Norra Latin, Sara Bergmark Elfgren Baksida)

Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren.
Förlag: rabén&sjögren
 
Bokens baksida:
 
Tamar drömmer om att bli skådespelare. Clea är uppvuxen på teatern och filminspelningar. En regnig augustidag börjar de teaterprogrammet på Norra Latin i Stockholm. De går i samma klass, men lever olika liv. Tamar har lämnat både familj och vänner och flyttat till en ny stad. Clea har bott i Stockholm hela sitt liv och har en självklar position på skolan. 
 
Men den anrika byggnaden döljer många hemligheter. En tragedi som sägs ha inträffat i aulan när skolan var pojkläroverk, har förvandlats till en vandringssägen. Vad är sanning och vad är myt? Och vad väntar i skuggorna på Norra Latin?
 
 
 

Den lilla bokhandeln runt hörnet, Jenny Colgan - Baksida

Den lilla bokhandelns runt hörnet av Jenny Colgan.
 
Bokens baksida:
 
När stadens bibliotek lägger ned står bokälskaren Nina Redmond plötsligt utan jobb. Med bilen full av övergivna böcker vet hon inte vad hon ska ta sig för. Så får hon en idé: hon ska starta en egen bokhandel, på hjul! Hon hittar den perfekta lilla bussen i en annons. Det är bara ett problem - hon måste flytta till Skottland. 
 
Fast besluten att förverkliga sina drömmar tar hon steget ut i det okända. Men att locka till sig de svårflirtade skottarna är betydligt svårare än hon trott. Hon får möta en mängd människor som både förgyller och förpestar hennes tillvaro, som den barske bonden Lennox och den charmige tågkonduktören Marek. 
 
 

Pocketbokens dag! - 30 juli

Hej! Ni vet väl om att det är pocketbokens dag den 30 juli? När jag insåg det i måndags satte jag mig framför bokhyllan och tittade igenom mina pocketböcker. Oj, jag minns knappt vilka en del böckerna är. Något kommande år måste jag nog ha som projekt att läsa om flera av böckerna, samt göra en rensning. Men åh det är svårt med den där bokrensningen! Skjuter ni också upp det?
Åter till pocketboksletandet så ser ni att jag fick ihop en hög av lästa favoriter. Divergentserien har jag läst om ett par gånger, men då endast mina absoluta favoritdelar. Niceville av Kathryn Stockhett är ett starkt antingen lästips eller filmtips. Och ja, jag har många gånger skrivit att jag tycker om John Greens böcker. 
Förr eller senare exploderar är väl ändå den bästa? Det var en väldigt fin och berörande läsupplevelse.
Jag undrar såklart om ni föredrar pocket eller böcker i andra format? Själv säger jag nog böcker som böcker. Men visst kan en pocketbok vara lättare att ta med sig så jag svarar själv att jag hellre köper en pocketbok, om jag nu är tvungen att välja. Avslutar med en till fråga: Har ni kanske en pocketfavorit? 
 
 

1793, Niklas Natt och Dag - Baksida

1793 av Niklas Natt och Dag.
 
Bokens baksida:
 
Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia. 
Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.
Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.
 

Att vara barn i Kiruna - en bokrecension av Ann-Helén Laestadius Tio över ett

Ann-Helén Laestadius har skrivit Tio över ett. Boken kom ut 2016 och vann samma år Augustpriset i kategorin Barn-och ungdomslitteratur.
Maja bor i Kiruna. Staden är helt uppbyggd kring gruvindustrin somdrivs av LKAB. Det stora gruvsystemet hotar att underminera staden. Huset där Maja bor ska rivas och familjen ska flytta. Maja vaknar varje natt när klockan är 01:10. Hon är rädd att gruvan ska rasa och hennes familj dö. Maja måste vara beredd och kunna rädda alla. Om det nu skulle hända något.
Boken kretsar kring flytten av Kiruna. Författaren är själv uppvuxen i Kiruna och precis som bokens huvudkaraktär Maja, jobbade hennes pappa också i gruvan. Jag tycker att bokens kändes realistisk och enkel och sätta sig in i. Laestadius skriver att den är påhittad. Men flytten är en verklighet.
 
