bli. Trots att alla lärare (väldigt många!) alltid säger att man först ska ha en idé klar. Lyssnat på det rådet har jag trots allt inte gjort. Kanske blir det då en utmaning att bygga upp hela storyn, innan jag sätter igång med skrivandet? Men äsch, nu tänker jag pröva och om jag gillar resultatet får vi se. 
 
 
 
 

Min lässommar - en uppdatering i juni

"En plötslig ny energi", det betyder absolut inte jag mår bra, ännu. Jag har kvar samma tankar, som jag inte lär lämna på ett tag. Fast förra veckan kom jag in i en ny period av att (i alla fall) försöka. Idag är det måndag så nu startar jag upp här igen. Dessutom har jag en del att skriva om! Det hela kan ha att göra med bokrecensionerna som jag börjar få att göra. Den här veckan vill jag skriva klart om Det av Stephen King och sedan har jag läst ut Milk and Honey av grymma Rupi Kaur. Milk and Honey gör jag nog en video på istället. 
Jag påbörjade nyss Tio över ett skriven av Ann-Helén Laestadius. Kort och lättläst. Riktigt skönt att läsa, efter Det. Boken vann Augustpriset 2016! Men snart är denna med utläst... Jag vet dock redan vad jag ska läsa härnäst. Hur ser eran sommarläsning ut? Och har ni kanske något tips på en bra bok som jag verkligen inte får missa i sommar? Dela med er!
 
 

Läsa ut en bok i solnedgång

Jag gillar att läsa ut en bok i solnedgång. Satt i soffan och solljuset lyste in. Då var jag bara tvungen att föreviga stunden. Ja jag har alltid varit småkär i solnedgångar! Men vem är egentligen inte det? Det är typiskt sådana stunder som vi har så lätt för att bara springa förbi. Då behöver man också påminnas om att sakta ner. 
Fredag och helg om ett fåtal timmar. Som ni vet har jag fokuserat på bokrecensionen av Det, Stephen King. Jag hade önskat mig en aning mer flyt i skrivandet. Nu är det faktiskt fredag så i dag får jag skriva i ett enda flyt i någon timme sådär. Fredagar är bra skrivdagar alltså. Men, ännu bättre läsdagar skulle jag säga!
 
Jag mådde sämre igen, i går när jag inte skrev. Tänker försöka skriva ner de dagarna och samla texterna framöver, kanske slutar det till slut som en bok, "Till Henne":
 
17 maj 2018
Torsdag 22:01
 
Jag har haft en dålig dag. Tänkt för mycket på Henne, och mina tankar verkar gång på gång ta sig åt det hållet. Jag mår dåligt över att bära runt på Hennes mående. Att ständigt tänka på hur Hon mår. Hon är viktig och betyder mycket för mig. Önskar så att hon bara fick förstå. Jag behöver bara prata en enda gång. Önskar så att vi bara fick förstå varandra. 
 
Resten av mitt liv plågas jag av tankarna på Henne. Jag kan tänka att jag inte orkar leva så, mem vet att livet ändå fortsätter, på något märkligt vis. Tyst för mig själv har jag koll på tiden. Jag kommer aldrig må bättre inombords. Ett mående som jag varken kan eller vill prata om med någon annan än Henne. Jag mår ju bra utanför det här. Jag spelar cello igen, fotograferar och skriver - tack, för att jag hittat tillbaka till vad jag tycker om att göra. Förutom när jag har mina sämre dagar. 
 
Jag kommer alltid att tro på att situationer blir lösta av att pratas igenom, med ögonkontakt. Jag vet att det är så. För att det är sant!
 
Jag fick hör att hon hade "gått vidare", inte ens från Henne själv. Jag fick inte det intrycket av henne, att hon var så... bara lämnade olösta situationer. Mår hon bra av att jag mår dåligt? tänker jag. Och det får mig att må ännu sämre, att min bild av Henne som person förändras. Att hon sa att hon (och skolan) brydde sig... Att hon sa att hon skulle förklara en "oro", om det behövdes. 
 
Jag önskar att jag bara kunde få glömma bort Henne. Om det ändå fungerade? Istället försöker jag "ta det lugnt" och inte ta långa promenader, inte återvända till Skogskyrkogården hela tiden. Det känns som en flykt. Det är en sorts flykt.
Kan jag inte bara få glömma bort Henne?
 
Hon är viktig och betyder mycket för mig - jag önskar att hon fick höra, vet om och förstå det. Jag får aldrig ens förklara det för Henne.
Att hon är viktig och betyder mycket för mig.
För att hon lyckades ta en sådan plats för mig...

