Magi trollas till det helt magiska

Svårt, svårt, svårt, att ibland förstå sig på annat än det rätta. Möjligheter till omöjligheter.

 

Svårt, att våga.

Lätt, med trygghet.                                                  Omöjliga är förändringarna.
Lätt, med samma.
 
Att inte våga kan vara våghalsiga.
Tryggheter måste vara otryggheter.                       Möjliga är det nya.
Samma måste få vara ovanligheter.    
                  
 
                                                                               Lättheter är inte svårigheter.
                                                                              Svårigheter är bara lättheter. 
 
                                                                              Bara rakt, eller bara svängar.
                                                                       Utan svängar och krokar är svaret rakt.
                                                                   Och olikheter som gång på gång blir likheter. 
 
 
O. Är det orden med bokstaven "o" som gör helheten så oklar? Som skapar brister "fel", rädsla, krig och våld.
Eller är det ändå bokstaven L, kanske S? I likhet och samma.
Brister, "fel", rädsla", krig och våld.
 
Hej, från henne som lyckas göra dikt och poesi av det minsta lilla, allt möjligt, just nu.
För tillfället känns det ganska omöjligt och frustrerande att komma vidare från dessa former. 
Det kanske finns olika faser i skrivandet också? Jaaa, i så fall kan vi varmt välkomna den här fasen med en liten inledning tycker jag.
Kanske handlar det om allt det grafiska också? För herregud, jag vet inte hur det går till - men de flesta texter känns mer rätt som kursiva eller en del både ser och låter bättre när det står i mitten?
Hallå, supertråkigt att ta allt från längst ut på kanten hela tiden såklart. 
Oftast slutar det så automatiskt, precis som att det "rätta" alltid funnits där, här. Som att en omedveten röst säger vilket som är rätt. 
Det får gärna fortsätta "automatiskt" när det nu känns bra, men lite variationer är väl heller sällan fel. 
Men sedan började jag fundera vidare över, varför allt egentligen utvecklas till vad det nu utvecklas till. Genom frågeställningar kan vi också få svar, så att säga.
Det kan absolut vara för att för många tankegångar åt så många olika håll gör mig både inåtstängd och ännu mer uttrycksfull genom det. Inåtstängd, är väl ett val, jag vet. Vilket gör att tystnaden helt rinner över så fort det blanka, tomma bladet finns. Med andra ord börjar det tomma, blanka bladet bli som en sorts drog? Hehe, fint avslut det där. Det började i alla fall som en bra förklaring tycker jag, med mer uttrycksfullhet. Så den delen kan ni ju läsa om igen, tips, tips! 
En annan förklaring till den här tillfälliga småstressande fasen. Eller vadå förklaring? Äsch, ni får fortsätta läsa med egna tolkningar och funderingar. Tipsar er om att läsa inlägget i länken, för en bättre förståelse:
http://www.alltomskrivande.se/med-ord-malar-du-upp-vackra-landskap/
I alla fall, hela processen har fått mig att tänka mer på "Konsten". Precis som tavlor, och i stort sett att allt vårat skapande är olika konstformer, så är helheten av detta också som konstverk. Färger och färgglatt är ju alltid trevligt, uppmuntrande. Men konstverk som blir till färgstänk och färgsplash. Ni vet att bilder kan bli helt överredigerade? Sådär lyckas jag nog bygga upp varenda text just nu. Överredigerade. 
Konstverk som jag väljer hur jag målar. Ord är bara ord, läser jag i en mening. Fast det är ju just det som det inte är, att ord bara skulle vara ord. Ord som magiska, helhet som magi. Okej, att ord är magiska fick mig att känna mig som en trollkarl. Blandningarna och lekarna med orden gör att det mest fantastiska kan skapas, mina världar och mina universum skapas med hjälp av magi, ord. Med skicklighet också flera nya upplevelser, synsätt och känslor. Magi trollas till det helt magiska, tack alla trollkarlar - hur skulle världen se ut utan er? 
Jag upplever många gånger att bilder som jag är mindre nöjd över, tycker andra är bättre än vanligt.
Det låter ju helt omvänt och fel, men så egentligen spelar det ingen roll vad jag tycker. Och lärorikt är också att detaljer oftast inte märks av oss som skapare, utan av åhörare. 
Jag upprepar en mening om igen och försöker ta till mig den. Skriv för att det är roligt, inte för att prestera. 
Vilket jag känner igen så för att genom alla dessa dikt- och poesiformer för varenda text till ett högre mål än vad det är. För att det skrivna uttrycken är betydelsefulla och viktiga för mig - fast ja, jag hatar när "inbillade röster" bygger upp prestationsångest. När jag inte hittar "rätt" uttrycksformer som istället skapar tystnader. 
Jag slutar i en sammanfattning, minns att även det enklaste kan vara just det finaste. 
En utmaning, men vi gör det tillsammans!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Info om projekt? Språkvetenskap/Lingvistik

