James Howell och Citat // Bokprojekt del 4

Åskådaren ser ofta mer än spelaren
                  James Howell
 
Förföljaren, Nora Roberts sidan 373 med rubriken ”Fokus”. 
Tänker direkt att jag känner mig som den där Åskådaren. Ser allt, lägger märke till mycket och filosoferar vidare. Vem är egentligen åskådaren?
För mig är det något viktigt, för varje gång som jag ser och tänker blir världens universum större och att detta får växa, klättra ännu högre upp känns helt fantastiskt. 
Farmor brukar tala om att jag är klok. Vad ska jag svara? Svarar "kanske det", ibland "jag vet". Sanningen, vet inte riktigt. Klokheten har nog sitt ursprung i åskådaren, och ja fotograferandet är en del också. 
Om jag nu inte vore åskådaren så hade jag säkert inte lagt märke till, upptäckt eller lärt. Utvecklats. Men åskådaren har andra sidor också, som tysta och tillbakadragna. På ett sätt är denne så liten och världen är så stooor. Som ett eko som aldrig slutar. Hur vill ni beskriva åskådaren? Känner ni igen er i åskådaren, på vilket sätt? Åskådaren.
Kan man säga att spelaren kanske befinner sig för nära? Inga avstånd, inget utvidgande för att se annorlunda eller nytt. Spelaren har ingen överblick.
Jag känner mig inte som spelaren, eller snarare, om jag gör det har jag nog inte tänkt på det. Jag känner inte riktigt att jag kan beskriva spelaren på ett bra sätt, den rollen är motsatsen till vad jag upplever mig själv som. Förstår ni? Kan någon av er känna igen sig i spelaren? Vem är spelaren? Spelaren. 
Sedan tror jag att alla på något vis är åskådaren, medan inte lika många är spelaren. Men det beror väl på hur man nu vill tolka ordet ”alla”. Så jag ska inte riktigt heller prata om ”alla”.
Vi har väl även en egen åskådare, en egen spelare. Min åskådare. Din åskådare. Min spelare. Din Spelare. Aldrig kan de nog heller uppfattas som samma. För vad är egentligen ”samma”?
Medan jag har skrivit ihop det här har jag under tiden tänkt på mitt fotograferande.
När jag använder olika objektiv ser jag omgivningen på olika sätt. Använder jag 90 mm, eller tänker i macro, tittar jag inte upp lika mycket? Ser vad som händer i luften, högt upp i skyn. Det försvinner på något sätt ur 90 mm-perspektivet.
Jag vet inte riktigt vad jag ville berätta med detta, eller få fram utav den beskriviningen. Hm, men på något sätt kopplar jag ihop det där fototänkandet med åskådaren.
Jo, nu gick det plötsligt upp ett ljus. Spelaren för mig är väl såklart när jag uttrycker mig, talar genom bilder, musik eller texter. Då syns kanske ändå en liten glimt av spelaren.
Åskådaren och spelaren. 
 
                                             Åskådaren ser ofta mer än spelaren
                                             
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0