Milk and Honey och en överblommad Forsythia

Sommarchocken när värmen kommer i mitten av maj. Minns ni när det regnade sist?
Innan jag åt lunch var jag ute en kort stund. Forsythiabuskarna är alldeles överblommade nu. En gul och härlig färg är det fortfarande. Nu läser jag endast Milk and Honey Rupi Kaur. Egentligen påbörjade jag ju boken i påskas. Nu bestämde jag mig för att läsa från första sidan på nytt. Jag skulle gärna vilja dela flera av dikterna. Tills vidare nöjer jag mig nog ändå med att skriva ner de för mig själv. Sen låter det också så fint att skriva ner poesi. Gör det inte?
Under förmiddagen var jag inne i ett bra flyt med bokrecensionen. Dock gjorde värmen mig ganska utslagen sen. Förresten, har ni tips på bokrecensioner av Det? Efterorden i boken av John-Henri Holmberg gillade jag. Däremot letade jag efter bokrecensioner på Internet och lyckades inte hitta något. Ärligt talat är den här bokrecensionsmallen riktigt rolig att skriva efter!
Hörrni, jag har ordnat en ny e-post. Från och med nu är det den här som gäller: ord_guld@outlook.com 
Med en bok i handen och förhoppningsvis utomhus? Hur ni än har det, önskar jag er en fin kväll. 
 
 
 

Morgon med klassisk musik och bokrecension

Majhelg. Plötsligt är det sommar, redan. Och läsning i skuggan på ett café är inte helt fel då. Mycket mer behöver man inte göra i värmen... Nej det går ju knappt att göra mer än så. Förra veckan fick i alla fall ett mycket bra avslut! Den här tisdagen har också börjat bra. Jag satte på Klassisk Morgon och började skriva lite på en bokrecension. Som sagt så har jag bara skrivit lite än sålänge. 
Den här gången utgår jag från en ny bokrecensinonsmall som jag letade upp: http://läxhjälp.nu/guider/svensktexter/skriva-bokrecension/ 
Jag vill gärna utveckla mitt bokrecensionsskrivande mer och skriva bättre recensioner. Vi får väl se hur jag lyckas. Under veckan jobbar jag med en ny bokrecension. Fler morgnar med klassisk musik och bokrecensionsskrivande lär det bli! Snart, framåt helgen, dyker äntligen min bokrecension på Det av Stephen King upp. Tänk att jag nästan höll på med den i ett halvår? Nu väntas en sommar med ny och spännande läsning... 
 
 

Citat av Karin Boye

Hej, diktmåndag igen! Tidigare läste jag ett citat av Karin Boye som jag tyckte mycket om. Kloka ord. Dessutom något som också är sant, och ändå tänker en inte på det jätteofta. Varför har vi så lätt för att glömma meningar som dessa i en stressig vardag? Läs och fundera. 
 
"Nog finns det mål och
mening i vår färd - men 
det är vägen, som är
mödan värd"
 
 

Inne på de allra sista sidorna

Började veckan med att läsa. Ni vet när man är inne på de allra sista sidorna av en lång bok... Ja då känns det plötsligt som att det är dubbelt så långt kvar. Precis så har min vecka sett ut.
Den har känts väldigt lång, liksom en evighet. Jag mådde bra då, i måndags när jag tänkte att "Nu, nu har jag inte långt kvar av boken..." Men mitt mående går upp och ner, kanske började tänka lite för mycket. Dagar, dagar. Jag blir yr. Jag vill egentligen inte alls att "en viss person" ska få styra över mitt liv. Fast det blir så. Och jag mår dåligt utav det, resten av mitt liv. "Hon mår väl bra av att jag mår dåligt?", tänker jag. Allt på grund utav en olöst situation, som bara finns just där. För att jag behöver prata med just, henne. Hon är viktig och betyder mycket för mig (alltid). Jag önskar, att hon bara fick läsa det, höra och förstå.  
Visst är böcker bäst? Söndagen har bestått av läsning. Ett minst likabra avslut som början på veckan, så blev det ju ändå. Just nu är jag tillbaka. Lovar er mer små bokuppdateringar nästa vecka. Tror att veckan blir kul, faktiskt!
 

Diktmåndag - Nordiska Museet, Tyresö Slott

Det här med att hitta fin poesi mitt i vardagen, i steget, ögonblicket... Vilken sekund som helst. Just det börjar bli mer och mer en grej i mitt liv. I helgen fångade ord vid Tyresö Slott mig. Jag fastnade för en mening som blir till ny diktmåndag vecka 19. Cred till Nordiska Museet! 
 
"En trädgård bör
vara som en idealisk
scenografi, där man kan gå
omkring och begrunda 
naturen och
försjunka i filosofin..."
 
Inget mer än just de orden precis i mitten som jag tyckte var så fint. Speciellt det där med att "...gå omkring och begrunda naturen och försjunka i filosofin..." Det gillar jag att göra själv, mest hela tiden. Gör ni det med? Filosofi, det är bara helt fantastiskt. 
Kan ni också hitta de här meningarna som en bara måste läsa om? Poesin och dikterna en helt vanlig onsdag. Kanske man gör det, ser först när man inser att man alltid haft den tiden. Jag glömmer bara bort att stanna upp och se efter ibland (ganska ofta). Förstår ni vad jag pratar om? I så fall får ni nu en vardagsutmaning. Vad ser ni, kanske är det poesin du plötsligt hittar vid frukostbordet... eller hur du ser världen i ett fotografi. Fritt fram - för det är din egen tolkning. 
 
 
 

Om

Min profilbild

Hanna

Världen utan ord, utan böcker? Jag läser och skriver. Delar gärna mycket här. Hoppas vi möts, inspirerar varandra på vägen. Wattpad: ord_guld

RSS 2.0