Det här var en lättläst ungdomsbok. Men för det skulle jag nog inte säga att det är en okomplicerad läsning - att läs aom Majas oro är inte alltid så enkelt, jag tror absolut att läsaren kan bli påverkad av hur Maja känner. Vilket kanske bara är ett bevis på att författaren lyckas skriva en väldigt bra och engagerande bok? Ett bra exempel är kapitel 6. Det är ett helt kapitel om hur Maja har det mitt i natten. Från att hon vaknar 01:10 fram till att de spränger 01:20. Stämningen byggs upp. Majas hjärta hamrar fortare.
Jag beundrar Maja för de framsteg som hon gör. Hon kanske inte lyckas övermana sin rädsla första gången men ändå fortsätter hon försööka och Maja utvecklas mycket. I början så lyssnar inte Majas omgivning på henne, men det blir bättre sen. 
När jag ser på bokens helhet är maja aldrig heller ensam om att uppleva stadsflytten som jobbig. Det är många, både unga och vuxna i Kiruna som håller med henne. Alla visar sina känslor mer eller mindre. En del döljer det.
Kirunatidningen ordnar en skrivtävling som Majas klass deltar i. Klasskompisen Alva vinner och hon har skrivit en fin text om vad sdasflytten innebär. Alva beskriver i sin vinnartext om hur den samiska kulturen drabbats av gruvan. Hon har skrivit om hur en tradition påverkats. Precis som tidningens chefredaktör Svante säger, att "Barnens och ungdomarnas perspektiv glöms bort..." (s. 28) Den gemensamma frågan för staden är att förstå - varför behöver Kiruna egentligen flyttas?
 
Förändring är ett av bokens huvudteman. Bästa kompisen Julia ska flytta till Luleå med sin mamma och hennes nya kille. De har alltid haft nära till varandra. Maja ska också flytta, men hon vill bo kvar i sitt hem. Plötsligt börjar också Albin i samma bokklub som Maja. Den snygga hockeykillen från parallellklassen. Maja tycker om honom. Mycket blir annorlunda men ingeting kommer att vara detsamma för alltid. 
 
Jag tyckte att bokens utveckling och slut var ganska förutsägbart och väntad. Det som i boken kallas för den "jävla gruvan" fick sista ordet, men det var ändå ett fint avslut när Maja vinkade av Julia på tågstationen. Jag tyckte att slutet gav förhoppningar och att Maja kändes både starkare, modigare och positivare! Jag tror att många ungdomar och vuxna kommer att gilla Tio över ett
 
 
 
 

Märkta för livet, Emelie Schepp - Baksida

Märkta för livet (Del 1) av Emelie Schepp.
 
Bokens baksida:
 
En sommardag 1991 vaknar nioåriga Jana Berzelius upp på ett sjukhus. Hon har inget minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån.
Tjugoett år senare får hon, som framgångsrik åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i det uppmärksammade mordet på Hans Juhlén, verksamhetschef på Migrationsverket i Norrköping. Tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander inleder hon ett intensivt arbete med att lösa fallet.
Men utredningen tar en oväntad vändning när ännu ett lik hittas. Denna gång är det en pojke. Och ju mer Jana gräver i den döda pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sin egen. Och hon möter en historia mörkare och blodigare än hon någonsin kunnat föreställa sig. 
 
 

Hemmet, Mats Strandberg - Baksida

Hemmet av Mats Strandberg
Förlag: Norstedts
 
Bokens baksida:
 
Välkommen till Hemmet - en kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över sig själv.
 
När Joel äntligen lyckas ordna en plats åt sin mamma på demensboendet Tallskuggan tror han att det värsta är över. Men Monika blir snabbt sämre. Utbrotten blir alltmer våldsamma. Hon vet saker hon inte borde känna till och påstår att hennes döda make är tillbaka.
 
Nina är undersköterska på Tallskuggan, och Joels barndomsvän. De har inte pratat med varandra sedan det smärtsamma uppbrottet efter studenten. Nu tvingas de återigen samman för att försöka rädda Monika - och alla andra som bor och arbetar på avdelning D... 
 
