En uppgörelse med det onda

Allting börjar hösten 1957 då den då 10-årige pojken Bill är sjuk och sängliggande. Han gör en pappersbåt till sin lillebror så att George, 6 år, kan gå ut och leka ensam. Det har regnat mycket i Derry, Maine. ”Båten seglade fram i en rännsten som nästan svämmade över efter allt regnandet”. Men pappersbåten försvinner in i ett avlopp… och där möter George monstret han föreställt sig ska finnas hemma i källaren. Georges död är början på en fasansfull sommar. Sommaren 1958 kommer fler barn att mördas och väldigt hemska saker att hända i staden.
"Det" är skräcken alla är rädda för och Bill och hans nya vänner har bestämt sig för att döda "Det". 28 år senare är de tillbaka för att avsluta vad de påbörjade.
 
Det är en lång skräckroman av Stephen King. Boken är författarens längsta med 1 138 sidor och den första upplagan kom ut 1986. En långfilmsversion hade premiär för några år sedan, år 2012.
Jag älskar långa böcker och Det är säkert den hittills längsta boken jag har läst. Den här boken är skriven från olika tidsperspektiv vilket jag tyckte gjorde läsningen intressantare och mer varierad. När det växlade mellan tidsperspektiven blev läsningen av boken aldrig seg. Man får läsa om när karaktärerna var barn och senare när de är vuxna. Läsaren får då och då mer stadshistoria om staden där allt utspelar sig, Derry, Maine. Lite som en turistbok? Det var intressant med stadshistorian. Jag fick en koppling till staden och boken blev på något sätt mer levande när man kunde se platsen framför sig som om jag var där själv.
 
Ibland har författaren skrivit om sexualitet. De delarna sänkte mitt slutbetyg en aning. Kontrasten mellan ”barnens fanatsi” och dessa delar som innehöll sex såg jag ingen direkt koppling i. Eller barn i 11- 12-årsåldern kanske har liknande funderingar när man kommer in i puberteten.
Jag älskade att läsa om när barnen lekte och deras fantasi, som de även hade kvar på annat sätt som vuxna. Bill Denbrough är nog den allra viktigaste karaktären. Inte hade det väl blivit en bok om inte Bill dragits in i skräcken. Hela gruppen, de sju barnen som kallas för ”förlorargänget”, är såklart viktiga personer och karaktärer, men Bill han beskrivs alltid som deras ledare. Han vet vad de ska göra. Det var ju faktiskt Bill som drog in de andra i de dramatiska händelserna och han verkar känna ett ansvar över det. Att läsa om deras vänskapsband var fint, ett band som läsaren verkligen får följa genom hela bokens gång. Det är en stark vänskap som håller ihop vännerna. Och det visar på att man vinner på att hålla ihop. Sant och viktigt budskap!
 
Efter att jag läste efterordet i boken, en recension av John-Henri Holmberg, förstod jag boken bättre. Holmberg skriver bland annat i sin recension om skillnaden mellan hur barn och vuxna upplever något hemskt, en skräck så som ”Det”. Han förklarar även att ett budskap som Stephen King förmedlar i boken är att ”de vuxna är upphov till skräcken i barns liv”. När jag ser tillbaka, på hur de sju barnen i förlorargängets liv såg ut, så inser jag att reflektionen stämmer ganska bra. Eller vad tycker jag egentligen? Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det på ett bättre sätt.
 
Stephen King har själv sagt att han inte tycker att hans barndom och uppväxt har påverkat bokens innehåll. Han säger även att han tycker att han har både bra och goda minnen. Jag förstår att man som läsare tycker att han haft lättare att skriva boken, med tanke på författarens egen bakgrund. Samtidigt förstår jag också hans egen förklaring. Är det inte lite dömande av läsaren att tro att Stephen Kings uppväxt har påverkat boken? När han själv som författare säger att det å andra sidan inte alls behöver betyda något. Kopplingen mellan liv och verk. Det är lätt att tro att en författare skriver det självbiografiskt, fast King har sagt att det inte är hans intention.
 