Hej! Tänk att det faktiskt händer att tisdagsuppdatering sker på en tisdag, ja för en gångs skull? Men visst är tisdagar ändå ganska lika torsdagar eller lördagar? Allting är ju trots allt bara dagar. Dagar som dagar, flyr jag undan med. 
Förra veckan nämnde jag ett påbörjat projekt som jag lite tillfälligt har döpt till Språkvetenskap/Lingvistik. Okej, det framgår troligtvis ganska tydligt vad projektet handlar om? Men jag ska försöka komma på en lite kreativare och roligare rubrik. Jag skulle också kunna beskriva det som olika delar med språkfördjupning. Genom, ja... Ord och uttryck som jag tänker att jag vill bära med mig, i utvecklingar som byggstenar för något slutgiltligt. Fast slutgiltligt vet jag inte om något så stort som språket någon gång kan bli.
Det började väl egentligen med ett ord vilket sedan fortsatte i en utvecklande form av flera punkter. Och nu har steg ett utvecklats till en något mer flytande form, vilket var ett mål. Sedan är det nog fortfarande lite punktformskänsla, som såklart säkert kan gnuggas bort på något sätt.  
Fast det är en rörig och en aning för lång text. Långt och rörighet känns heller inte som en världsbra kombination. Antingen kort och rörigt eller längre text fast bra. Jag tror att ni förstår vad jag menar? 
Härnäst skulle jag vilja korta ner helheten genom att skilja på allt, dela upp texten i flera olika delar. Kanske göra det hela lite roligare och kreativare? Just nu känns det hela för allvarligt på något sätt? Vilket skulle kunna göras genom att byta ut några begrepp eller skapa nya formuleringar och uttryck, meningsuppbyggnader. Det kan hända att det ligger lite Wikipedia-känsla över texten nu, för att jag använde mig en del av det. Jag vill ju alltid göra om och bygga upp meningar och hela förklaringar till mina egna. Men det där kan vara svårare vissa gånger.
Fast jag tycker att processen med att göra någonting till mitt är väldigt rolig också, utmaningar är utvecklande! Speciellt roligheter även om de innehåller frustationer när det känns som att det verkligen inte funkar på andra sätt.
Har ni kanske några tips på vilka sätt man kan jobba med meningsuppbyggnader? Se olika meningar på nya sätt, omförvandlingar? Mina problem i texter kan ofta vara att jag lyckas byta plats på händelser och syften och kanske varför och vad. Saker som jag sällan ser själv heller, utan först vid nogranna rättningar tillsammans med andra individer helt enkelt när nya perspektiv får skapas. 
Så förstår ni er lite på mina tankegångar om projektet? Jag får se när jag lyckas färdigställa första delen, det inleds när det inleds helt enkelt. Förhoppningsvis snart!
 
 
 
 
 
 
 

Sociala medier negativitet? Och kort om projekt...