 

En uppgörelse med det onda

Allting börjar hösten 1957 då den då 10-årige pojken Bill är sjuk och sängliggande. Han gör en pappersbåt till sin lillebror så att George, 6 år, kan gå ut och leka ensam. Det har regnat mycket i Derry, Maine. ”Båten seglade fram i en rännsten som nästan svämmade över efter allt regnandet”. Men pappersbåten försvinner in i ett avlopp… och där möter George monstret han föreställt sig ska finnas hemma i källaren. Georges död är början på en fasansfull sommar. Sommaren 1958 kommer fler barn att mördas och väldigt hemska saker att hända i staden.
"Det" är skräcken alla är rädda för och Bill och hans nya vänner har bestämt sig för att döda "Det". 28 år senare är de tillbaka för att avsluta vad de påbörjade.
 
Det är en lång skräckroman av Stephen King. Boken är författarens längsta med 1 138 sidor och den första upplagan kom ut 1986. En långfilmsversion hade premiär för några år sedan, år 2012.
Jag älskar långa böcker och Det är säkert den hittills längsta boken jag har läst. Den här boken är skriven från olika tidsperspektiv vilket jag tyckte gjorde läsningen intressantare och mer varierad. När det växlade mellan tidsperspektiven blev läsningen av boken aldrig seg. Man får läsa om när karaktärerna var barn och senare när de är vuxna. Läsaren får då och då mer stadshistoria om staden där allt utspelar sig, Derry, Maine. Lite som en turistbok? Det var intressant med stadshistorian. Jag fick en koppling till staden och boken blev på något sätt mer levande när man kunde se platsen framför sig som om jag var där själv.
 
Ibland har författaren skrivit om sexualitet. De delarna sänkte mitt slutbetyg en aning. Kontrasten mellan ”barnens fanatsi” och dessa delar som innehöll sex såg jag ingen direkt koppling i. Eller barn i 11- 12-årsåldern kanske har liknande funderingar när man kommer in i puberteten.
Jag älskade att läsa om när barnen lekte och deras fantasi, som de även hade kvar på annat sätt som vuxna. Bill Denbrough är nog den allra viktigaste karaktären. Inte hade det väl blivit en bok om inte Bill dragits in i skräcken. Hela gruppen, de sju barnen som kallas för ”förlorargänget”, är såklart viktiga personer och karaktärer, men Bill han beskrivs alltid som deras ledare. Han vet vad de ska göra. Det var ju faktiskt Bill som drog in de andra i de dramatiska händelserna och han verkar känna ett ansvar över det. Att läsa om deras vänskapsband var fint, ett band som läsaren verkligen får följa genom hela bokens gång. Det är en stark vänskap som håller ihop vännerna. Och det visar på att man vinner på att hålla ihop. Sant och viktigt budskap!
 
Efter att jag läste efterordet i boken, en recension av John-Henri Holmberg, förstod jag boken bättre. Holmberg skriver bland annat i sin recension om skillnaden mellan hur barn och vuxna upplever något hemskt, en skräck så som ”Det”. Han förklarar även att ett budskap som Stephen King förmedlar i boken är att ”de vuxna är upphov till skräcken i barns liv”. När jag ser tillbaka, på hur de sju barnen i förlorargängets liv såg ut, så inser jag att reflektionen stämmer ganska bra. Eller vad tycker jag egentligen? Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det på ett bättre sätt.
 
Stephen King har själv sagt att han inte tycker att hans barndom och uppväxt har påverkat bokens innehåll. Han säger även att han tycker att han har både bra och goda minnen. Jag förstår att man som läsare tycker att han haft lättare att skriva boken, med tanke på författarens egen bakgrund. Samtidigt förstår jag också hans egen förklaring. Är det inte lite dömande av läsaren att tro att Stephen Kings uppväxt har påverkat boken? När han själv som författare säger att det å andra sidan inte alls behöver betyda något. Kopplingen mellan liv och verk. Det är lätt att tro att en författare skriver det självbiografiskt, fast King har sagt att det inte är hans intention.
 