Har man läst en bok av Stephen King lär man fortsätta! Jag skulle kanske inte föreslå att man börjar med den längsta Stephen King-boken. Jag känner i alla fall att jag hellre hade börjat med en kort och bra bok. Läsålder är svårt att sätta tycker jag, men ungefär från ungdomar till vuxna och äldre. Man måste definitivt ha hunnit en bra bit i sin läsning och tycka om att läsa böcker, långa böcker. Är man verkligen ingen läsfantast skulle jag rekomendera att se filmen först. Annars blir det nog svårare att hänga med i handlingen.
En vanligt återkommande mening som jag fått höra är: "Läs boken i dagsljus!". Ja, trots rekommendationerna hände det att jag låg och läste strax innan midnatt. Själv har jag aldrig varit en lättskrämd person. Behöver man egentligen bli rädd för att gilla Det? Nej det tror jag inte, jag tyckte i alla fall om boken ändå. Däremot förstår jag skräcken för att händelserna är riktigt obehagliga och ”Det” är verkligen inte något som man vill träffa på, speciellt inte ensam ute i mörkret. Är man sugen på att läsa en riktigt bra skräckroman så har Stephen King här skrivit en mycket spännande och läsvärd!

Veckans boklista! (Maj 2018 Uppdatering)

Denna lördag känner jag för att prata lite böcker med er! Så här ser boklistan ut nu med lite nya inslag som har tillkommit den här veckan, och säkert även för resten av månaden. Jag får väl ändra senare om någon annan läsning lockar mig mer? 
De första tre böckerna i listan, Gökungen av Frances Hardinge, Allt ska brinna av Sofia Nordin och The Selection: Drottningen (Del 5) av Kiera Cass var några tips i senaste tidningsnumret av Barnens Bokklubb. Jag är allra mest nyfiken på Allt ska brinna. Sedan har jag faktiskt första delen i The Selection-serien hemma fast som jag ännu inte läst. Så småningom lär jag i alla fall läsa också del 5.
Återstående böcker fick jag syn på i Pocket Shop-topplistan maj 2018! ( @pocketshopsw på Instagram ) Därifrån börjar jag säkert med Never let me go av Kazuo Ishiguro. Jag tror att jag får ha ett tema och läsa böcker av litteraturpristagare. I påskas fick jag boken Störst av Allt (Malin Persson Giolito) så förr eller senare läser jag mer av författaren. 
Ja och så titeln Viskande skuggor, boken av Jean-Philipp Sandker. Fint! Men den största frågan av alla - hur låter det när skuggor viskar? Kan skuggor ens viska? Stora frågor och mycket filosofiska.
När jag kollar in på Barnens Bokklubb-hemsidan möts jag av ett citat av Astrid Lindgren. Hon sa "Barn skapar mirakel när de läser. Därför behöver barn böcker". Åh bästa Astrid! Med de fantastiska orden avslutar jag det här inlägget. 
 
 

Nomineringarna till Årets bok 2018

Hej! Här är listan som så många andra delar just nu, så även jag. Nomineringarna till årets bok 2018! Och som ni ser har jag inte läst en enda av böckerna. Men målet är att göra det så jag lär uppdatera er vidare kring det här ämnet innan året tar slut i alla fall. Jag är nyfiken på Koka björn av Mikael Niemi - alltså mest för boktiteln. Sedan låter Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan som lite mysig läsning. Jag har även hört att Nej och åter nej av Nina Lykke ska vara riktigt bra! Har ni läst en eller flera av dessa böcker? Vilken bok skulle ni själva börja med att läsa ur listan? Hm jag får vidare klura på vilken bok jag ska ta och läsa först. Antingen blir det en liten vår- eller sommarpresent till mig själv. Vi får väl se framöver helt enkelt!
 

Så många nya böcker!

 
Hej, äntligen en ny video! Den här gången blir det för att fira världsbokdagen (23 april varje år) eller världsbokveckan. Dessutom passar det ju riktigt bra in när man har så många nya böcker.
Pratar kanske lite för mycket om omslag, och inte så mycket om innehåll. Handlar det om det där fotografiska sinnet? Har även ni ibland lätt för att tänka mer på omslaget? Men jag lovar att det kommer bättre inslag framöver i kommande videos. Just i dag får ni helt enkelt ha översikt med att det är första videon på ett bra tag. 
Glöm inte att läsa mycket, så hörs vi snart! 

Störst av allt, Malin Persson Giolito

Störst av allt, Malin Persson Giolito. 
 
Bokens baksida:
 
De rikaste rika och de mest utsatta behöver sällan
mötas. Utom i Djursholms allmänna gymnasium. 
Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det
slutar i katastrof. Nio månader senare ställs arton-
åriga Maja inför rätta.
 