Den här veckan vill jag skriva prata om något som jag tänk på sedan i måndags. Sociala medier.
Det känns som att "alla" pratar om det är så dåligt med sociala medier, att den utvecklingen förstör. Att vi är beroende av våra mobiltelefoner. Om att vardagen och livet framställs som så perfekt på till exempel Instagram och andra sociala medier. Sedan: Livet är inte så alldeles perfekt som det överallt framställs. Och att ingen lägger upp någonting från det där operfekta speglingen.
Jag känner mig lite upprörd och frustrerad över det här samtalsämnet. Visst, jag kan hålla med om att sociala medier kanske används för mycket. Men jag använder Instagram och Youtube, ibland mina andra sociala medier också, till mina intressen. Genom fotograferandet och genom cellon. Det är klart att jag bara lägger upp bilder som jag blir som nöjdast med, som fotograf. Med musiken och cellon försöker jag ju också skapa något och berätta det så bra så möjligt genom de kontona. Och nä, jag vill inte lägga upp något som jag inte är nöjd med - även om jag har lärt mig att vi ser på bilder och musik på många olika sätt, alltså en bild som jag inte är nöjd med kan någon annan tycka är fantastisk. Förstår ni? Jag uttrycker mig genom mina sociala medier och det uttrycksättet betyder väldigt mycket för mig! Jag vågar, och jag spelar ut vem jag är som bäst där?
Men det där negativa i talet om sociala medier. Jag upplever det nästan som att fotografer eller musiker, konstnärer blir åtsidosatta eller lite smutskastade kanske? När man så mycket tid på att ta en bild, redigera bilder och bygga upp något som du är nöjd över. Eller musiker som övar, spelar in något och delar med sig. Det är en sorts språk som måste få finnas. Och visst gör vi inte bara det för att bygga upp något som vi är nöjda över utan för att det är något roligt. För fotografen är bilderna hela livet och för musikern så är musiken hela livet. 
Visst, det kanske är trisst att mobilen används så mycket som den gör, för mycket många gånger, ibland. Jag kollar Instagram många gånger för att inspireras som fotograf och låta den inspirationen bygga upp en utveckling. Eller för att inspireras av alla fantastiska musiker som jag följer, vilket gör att den delen också får utvecklas. Dessutom handlar mycket av det här om ett jobb för många, för att utvecklingen har gjort att sociala medier används mer inom jobb. Uttryck som är viktiga.
Så snälla, sluta prata om sociala medier som om det är något negativt. För det är BARA inte på det sättet.
Försök att beskriva och se på sociala medier från flera olika perspektiv och synsätt. Prata om det på andra sätt, utifrån både allt som är bra och det dåliga.
Och användning av mobiltelefoner, det kan visst begränsas. Undvikas mer, men prata inte som om vi skulle  ta bort det! För det låter ju nästan så... 
Allt med sociala medier, Instagram, internet osv, är inte så dåligt som det framställs. Minns kontrasterna och olikheterna. 
Sådär hehe. Hanna, har frustationen kommit ut nu? Nja, det kan diskuteras mer och det här talas ju om ständigt. Jag undrar om någon av er ens förståd hur jag ser på sociala medier? I en lite kortfattad form så tycker jag att den här delen av livet är något positivt också. Vilket jag tycker inte kommer fram riktigt?? - jag gör gärna en fortsättning på det här, med mer om denna positiviteten kring sociala medier, kontra all negativitet. Ganska intressant, jaaa, även om det är frustrerande! 
Så här i slutet av veckans uppdatering kan jag passa på att nämna att jag påbörjade något slags projek om språkvetenskap/lingvistik. Hm, det är somsagt bara påbörjat så vi får se hur eller vad det hela sedan utvecklar sig till. Spännande? Troligtvis! Men mer om detta nästa vecka, så har vi nog något kul att bygga upp i nästa veckas uppdatering...
Lämnar er med en fråga, kanske stillas min frustation och upprördhet lite till då. Vad tycker ni om sociala medier? Positivitet kontra negativitet? Era svar är intressanta och aldrig fel! 
 