Har man läst en bok av Stephen King lär man fortsätta! Jag skulle kanske inte föreslå att man börjar med den längsta Stephen King-boken. Jag känner i alla fall att jag hellre hade börjat med en kort och bra bok. Läsålder är svårt att sätta tycker jag, men ungefär från ungdomar till vuxna och äldre. Man måste definitivt ha hunnit en bra bit i sin läsning och tycka om att läsa böcker, långa böcker. Är man verkligen ingen läsfantast skulle jag rekomendera att se filmen först. Annars blir det nog svårare att hänga med i handlingen.
En vanligt återkommande mening som jag fått höra är: "Läs boken i dagsljus!". Ja, trots rekommendationerna hände det att jag låg och läste strax innan midnatt. Själv har jag aldrig varit en lättskrämd person. Behöver man egentligen bli rädd för att gilla Det? Nej det tror jag inte, jag tyckte i alla fall om boken ändå. Däremot förstår jag skräcken för att händelserna är riktigt obehagliga och ”Det” är verkligen inte något som man vill träffa på, speciellt inte ensam ute i mörkret. Är man sugen på att läsa en riktigt bra skräckroman så har Stephen King här skrivit en mycket spännande och läsvärd!

Veckans boklista! (Maj 2018 Uppdatering)

Denna lördag känner jag för att prata lite böcker med er! Så här ser boklistan ut nu med lite nya inslag som har tillkommit den här veckan, och säkert även för resten av månaden. Jag får väl ändra senare om någon annan läsning lockar mig mer? 
De första tre böckerna i listan, Gökungen av Frances Hardinge, Allt ska brinna av Sofia Nordin och The Selection: Drottningen (Del 5) av Kiera Cass var några tips i senaste tidningsnumret av Barnens Bokklubb. Jag är allra mest nyfiken på Allt ska brinna. Sedan har jag faktiskt första delen i The Selection-serien hemma fast som jag ännu inte läst. Så småningom lär jag i alla fall läsa också del 5.
Återstående böcker fick jag syn på i Pocket Shop-topplistan maj 2018! ( @pocketshopsw på Instagram ) Därifrån börjar jag säkert med Never let me go av Kazuo Ishiguro. Jag tror att jag får ha ett tema och läsa böcker av litteraturpristagare. I påskas fick jag boken Störst av Allt (Malin Persson Giolito) så förr eller senare läser jag mer av författaren. 
Ja och så titeln Viskande skuggor, boken av Jean-Philipp Sandker. Fint! Men den största frågan av alla - hur låter det när skuggor viskar? Kan skuggor ens viska? Stora frågor och mycket filosofiska.
När jag kollar in på Barnens Bokklubb-hemsidan möts jag av ett citat av Astrid Lindgren. Hon sa "Barn skapar mirakel när de läser. Därför behöver barn böcker". Åh bästa Astrid! Med de fantastiska orden avslutar jag det här inlägget. 
 
 

Nomineringarna till Årets bok 2018

Hej! Här är listan som så många andra delar just nu, så även jag. Nomineringarna till årets bok 2018! Och som ni ser har jag inte läst en enda av böckerna. Men målet är att göra det så jag lär uppdatera er vidare kring det här ämnet innan året tar slut i alla fall. Jag är nyfiken på Koka björn av Mikael Niemi - alltså mest för boktiteln. Sedan låter Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan som lite mysig läsning. Jag har även hört att Nej och åter nej av Nina Lykke ska vara riktigt bra! Har ni läst en eller flera av dessa böcker? Vilken bok skulle ni själva börja med att läsa ur listan? Hm jag får vidare klura på vilken bok jag ska ta och läsa först. Antingen blir det en liten vår- eller sommarpresent till mig själv. Vi får väl se framöver helt enkelt!
 

Så många nya böcker!

 
Hej, äntligen en ny video! Den här gången blir det för att fira världsbokdagen (23 april varje år) eller världsbokveckan. Dessutom passar det ju riktigt bra in när man har så många nya böcker.
Pratar kanske lite för mycket om omslag, och inte så mycket om innehåll. Handlar det om det där fotografiska sinnet? Har även ni ibland lätt för att tänka mer på omslaget? Men jag lovar att det kommer bättre inslag framöver i kommande videos. Just i dag får ni helt enkelt ha översikt med att det är första videon på ett bra tag. 
Glöm inte att läsa mycket, så hörs vi snart! 

Störst av allt, Malin Persson Giolito

Störst av allt, Malin Persson Giolito. 
 
Bokens baksida:
 
De rikaste rika och de mest utsatta behöver sällan
mötas. Utom i Djursholms allmänna gymnasium. 
Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det
slutar i katastrof. Nio månader senare ställs arton-
åriga Maja inför rätta.
 
Störst av allt är en naken skildring av en fullskalig
tragedi i överklassens ombonade frizon och ett 
sällsynt inkännande porträtt av en ung människa. 
 