Störst av allt är en naken skildring av en fullskalig
tragedi i överklassens ombonade frizon och ett 
sällsynt inkännande porträtt av en ung människa. 
 
 

The Miniaturist, Jessie Burton

Åh, den här veckan såg jag Miniatyrmakaren som ligger ute på SVT just nu. Jag måste bara tipsa er om att se den, och jag länkar till serien såklart. Den är ju baserad på en bok av Jessie Burton, det vill säga The Miniaturist. Vilken jag hittade i föräldrarnas bokhylla, så roligt! Dock på engelska, man jag har insett mer och mer att det utvecklar mina engelska färdigheter att läsa böcker på språket. Men vi får väl se om jag ger mig in i den engelska boken eller kanske den svenska utgåvan först. Det återstår att se? Miniatyrmakaren finns nu i alla fall i läshögen! Ja, vid det här laget är läshögen STOR, men mycket bra lästider väntar där. Det innebär även säkerligen många bra bokrecensioner. Så nu ska jag återgå till en lat helg i soffan med min nuvarande bok... 
Länk till Miniatyrmakarenhttps://www.svtplay.se/miniatyrmakaren 
 
 
 

Caraval, Stephanie Garber - Baksida

Caraval av Stephanie Garber.
 
Bokens baksida:
 
Scarlett har aldrig lämnat den lilla ön Trisda där hon bor tillsammans med sin syster Tella och deras far. På håll har hon fascinerats av Caraval - det årliga uppträdandet där åskådarna deltar i ett magiskt spel för att lista ut vad som är verkligt och vad som är fantasi.
 
När inbjudan äntligen kommer reser systrarna dit. Men så fort de stiger i land kidnappas Tella. Scarlett har fått lära sig att allt som sker under Caraval är på låtsas, men snart är hon indragen i ett högst verkligt spel på liv och död. 
 

Jane Eyre, Charlotte Brontë - Baksida

Jane Eyre av Charlotte Brontë.
 
Bokens baksida:
 
Skildringen av den unga flickan Janes svåra uppväxt, hennes tid på välgörenhetsskola, hennes ankomst till Thornfield Hall och mötet med den gåtfulle mr Rochester och hans dunkla hemlighet, är sedan länge en klassiker. Mycket har skrivits om romanen, utifrån vitt skilda motiv: feminism, religion, symbolism, kärlek, passion, natur, barn, sociala frågor och så vidare. Generation efter generation har levt med och faschinerats av Jane Eyre och hennes långa och krokiga väg fram till ett självständigt liv. 
 
Redan när Jane Eyre kom ut 1847 blev den en storartad framgång. Genom sin passionerade och uppriktiga skildring av en älskande kvinnas strävan efter självständighet och likaberättigande utgör romanen en milstolpe i kvinnoskildringarnas historia. Jane Eyre är en både skarpsinnig och romantisk berättelse om kärlek, men också ett försvar för kvinnans rätt till lika värde. 

Förföljaren, Nora Roberts - Bokrecension

Jag såg omslaget och boktiteln en gång på nätet. Efteråt blev jag så där himla nyfiken, som man kan bli. Jag måste läsa boken, tänkte jag.
 
Jag hade ganska höga förväntningar när jag började läsa Förföljaren. Visst hade jag läst baksidestexten innan, tolvåringen som avslöjar sin pappa som en seriemördare och nu, arton år senare, har blivit en framgångsrik fotograf.
Huvudpersonen heter Naomi Carson och att hon är fotograf var något av det bästa med hela boken. Jag som själv tycker om att fotografera och hålla på med bilder, så det blev lättare för mig att känna igen mig i karaktären. Kanske gjorde det att känslan, hela läsupplevelsen, blev verkligare.
Det här med att du känner igen dig extra mycket i en karaktär har väl de flesta upplevt. Är det inte fantastiskt?
 
Naomi har precis hittat ett hus nära havet. Det är gammalt och behöver renoveras, vilket man får följa ända fram till slutet av boken. Möjligtvis att lite mycket fokus ligger på renoveringen?
Bokens handling är väl framförallt om hur minnen, en del händelser, aldrig lämnar oss.
Att Naomi upptäcker att pappan var seriemördare för arton år sedan är något som förföljer henne såklart. Det fortsätter faktiskt förfölja, aldrig lämnar, eller? Kan det försvinna om man "bekämpar" detta, slutar låta det vara en del utav ens liv. Det är svårt, men funkar det, vad tror ni?
 
