Att vara barn i Kiruna - en bokrecension av Ann-Helén Laestadius Tio över ett

Ann-Helén Laestadius har skrivit Tio över ett. Boken kom ut 2016 och vann samma år Augustpriset i kategorin Barn-och ungdomslitteratur.
Maja bor i Kiruna. Staden är helt uppbyggd kring gruvindustrin somdrivs av LKAB. Det stora gruvsystemet hotar att underminera staden. Huset där Maja bor ska rivas och familjen ska flytta. Maja vaknar varje natt när klockan är 01:10. Hon är rädd att gruvan ska rasa och hennes familj dö. Maja måste vara beredd och kunna rädda alla. Om det nu skulle hända något.
Boken kretsar kring flytten av Kiruna. Författaren är själv uppvuxen i Kiruna och precis som bokens huvudkaraktär Maja, jobbade hennes pappa också i gruvan. Jag tycker att bokens kändes realistisk och enkel och sätta sig in i. Laestadius skriver att den är påhittad. Men flytten är en verklighet.
 
Det här var en lättläst ungdomsbok. Men för det skulle jag nog inte säga att det är en okomplicerad läsning - att läs aom Majas oro är inte alltid så enkelt, jag tror absolut att läsaren kan bli påverkad av hur Maja känner. Vilket kanske bara är ett bevis på att författaren lyckas skriva en väldigt bra och engagerande bok? Ett bra exempel är kapitel 6. Det är ett helt kapitel om hur Maja har det mitt i natten. Från att hon vaknar 01:10 fram till att de spränger 01:20. Stämningen byggs upp. Majas hjärta hamrar fortare.
Jag beundrar Maja för de framsteg som hon gör. Hon kanske inte lyckas övermana sin rädsla första gången men ändå fortsätter hon försööka och Maja utvecklas mycket. I början så lyssnar inte Majas omgivning på henne, men det blir bättre sen. 
När jag ser på bokens helhet är maja aldrig heller ensam om att uppleva stadsflytten som jobbig. Det är många, både unga och vuxna i Kiruna som håller med henne. Alla visar sina känslor mer eller mindre. En del döljer det.
Kirunatidningen ordnar en skrivtävling som Majas klass deltar i. Klasskompisen Alva vinner och hon har skrivit en fin text om vad sdasflytten innebär. Alva beskriver i sin vinnartext om hur den samiska kulturen drabbats av gruvan. Hon har skrivit om hur en tradition påverkats. Precis som tidningens chefredaktör Svante säger, att "Barnens och ungdomarnas perspektiv glöms bort..." (s. 28) Den gemensamma frågan för staden är att förstå - varför behöver Kiruna egentligen flyttas?
 
Förändring är ett av bokens huvudteman. Bästa kompisen Julia ska flytta till Luleå med sin mamma och hennes nya kille. De har alltid haft nära till varandra. Maja ska också flytta, men hon vill bo kvar i sitt hem. Plötsligt börjar också Albin i samma bokklub som Maja. Den snygga hockeykillen från parallellklassen. Maja tycker om honom. Mycket blir annorlunda men ingeting kommer att vara detsamma för alltid. 
 
Jag tyckte att bokens utveckling och slut var ganska förutsägbart och väntad. Det som i boken kallas för den "jävla gruvan" fick sista ordet, men det var ändå ett fint avslut när Maja vinkade av Julia på tågstationen. Jag tyckte att slutet gav förhoppningar och att Maja kändes både starkare, modigare och positivare! Jag tror att många ungdomar och vuxna kommer att gilla Tio över ett
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0