 

James Howell och Citat // Bokprojekt del 4

Åskådaren ser ofta mer än spelaren
                  James Howell
 
Förföljaren, Nora Roberts sidan 373 med rubriken ”Fokus”. 
Tänker direkt att jag känner mig som den där Åskådaren. Ser allt, lägger märke till mycket och filosoferar vidare. Vem är egentligen åskådaren?
För mig är det något viktigt, för varje gång som jag ser och tänker blir världens universum större och att detta får växa, klättra ännu högre upp känns helt fantastiskt. 
Farmor brukar tala om att jag är klok. Vad ska jag svara? Svarar "kanske det", ibland "jag vet". Sanningen, vet inte riktigt. Klokheten har nog sitt ursprung i åskådaren, och ja fotograferandet är en del också. 
Om jag nu inte vore åskådaren så hade jag säkert inte lagt märke till, upptäckt eller lärt. Utvecklats. Men åskådaren har andra sidor också, som tysta och tillbakadragna. På ett sätt är denne så liten och världen är så stooor. Som ett eko som aldrig slutar. Hur vill ni beskriva åskådaren? Känner ni igen er i åskådaren, på vilket sätt? Åskådaren.
Kan man säga att spelaren kanske befinner sig för nära? Inga avstånd, inget utvidgande för att se annorlunda eller nytt. Spelaren har ingen överblick.
Jag känner mig inte som spelaren, eller snarare, om jag gör det har jag nog inte tänkt på det. Jag känner inte riktigt att jag kan beskriva spelaren på ett bra sätt, den rollen är motsatsen till vad jag upplever mig själv som. Förstår ni? Kan någon av er känna igen sig i spelaren? Vem är spelaren? Spelaren. 
Sedan tror jag att alla på något vis är åskådaren, medan inte lika många är spelaren. Men det beror väl på hur man nu vill tolka ordet ”alla”. Så jag ska inte riktigt heller prata om ”alla”.
Vi har väl även en egen åskådare, en egen spelare. Min åskådare. Din åskådare. Min spelare. Din Spelare. Aldrig kan de nog heller uppfattas som samma. För vad är egentligen ”samma”?
Medan jag har skrivit ihop det här har jag under tiden tänkt på mitt fotograferande.
När jag använder olika objektiv ser jag omgivningen på olika sätt. Använder jag 90 mm, eller tänker i macro, tittar jag inte upp lika mycket? Ser vad som händer i luften, högt upp i skyn. Det försvinner på något sätt ur 90 mm-perspektivet.
Jag vet inte riktigt vad jag ville berätta med detta, eller få fram utav den beskriviningen. Hm, men på något sätt kopplar jag ihop det där fototänkandet med åskådaren.
Jo, nu gick det plötsligt upp ett ljus. Spelaren för mig är väl såklart när jag uttrycker mig, talar genom bilder, musik eller texter. Då syns kanske ändå en liten glimt av spelaren.
Åskådaren och spelaren. 
 
                                             Åskådaren ser ofta mer än spelaren
                                             
 

Johann Wolfgang von Goethe och Citat // Bokprojekt del 3

            Där mycket ljus är
     där är ock mycken skugga
Johann Wolfgag von Goethe
 
sidan 285 i Nora Roberts Förföljaren finns orden. Jag minns att just när jag läste det så tyckte jag att jag kunde relatera och förstå, kanske koppla ihop det med handlingen i boken.
Rubriken lyder så här: ”Ljus och Skugga”
Alltså, där mycket ljus finns, finns också mycket skugga. Jag tänker mig att vi ofta upplever något som ljust och bra, en situation eller på en plats men att det kan vara raka motsatsen, skugga, mörkt. Hemligheter. När vi väl fördjupar oss, då allt kommer fram. Kanske någon form av sanning? Som att ljuset kan vara en osanning? Just hemligheter, att något döljs av en eller flera anledningar.
Fast jag vill heller inte prata om att ljuga, för så behöver det å andra sidan inte heller vara, tycker jag. På ytan kan något se bra ut, men ju mer man får veta genom att lära sig, gå vidare, genom tiden, så sjunker man längre in under ytan (isen?) – där svarar det, och plötsligt ser man allt från ett nytt perspektiv. Ja precis, olika perspektiv. 
Nu får ni också hjälpa mig, hur vill ni tolka Johann Wolfgang von Goethes ord? Beskriv och berätta, förklara – minns att inget är fel!  
 