Mardrömmarna finns ännu kvar. I sitt hus vid havet söker Naomi lugn och ro - hon vill helst vara ensam. Hon vågar inte riktigt släppa in någon annan i sitt liv, hon döljer sanningen och sitt ursprung.
Ändå lär Naomi känna sina grannar och blir vän med Xander, som är bilmekaniker och musiker. Eller, kanske till och med lite mer än bara en vän?
 
Jag tyckte att inledningen på boken var riktigt bra faktiskt. Men jag blev besviken på mittendelen där det gick lite för trögt framåt. Det där hade jag också läst om i andra bokrecensioner.
Däremot, mot slutet började det äntligen bli mer spännande igen! Kanske att boken hade kunnat sluta på ett annat sätt, det kändes en aning abrupt.
Jag gav Förföljaren 3 av 5 stjärnor, ja det var nog alltså mittendelen som sänkte mitt betyg, synd.
 
Nora Roberts var en ny författare för mig men mitt intryck var att Förföljaren var en väldigt bra bok, och jag läser gärna fler av hennes böcker, till exempel Kidnapparen som kom ut nu i december 2017.
Jag har skrivit mer om författaren här:   

Allt jag inte sa, Yrsa Walldén - Baksida

Allt jag inte sa av Yrsa Walldén.
 
Bokens baksida:
 
Klockan är exakt tjugotvå minuter över elva första gången du kysser mig. Det sista jag ser innan jag sluter mina ögon och innan dina läppar rör vid mina är en digitalklocka på ett sängbord med lysande blå siffror, 23:22. Tjugotvå minuter över elva och hela min värld vänds upp-och-ner. 

Det, Stephen King - Baksida

Åh hade längtat så mycket efter att få Det! S
Stephen King kommer att få göra mig sällskap på Nyårsafton och även under början på det nya året. Boken är dessutom lång och tjock. Okej, fast det här med tjocka böcker vet vi ju att det både kan vara något bättre och sämre. Hoppas boken lever upp till mina förväntningar! Har någon av er läst Det
 
Bokens baksida: 
 
Skräcken som inte skulle upphöra förrän tjugoåtta år senare - började, såvitt jag vet och kan berätta, med en båt gjord av en tidningssida som seglade fram i en rännsten som nästan svämmade över efter allt regnandet. 
 

Begravd Jätte, Kazuo Ishiguro- Baksida

Ja, under granen låg ju några böcker. De senaste åren har jag bara önskat mig böcker, en del har blivit lästa och andra ligger fortfarande och väntar. Nästan sådär att jag borde önska mig en större bokhylla härnäst... Jag ser i alla fall framemot mitt läsår 2018 nu. Wow, så spännande! 
Den första boken som jag vill dela med mig av från årets julklappsböcker är Begravd jätte av Kazu Ishiguro, årets nobelpristagare i litteratur. Minns att jag länge tänkt att skriva något om författaren, fast det får nu bli i samband med att jag kommer läsa boken istället. 
 
Bokens baksida: 
 
Det är 500-tal i det land som en gång ska bli England. Romarna försvann för länge sedan, och i landskapet rör sig människor på obestämd flykt; föräldrar söker sina barn, barn söker sina föräldrar. Men det är också en värld befolkad av monster och demoner. Och mitt i allt detta befinner sig Axl och Beatrice, ett åldrat par som ger sig ut på en lång och farofylld resa för att hitta sin son, sedan många år försvunnen. 

