Kungens Fånge, Victoria Aveyard - Bokrecension

Till min födelsedag i år önskade jag mig många böcker, vilka jag har delat baksidorna på under hela september. 
Jag började nästan genast läsa en av böckerna, Kungens Fånge, och jag älskar fortfarande författaren Victoria Aveyard. Hon är ju så bra! Medan jag läste förstod jag också att det ska komma ut en fjärde del. 
Än så länge tycker jag om serien som helhet, okej, även om vi kan konstatera att första boken, Röd Drottning, varit bäst enligt mig. Nu längtar jag supermycket efter att den sista delen kommer ut på svenska. Så länge kommer i all fall en bokrecension på del tre!
I slutet av Glassvärdet blev Mare tillfångatagen av kungen Maven. Mare räddade sina vänner genom att ge sig själv till kungen, precis som Maven hela tiden hade önskat i alla sina brev till henne. Nu är hon fånge hos kungen i palatset. Mare är inlåst i ett eget rum, med en säng och senare upptäcker hon att Julians gamla böcker står i hyllorna. De böckerna blir en tröst i väntan på att Cal och blodssvärnet ska komma och rädda henne. Mare visas upp i fina klänningar under middagar och andra framträdande. Men hon vaktas dygnet runt av fångvaktare och har fot- och handledsbojor på sig hela tiden med tyst sten i. Hon kan inte använda sina blixtar på ett väldigt långt tag...
Samtidigt har Maven svårt att få kungariket att hålla ihop och under bokens gång splittras det en del. Jag tycker att karaktären Maven är grym men det är ju den gamla drottningen Elara som gjort honom till det han är, ett monster eller hur man vill beskriva honom. Något som han ändå fortfarande har kvar är sin kärlek till Mare - fast han älskar ju Mare på sitt eget vis. Evangeline av huset Samos finns också kvar i palatset. Hennes familj är en av de som vill ha ett eget rike och går emot Maven, de flyr vid kaoset som uppstår när Mare räddas. Evangeline spelar också en stor roll när Mare blir fri!
Jag tycker att det är intressant och kul att läsa om hur Mare förändras genom serien. Till en början var hon flickan Mare Barow i Pålträsk som hängde med sin bästa vän Kilorn. Sedan har hon varit blixtbäraren i kungahuset, lite som en bricka i ett spel som kungafamiljen spelade. Det var ändå där hon hittade sig själv och sin förmåga, något som ju är en jättestor del av henne. Senare kan man fråga sig vem Mare är utan sina blixtar? Eller det känns som att hon frågar sig själv det många gånger. Och vilken av alla dessa karaktärer tycker jag bäst om? I Kungens fånge upplevde jag det som att Mare utvecklades till en mognare blixtbärare. Hon kanske förändrades från att tro att hon var som "deras ledare", vilket hon väl på sätt och vis var, men att hon nu inser att allt inte handlar om blixtbäraren. Mare var väl länge, och är fortfarande en del, blodssvärnets ansikte utåt. Eller upprorets ansikte? Eller hur upplever ni de här karaktärerna som jag pratar om, Mare och Maven? 
Det som från början mest var ett uppror från blodssvärnet blir till ett stort stort krig. I Julians böcker har jag i och för sig för mig att man får veta att det här kriget och konflikterna alltid funnits, mer eller mindre. Kungens fånge slutar med att Cal ger sig av efter att han faller för en möjlighet, något han tror kan bli ett slut på allt elände. En allians ska skapas mellan Ravinen och Kung Tiberias (Cal). Evangeline och Cal måste gifta sig, något som redan drottningprovet visade för länge sedan.
Cal lyder order men han kan inte fatta beslut. Det är något som Mare tänker, egentligen är det Mavens ord. Meningen beskriver faktiskt Cals karaktär och personlighet väldigt bra. Hm, jag skulle vilja skriv mer om Cal och Evangeline. I den här boken fick man läsa vissa delar ur Evangelines perspektiv, vilket var spännande att förstå henne bättre. Tidigare hade man skapat en bild och uppfattning utfrån andras tankar. Fast jag tror att det blir roligre att skriva om fler karaktärer någon annan gång. En fråga som jag ställer mig inför den sista delen är hur det kommer se ut mellan De röda och Silvrarna. Kommer silvrarna fortfarande att vara rikast "bäst" och äga världen och de röda än en gång vara deras slavar? Och ha det fattigare ställt. Hur kommer deras samhälle egentligen att utvecklas?
Jag tycker att boken är jättebra. Mycket att jag tycker så mycket om boken beror helt klart på författaren. I den här bokrecensionen tycker jag att jag lyckades skapa många frågor och funderingar och visst är det fantastiskt när en bok kan göra så med en. Ungdomarr, gamla, alla borde läsa boken, speciellt ni som gillar att läsa om påhittade världar, som typ fantasy, där människorna lever på helt annorlunda sätt, där det är uppdelat som till exempel röda och silvrar. Jag gav lätt den här boken 5 av 5 stjärnor!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0