                                     Där mycket ljus är
                             där är ock mycken skugga
 
Johann Wolfgang von Goethe föddes 28 augusti 1749 i Tyskland. Han var författare, diktare och naturforskare.
Den mest kände och betydelsefulla tyske diktaren, så står det på Wikipedia. Hans verk betraktas som att höra till världslitteraturen. Den mångskiftande idérörelsen romantiken som uppstod vid slutet av 1700-talet och pågick till slutet av 1800-talet. Goethe var en av den här tidens mest betydelsefulla kulturpersonligheter. Han inspirerade många musiker, som Beethoven, Mendessohn, Schubert och Schumann. 
Jag tänker mig typ Goethe som en kompositör, eftersom hans namn har lite en sådan klang, vilket gör att jag accocierar till musik? Eller är det bara jag? Fast ja, så var han väl en sorts kompositör – med skapande, men inte just med musik.
Fler citat av fantastiska Goethe:
 
Om du vill ha ett klokt svar, så måste du fråga klokt
 
Njut när du kan, uthärda när du måste
 
När du engagerar dig, samverkar universum för att hjälpa dig
 
Instruktioner ger mycket, men uppmuntran ger allt
 
Ingenting är värt mer än den här dagen
 
Källor: 
https://sv.wikipedia.org/wiki/Johann_Wolfgang_von_Goethe
https://www.motivation.se/innehall/johann-wolfgang-von-goethe/
http://klokacitat.se/av/johann-wolfgang-von-goethe
 
 
 
 
 

Retorik, engelska och bokprojekt!

Sitter och dricker te med honung ur favoritkoppen, med hus i mängder som täcker hela koppen. 
Sedan har jag taimat in en förkyldning, precis nu när det började vända åt ett bättre håll med vardagen! Grattis... Suckar djupt. Strax ska jag sova, nya tag imorgon alltid. Hm, kanske tappar rösten helt under veckan? Nä, nog om tråkigheter, jag har lite roliga funderingar.
Retorik. Vad tänker ni på när ni hör det? Jag är inne i en process då jag försöker ta reda på detta för tillfället. Som vanligt lyckas jag göra varje arbete dubbelt så stort än vad det är tänkt. Men, jag gillar att förjdupa mig och bygga på det i efterhand. Speciellt med något som jag vet att jag kommer ha mer nytta av, en utveckling som jag gärna bär med mig fortsatt också. Så, jag återkommer snart med vad jag har för funderingar om retorik! Men så länge skulle det vara så spännande att höra vad ni tycker? Skriv och uttryck er!
Fick en bok på engelska i skolan, The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian av Sherman Alexie. Alltså ja, jag skulle vilja fördjupa mig mer här också, med författaren och kanske något mer. Vi får se hur jag lägger upp mina tankegångar, men någon gång under veckan ska jag ta tag i det i alla fall. Mest här för att göra det hela roligare, Hanna som annars nästan alltid läser på svenska. 
Jag har äntligen jobbat ihop del 3 och 4 i mitt bokprojekt så det kommer upp den här veckan och nästa. Torsdagar att längta efter kan man säga!
Nu ska jag drömma om mina skrividéer (kanske?) och låta det hela utvecklas vidare snart...
 
 
 

Jordskott och Miljöer?