Kungens Fånge, Victoria Aveyard - Bokrecension

Till min födelsedag i år önskade jag mig många böcker, vilka jag har delat baksidorna på under hela september. 
Jag började nästan genast läsa en av böckerna, Kungens Fånge, och jag älskar fortfarande författaren Victoria Aveyard. Hon är ju så bra! Medan jag läste förstod jag också att det ska komma ut en fjärde del. 
Än så länge tycker jag om serien som helhet, okej, även om vi kan konstatera att första boken, Röd Drottning, varit bäst enligt mig. Nu längtar jag supermycket efter att den sista delen kommer ut på svenska. Så länge kommer i all fall en bokrecension på del tre!
I slutet av Glassvärdet blev Mare tillfångatagen av kungen Maven. Mare räddade sina vänner genom att ge sig själv till kungen, precis som Maven hela tiden hade önskat i alla sina brev till henne. Nu är hon fånge hos kungen i palatset. Mare är inlåst i ett eget rum, med en säng och senare upptäcker hon att Julians gamla böcker står i hyllorna. De böckerna blir en tröst i väntan på att Cal och blodssvärnet ska komma och rädda henne. Mare visas upp i fina klänningar under middagar och andra framträdande. Men hon vaktas dygnet runt av fångvaktare och har fot- och handledsbojor på sig hela tiden med tyst sten i. Hon kan inte använda sina blixtar på ett väldigt långt tag...
Samtidigt har Maven svårt att få kungariket att hålla ihop och under bokens gång splittras det en del. Jag tycker att karaktären Maven är grym men det är ju den gamla drottningen Elara som gjort honom till det han är, ett monster eller hur man vill beskriva honom. Något som han ändå fortfarande har kvar är sin kärlek till Mare - fast han älskar ju Mare på sitt eget vis. Evangeline av huset Samos finns också kvar i palatset. Hennes familj är en av de som vill ha ett eget rike och går emot Maven, de flyr vid kaoset som uppstår när Mare räddas. Evangeline spelar också en stor roll när Mare blir fri!
Jag tycker att det är intressant och kul att läsa om hur Mare förändras genom serien. Till en början var hon flickan Mare Barow i Pålträsk som hängde med sin bästa vän Kilorn. Sedan har hon varit blixtbäraren i kungahuset, lite som en bricka i ett spel som kungafamiljen spelade. Det var ändå där hon hittade sig själv och sin förmåga, något som ju är en jättestor del av henne. Senare kan man fråga sig vem Mare är utan sina blixtar? Eller det känns som att hon frågar sig själv det många gånger. Och vilken av alla dessa karaktärer tycker jag bäst om? I Kungens fånge upplevde jag det som att Mare utvecklades till en mognare blixtbärare. Hon kanske förändrades från att tro att hon var som "deras ledare", vilket hon väl på sätt och vis var, men att hon nu inser att allt inte handlar om blixtbäraren. Mare var väl länge, och är fortfarande en del, blodssvärnets ansikte utåt. Eller upprorets ansikte? Eller hur upplever ni de här karaktärerna som jag pratar om, Mare och Maven? 
Det som från början mest var ett uppror från blodssvärnet blir till ett stort stort krig. I Julians böcker har jag i och för sig för mig att man får veta att det här kriget och konflikterna alltid funnits, mer eller mindre. Kungens fånge slutar med att Cal ger sig av efter att han faller för en möjlighet, något han tror kan bli ett slut på allt elände. En allians ska skapas mellan Ravinen och Kung Tiberias (Cal). Evangeline och Cal måste gifta sig, något som redan drottningprovet visade för länge sedan.
Cal lyder order men han kan inte fatta beslut. Det är något som Mare tänker, egentligen är det Mavens ord. Meningen beskriver faktiskt Cals karaktär och personlighet väldigt bra. Hm, jag skulle vilja skriv mer om Cal och Evangeline. I den här boken fick man läsa vissa delar ur Evangelines perspektiv, vilket var spännande att förstå henne bättre. Tidigare hade man skapat en bild och uppfattning utfrån andras tankar. Fast jag tror att det blir roligre att skriva om fler karaktärer någon annan gång. En fråga som jag ställer mig inför den sista delen är hur det kommer se ut mellan De röda och Silvrarna. Kommer silvrarna fortfarande att vara rikast "bäst" och äga världen och de röda än en gång vara deras slavar? Och ha det fattigare ställt. Hur kommer deras samhälle egentligen att utvecklas?
Jag tycker att boken är jättebra. Mycket att jag tycker så mycket om boken beror helt klart på författaren. I den här bokrecensionen tycker jag att jag lyckades skapa många frågor och funderingar och visst är det fantastiskt när en bok kan göra så med en. Ungdomarr, gamla, alla borde läsa boken, speciellt ni som gillar att läsa om påhittade världar, som typ fantasy, där människorna lever på helt annorlunda sätt, där det är uppdelat som till exempel röda och silvrar. Jag gav lätt den här boken 5 av 5 stjärnor!