 

The Miniaturist, Jessie Burton

Åh, den här veckan såg jag Miniatyrmakaren som ligger ute på SVT just nu. Jag måste bara tipsa er om att se den, och jag länkar till serien såklart. Den är ju baserad på en bok av Jessie Burton, det vill säga The Miniaturist. Vilken jag hittade i föräldrarnas bokhylla, så roligt! Dock på engelska, man jag har insett mer och mer att det utvecklar mina engelska färdigheter att läsa böcker på språket. Men vi får väl se om jag ger mig in i den engelska boken eller kanske den svenska utgåvan först. Det återstår att se? Miniatyrmakaren finns nu i alla fall i läshögen! Ja, vid det här laget är läshögen STOR, men mycket bra lästider väntar där. Det innebär även säkerligen många bra bokrecensioner. Så nu ska jag återgå till en lat helg i soffan med min nuvarande bok... 
Länk till Miniatyrmakarenhttps://www.svtplay.se/miniatyrmakaren 
 
 
 

Caraval, Stephanie Garber - Baksida

Caraval av Stephanie Garber.
 
Bokens baksida:
 
Scarlett har aldrig lämnat den lilla ön Trisda där hon bor tillsammans med sin syster Tella och deras far. På håll har hon fascinerats av Caraval - det årliga uppträdandet där åskådarna deltar i ett magiskt spel för att lista ut vad som är verkligt och vad som är fantasi.
 
När inbjudan äntligen kommer reser systrarna dit. Men så fort de stiger i land kidnappas Tella. Scarlett har fått lära sig att allt som sker under Caraval är på låtsas, men snart är hon indragen i ett högst verkligt spel på liv och död. 
 

Jane Eyre, Charlotte Brontë - Baksida

Jane Eyre av Charlotte Brontë.
 
Bokens baksida:
 
Skildringen av den unga flickan Janes svåra uppväxt, hennes tid på välgörenhetsskola, hennes ankomst till Thornfield Hall och mötet med den gåtfulle mr Rochester och hans dunkla hemlighet, är sedan länge en klassiker. Mycket har skrivits om romanen, utifrån vitt skilda motiv: feminism, religion, symbolism, kärlek, passion, natur, barn, sociala frågor och så vidare. Generation efter generation har levt med och faschinerats av Jane Eyre och hennes långa och krokiga väg fram till ett självständigt liv. 
 
Redan när Jane Eyre kom ut 1847 blev den en storartad framgång. Genom sin passionerade och uppriktiga skildring av en älskande kvinnas strävan efter självständighet och likaberättigande utgör romanen en milstolpe i kvinnoskildringarnas historia. Jane Eyre är en både skarpsinnig och romantisk berättelse om kärlek, men också ett försvar för kvinnans rätt till lika värde. 

Förföljaren, Nora Roberts - Bokrecension

Jag såg omslaget och boktiteln en gång på nätet. Efteråt blev jag så där himla nyfiken, som man kan bli. Jag måste läsa boken, tänkte jag.
 
Jag hade ganska höga förväntningar när jag började läsa Förföljaren. Visst hade jag läst baksidestexten innan, tolvåringen som avslöjar sin pappa som en seriemördare och nu, arton år senare, har blivit en framgångsrik fotograf.
Huvudpersonen heter Naomi Carson och att hon är fotograf var något av det bästa med hela boken. Jag som själv tycker om att fotografera och hålla på med bilder, så det blev lättare för mig att känna igen mig i karaktären. Kanske gjorde det att känslan, hela läsupplevelsen, blev verkligare.
Det här med att du känner igen dig extra mycket i en karaktär har väl de flesta upplevt. Är det inte fantastiskt?
 
Naomi har precis hittat ett hus nära havet. Det är gammalt och behöver renoveras, vilket man får följa ända fram till slutet av boken. Möjligtvis att lite mycket fokus ligger på renoveringen?
Bokens handling är väl framförallt om hur minnen, en del händelser, aldrig lämnar oss.
Att Naomi upptäcker att pappan var seriemördare för arton år sedan är något som förföljer henne såklart. Det fortsätter faktiskt förfölja, aldrig lämnar, eller? Kan det försvinna om man "bekämpar" detta, slutar låta det vara en del utav ens liv. Det är svårt, men funkar det, vad tror ni?
 