Kungens Fånge, Victoria Aveyard - Baksida

I tredje delen av Victoria Aveyards Röd drottning-serie prövas lojaliteter på alla sidor. Mare Barrow är fånge, maktlös utan sin blixtförmåga, hemsökt av de förödande misstag hon begått. Hon lever på nåder av den förrädiske unge man som hon en gång älskade, Maven Calore. Numera är han kung, och han fortsätter att väva sin döda mors nät för att behålla kontrollen över sitt rike - och över sin fånge. Samtidigt fortsätter Mares gäng av blandblodiga och röda att organisera sig, träna och expandera.
De förbereder sig för krig. Och Cal, prinsen som befinner sig i exil och har sitt eget romantiska intresse av Mare, är beredd att göra allt för att få henne tillbaka. När blod ställs mot blod, förmåga mot förmåga, finns det kanske inte någon kvar som kan släcka elden - och Norta, så som Mare känner det, riskerar att förtäras...
 
Baksidestext: http://www.bokus.com/bok/9789176457511/kungens-fange/

Tio över ett, Ann-Helén Laestadius - Baksida

Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.
LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!
Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan.
 
Baksidestext: http://www.bokus.com/bok/9789129698985/tio-over-ett/
 

Legender, Torgny Lindgren - Bokrecension

För ett tag sedan läste jag ut Legender av Torgny Lindgren. Ärligt talat vet jag inte riktigt hur jag ska skriva ihop en bra bokrecension på den här bokan? Ja, även om han är en helt fantastisk författare som gjorde en glad att läsa. Många av de återberättade legenderna var väldigt märkliga, de handlade om brutna ben och döden. Jag minns en märklig historia om potatisar? En annan del handlade om Anette Svensson som i kön till snabbköpskassan drabbas av Anden. Anden är en kraft som plötsligt gör henne väldigt stark. Och då har Anette en ny karriär som tyngdlyftare. Mycket utspelades väl på landet, jordbruk och 1900-tal skulle jag säga. Något höstlov eller så läser jag säkert om boken och förstår mig på den ännu mer. Jag gav ändå boken 5 av 5 stjärnor, allt för den fantastiska författaren. Jag tror att det är väldigt lärorikt att läsa en sådan här bok om du själv gillar att skriva och uttrycka dig. Tips! 

Förföljaren, Nora Roberts - Baksida

Två dagar innan sin tolvårsdag vaknar Naomi Bowes mitt i natten. Ute drar det ihop sig till ett tryckande hett åskväder. Genom sovrumsfönstret ser Naomi sin pappa försvinna in bland träden bortanför huset och hon skyndar sig ner för trappan för att följa efter. Men något är fel. Pappa är inte på väg ner mot sjön för att ta sig ett svalkande dopp som Naomi trott. Han fortsätter rakt in i den mörka skogen.
Sjutton år senare har Naomi bestämt sig för att lämna traumat i det förflutna bakom sig. Hon är inte längre den lilla flickan som hittade och befriade en fastbunden kvinna i en jordkällare i skogen, och avslöjade sin pappa som en av landets värsta seriemördare. Idag är hon en framgångsrik fotograf med ett nytt efternamn, och hon har precis köpt ett nedgånget men underbart gammalt hus vid havet, långt ifrån platsen där hon växte upp. Naomi längtar efter att bli lämnad ifred, men låter sig motvilligt charmas av de vänliga invånarna i det lilla samhället vid kusten. Inte minst av Xander Keaton, bilmekaniker och hängiven musiker, vars väg ständigt tycks korsas med hennes.
Men även om Naomi har funnit sin plats på jorden räcker det inte att lägga år och mil mellan nuet och det förflutna. Hennes pappas brott har skapat ringar på vattnet, och mardrömmen är långt ifrån över.
 
Baksida: http://www.bokus.com/bok/9789100167332/forfoljaren/
 
 

Sjöfararna, Dina Gabaldon - Bokrecension

Den här sommaren har jag verkligen läst mycket – bara den senaste tiden känns det som om jag har läst mycket mer än tidigare. Vet inte om jag var i en lässvacka ett tag, men nu har jag i alla fall återvänt till böckerna igen! Så kan det vara!
Men nu ska jag i alla fall försöka sammanfatta Sjöfararna, vilket är tredje delen i Outlander-serien. Claire är tillbaka i sin egen tid. I början av boken läser man om hur livet är tillsammans med Frank Randall och dottern Brianna som föds. Samtidigt kan Claire aldrig släppa Jamie, som hon fortfarande känner att hon älskar. Dessutom växer Brianna upp och är så lik sin biologiska pappa… Då är det svårare För Claire att glömma Jamie.
Men sen går Frank bort när Brianna är ungefär 20 och Claire börjar göra efterforskningar om vad som egentligen hände i slaget vid Culloden. Är Jamie död eller finns det en liten chans att han fortfarande lever? Till sin hjälp har hon Brianna och Roger, den gamla kyrkoherdens adoptivson som nu är forskare i historia.
Till slut kommer de tillsammans fram till att Jamie verkar ha överlevt Culloden. Claire måste våga ta mod till sig och åka tillbaka till Jamie. Och det verkar som att någon vill att de ska återförenas. Tillsammans måste de åter fly från det jakobitiska Skottland. De färdas länge på en båt över havet, en resa som blir svår. Innan de hamnar i Västindien där politiska intrigier och voodomagins mörka mysterier drabbar dem. Jag älskar tjocka böcker – vilket Outlander är. Dina Gabaldon skriver så skickligt och jag gillar verkligen henne mer och mer för varje del. Fast ibland blir det lite segt med långa böcker också. Någon gång blev Sjöfararnalite långrandig, men som helhet var den grym och jag gillade nog spänningen mer i del 3 än del 2. Jag gav boken 5 av 5 stjärnor! 

Eldmärkt, Sabaa Tahir - Baksida

Eldmärkt
Laia och Elias är på flykt genom öknen, på väg mot det ökända fängelset Kauf för att frita Laias bror. Efter sig har de Kommendantens trupper, beordrade att döda eller fånga dem.
Helene är kvar i huvudstaden, för evigt bunden av eden hon svurit till den nye kejsaren. Hon försöker desperat glömma sin kärlek till Elias, eftersom han numera är Imperiets, och därmed även hennes, största fiende.
När Helenes vägar korsas med Elias och Laias, tvingas Helene till omöjligt val. Elias, eller Imperiet?
 
Bildkälla och baksidestext: http://www.adlibris.com/se/bok/eldmarkt-9789132169755

Venus födelse, Kärlek och död i Florens - Sarah Dunant - Bokrecension

Boken utspelar sig i renässansen Florens, här finn kärlek, konst, religion och maktspel. Alexandra bor där med sin familj, en storasyster och två bröder, mamma och pappa. Det är ur Alexandras perspektiv som man får läsa hela boken. Hennes pappa är en populär köpman. En dag kommer han hem från en resa i sällskap av en målare. Målarens uppgift är att dekorera väggarna i det nya kapellet i familjens palazzo, eller palats på svenska.
Aleaxandra har själv alltid haft ett stort intresse för att måla. Vilket väl inte var så vanligt eller lämpligt under den tiden för kvinnor. Hon förföljer målaren ut på äventyr och dras ut på farliga vägar. Vägar då Alexandra upptäcker hur världen faktiskt är... Hon har jämt hållits instängd och inte fått gå ut på gatorna i Florens. Men kanske huvudpersonen får mer frihet nu jämfört med den begränsade värld hon levt i fram tills målaren kommer in bilden. Alexandras syster gifter sig samtidigt som så mycket händer i Florens. Stadens måste välja mellan släkten Medicis gamla styre och munken Savonarolas stränga asketiska livssyn. Under samma tid skakas Florens av hotet från den franska krigshärden, pestutbrott och en rad bestialiska mord. Jag upplevde boken som att huvudpersonen ville ha frihet och komma ut utanför dörrarna. Vilken man får följa och vara med om när hon kommer underfund med hur den riktiga världen ser ut. Under boken gång växer Alexandra från ett barn, hon har ju inte fyllt femton år, till en kvinna. Från barnsliga funderingar till en mognare och vuxnare person. Vad det nu kan innebära att bli äldre? Gifta sig? Och hennes målare, han finns alltid med i bakgrunden på något sätt och hör till hela berättelsen.
När jag läste prologen till Venus Födelse fick jag inte så höga förväntningar. Men ju mer som jag faktiskt läste och kom in i boken, lärda känna den så tyckte jag mer och mer om den. Nu är jag inte så insat annars i den världen kanske, vilket ändå kanske gjorde det intressantare att läsa hela boken? Boken var bra och jag gav den 4 av 5 stjärnor. Jag tycker att ungdomar och uppåt borde läsa boken, kanske med ett intresse att läsa om historia också. Eller helt enkelt om man gillar böcker med kärlek, spänning och ganska mycket dramatik?
 

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0