Mardrömmarna finns ännu kvar. I sitt hus vid havet söker Naomi lugn och ro - hon vill helst vara ensam. Hon vågar inte riktigt släppa in någon annan i sitt liv, hon döljer sanningen och sitt ursprung.
Ändå lär Naomi känna sina grannar och blir vän med Xander, som är bilmekaniker och musiker. Eller, kanske till och med lite mer än bara en vän?
 
Jag tyckte att inledningen på boken var riktigt bra faktiskt. Men jag blev besviken på mittendelen där det gick lite för trögt framåt. Det där hade jag också läst om i andra bokrecensioner.
Däremot, mot slutet började det äntligen bli mer spännande igen! Kanske att boken hade kunnat sluta på ett annat sätt, det kändes en aning abrupt.
Jag gav Förföljaren 3 av 5 stjärnor, ja det var nog alltså mittendelen som sänkte mitt betyg, synd.
 
Nora Roberts var en ny författare för mig men mitt intryck var att Förföljaren var en väldigt bra bok, och jag läser gärna fler av hennes böcker, till exempel Kidnapparen som kom ut nu i december 2017.
Jag har skrivit mer om författaren här:   

Allt jag inte sa, Yrsa Walldén - Baksida

Allt jag inte sa av Yrsa Walldén.
 
Bokens baksida:
 
Klockan är exakt tjugotvå minuter över elva första gången du kysser mig. Det sista jag ser innan jag sluter mina ögon och innan dina läppar rör vid mina är en digitalklocka på ett sängbord med lysande blå siffror, 23:22. Tjugotvå minuter över elva och hela min värld vänds upp-och-ner. 

Det, Stephen King - Baksida

Åh hade längtat så mycket efter att få Det! S
Stephen King kommer att få göra mig sällskap på Nyårsafton och även under början på det nya året. Boken är dessutom lång och tjock. Okej, fast det här med tjocka böcker vet vi ju att det både kan vara något bättre och sämre. Hoppas boken lever upp till mina förväntningar! Har någon av er läst Det
 
Bokens baksida: 
 
Skräcken som inte skulle upphöra förrän tjugoåtta år senare - började, såvitt jag vet och kan berätta, med en båt gjord av en tidningssida som seglade fram i en rännsten som nästan svämmade över efter allt regnandet. 
 

Begravd Jätte, Kazuo Ishiguro- Baksida

Ja, under granen låg ju några böcker. De senaste åren har jag bara önskat mig böcker, en del har blivit lästa och andra ligger fortfarande och väntar. Nästan sådär att jag borde önska mig en större bokhylla härnäst... Jag ser i alla fall framemot mitt läsår 2018 nu. Wow, så spännande! 
Den första boken som jag vill dela med mig av från årets julklappsböcker är Begravd jätte av Kazu Ishiguro, årets nobelpristagare i litteratur. Minns att jag länge tänkt att skriva något om författaren, fast det får nu bli i samband med att jag kommer läsa boken istället. 
 
Bokens baksida: 
 
Det är 500-tal i det land som en gång ska bli England. Romarna försvann för länge sedan, och i landskapet rör sig människor på obestämd flykt; föräldrar söker sina barn, barn söker sina föräldrar. Men det är också en värld befolkad av monster och demoner. Och mitt i allt detta befinner sig Axl och Beatrice, ett åldrat par som ger sig ut på en lång och farofylld resa för att hitta sin son, sedan många år försvunnen. 

Kungens Fånge, Victoria Aveyard - Bokrecension

Till min födelsedag i år önskade jag mig många böcker, vilka jag har delat baksidorna på under hela september. 
Jag började nästan genast läsa en av böckerna, Kungens Fånge, och jag älskar fortfarande författaren Victoria Aveyard. Hon är ju så bra! Medan jag läste förstod jag också att det ska komma ut en fjärde del. 
Än så länge tycker jag om serien som helhet, okej, även om vi kan konstatera att första boken, Röd Drottning, varit bäst enligt mig. Nu längtar jag supermycket efter att den sista delen kommer ut på svenska. Så länge kommer i all fall en bokrecension på del tre!
I slutet av Glassvärdet blev Mare tillfångatagen av kungen Maven. Mare räddade sina vänner genom att ge sig själv till kungen, precis som Maven hela tiden hade önskat i alla sina brev till henne. Nu är hon fånge hos kungen i palatset. Mare är inlåst i ett eget rum, med en säng och senare upptäcker hon att Julians gamla böcker står i hyllorna. De böckerna blir en tröst i väntan på att Cal och blodssvärnet ska komma och rädda henne. Mare visas upp i fina klänningar under middagar och andra framträdande. Men hon vaktas dygnet runt av fångvaktare och har fot- och handledsbojor på sig hela tiden med tyst sten i. Hon kan inte använda sina blixtar på ett väldigt långt tag...
Samtidigt har Maven svårt att få kungariket att hålla ihop och under bokens gång splittras det en del. Jag tycker att karaktären Maven är grym men det är ju den gamla drottningen Elara som gjort honom till det han är, ett monster eller hur man vill beskriva honom. Något som han ändå fortfarande har kvar är sin kärlek till Mare - fast han älskar ju Mare på sitt eget vis. Evangeline av huset Samos finns också kvar i palatset. Hennes familj är en av de som vill ha ett eget rike och går emot Maven, de flyr vid kaoset som uppstår när Mare räddas. Evangeline spelar också en stor roll när Mare blir fri!
Jag tycker att det är intressant och kul att läsa om hur Mare förändras genom serien. Till en början var hon flickan Mare Barow i Pålträsk som hängde med sin bästa vän Kilorn. Sedan har hon varit blixtbäraren i kungahuset, lite som en bricka i ett spel som kungafamiljen spelade. Det var ändå där hon hittade sig själv och sin förmåga, något som ju är en jättestor del av henne. Senare kan man fråga sig vem Mare är utan sina blixtar? Eller det känns som att hon frågar sig själv det många gånger. Och vilken av alla dessa karaktärer tycker jag bäst om? I Kungens fånge upplevde jag det som att Mare utvecklades till en mognare blixtbärare. Hon kanske förändrades från att tro att hon var som "deras ledare", vilket hon väl på sätt och vis var, men att hon nu inser att allt inte handlar om blixtbäraren. Mare var väl länge, och är fortfarande en del, blodssvärnets ansikte utåt. Eller upprorets ansikte? Eller hur upplever ni de här karaktärerna som jag pratar om, Mare och Maven? 
Det som från början mest var ett uppror från blodssvärnet blir till ett stort stort krig. I Julians böcker har jag i och för sig för mig att man får veta att det här kriget och konflikterna alltid funnits, mer eller mindre. Kungens fånge slutar med att Cal ger sig av efter att han faller för en möjlighet, något han tror kan bli ett slut på allt elände. En allians ska skapas mellan Ravinen och Kung Tiberias (Cal). Evangeline och Cal måste gifta sig, något som redan drottningprovet visade för länge sedan.
Cal lyder order men han kan inte fatta beslut. Det är något som Mare tänker, egentligen är det Mavens ord. Meningen beskriver faktiskt Cals karaktär och personlighet väldigt bra. Hm, jag skulle vilja skriv mer om Cal och Evangeline. I den här boken fick man läsa vissa delar ur Evangelines perspektiv, vilket var spännande att förstå henne bättre. Tidigare hade man skapat en bild och uppfattning utfrån andras tankar. Fast jag tror att det blir roligre att skriva om fler karaktärer någon annan gång. En fråga som jag ställer mig inför den sista delen är hur det kommer se ut mellan De röda och Silvrarna. Kommer silvrarna fortfarande att vara rikast "bäst" och äga världen och de röda än en gång vara deras slavar? Och ha det fattigare ställt. Hur kommer deras samhälle egentligen att utvecklas?
Jag tycker att boken är jättebra. Mycket att jag tycker så mycket om boken beror helt klart på författaren. I den här bokrecensionen tycker jag att jag lyckades skapa många frågor och funderingar och visst är det fantastiskt när en bok kan göra så med en. Ungdomarr, gamla, alla borde läsa boken, speciellt ni som gillar att läsa om påhittade världar, som typ fantasy, där människorna lever på helt annorlunda sätt, där det är uppdelat som till exempel röda och silvrar. Jag gav lätt den här boken 5 av 5 stjärnor!

Tidigare inlägg
RSS 2.0