Egentligen tisdagsinlägg med fundering, men det får bli en fredagstanke den här veckan. 
Jordskott. Har ni tänkt på en sak? Säsong 2, som utspelar sig i Stockholm, är alltid mörk och regnig.
Mörk och regnig? Det var faktiskt pappa som först sa det, men visst är det så måste jag nu ändå hålla med om!
Är vår huvudstad verkligen så mörk och regnig... Ja, eller så är det slaskigt, ni vet vinterslask. Många scener och rum utspelas under jorden? Okej, Jordskott. Det hörs på namnet, hehe. Men ni förstår kanske påängen. På ett sätt var första säsongen mycket bättre med skogen och miljön i Silverhöjd. 
Men jag minns inte, fanns det mer sol och ljus där? Ja, i vilket fall som helst så får jag kanske inte en så bra "bild" - på något sätt, av Stockholm så här långt. Mörkt och regnigt. Vilken huvudstad? Trisst, tråkig och dyster. Otrevlig. Men åh, det sätt som de ändå väljer att framställa huvudstaden på är både intressant och spännande. 
Även om jag själv aldrig känner mig helt hemma här. Fast jo, jag älskar Stockholm som en turiststad. Så säger andra att "Du har ju stockholmska...". Nää, jag vill inte ha det, inte stockholmska i alla fall.
Farmor och jag pratade faktiskt om dialekter. Melodier, toner, olika klanger. Visst är dialekter också som musik? Och ärligt talat, vilken lycka att kunna ha en dialekt. För det är väl inte alla som har det? I alla fall inte så tydligt? 
 
Men för att fortsätta med Jordskott.
Förövrigt så är det som vanligt väldigt kul med en miljö som jag känner igen, befinner mig i dagligen, för så är det ju? I en scen, en person blev jagad i Rålis, ja som den Stockholmare jag är kallar jag Rålambshovsparken för Rålis. Men det där handlar ju om att allt blir så mycket verkligare med platser som jag själv varit på. Miljöer. Hur viktiga är egentligen miljöerna? På vilket sätt spelar miljön roll? Både i filmer och i skrivandet? 
Miljöer, visst är det värt att fundera vidare över det? Miljöer. 
Det är ett steg och en process som jag vill få in mer av men som samtidigt är så lätt att det blir för mycket.
Så veckans tänkare blir miljöer, ganska bra tills vi hörs igen.
Här kommer också en länk till programmet: https://www.svt.se/jordskott
 
 
 
 

Lars Kepler - En kärlekshistoria

Hallå, längesedan med torsdagskul, men den här veckan har jag något att skriva om faktiskt!
Lars Kepler, jag läste Hypnotisören i somras. Så bra bok, spännande... Typiskt sådan där bok som är svår att slita sig från. Har ni läst boken? Ja då vet ni vad jag pratar om.
Vecka 44 sändes det ett program på SVT som pågått under några veckor.
Näst sista avsnittet handlade just om Lars Kepler, pseudonymen som består av paret Ahndoril. Vilket faktiskt var jätteintressant att veta hur de två har jobbat fram böckerna. Genom att var en skriver, sedan mailar de texterna mellan sig, trots att det här sitter bredvid varandra, i samma rum. När de mailar kan författarna ändra något i innehållet, beskriva något på ett annat sätt, sedan håller de på sådär tills de kommer fram till ett slutgiltigt resultat. Framförallt skapade de sin pseudonym för att kunna samarbeta!
Just för att det där samarbetet inte fungerade när de var två, två olika författare. 
Visst är det bra att använda miljöer och platser som vi känner igen och har möjlighet att beskriva jättebra, platser som vi varit på. Men kanske ska man ändå inte välja sin egen lägenhet? Det gjorde Lars Kepler i första boken, där själva hypnotisören bor.
Vilket slutade med att de fick flytta ifrån den lägenheten! Att bli påverkad av det man skriver - en annan sak de pratar om är mardrömmar när vissa delar har skrivits.
Läskigt! Hela bokvärlden som du skriver verkar bli så otroligt verklig? Men ja, jag måste säga att jag älskar det där, beundrar och inspirerar det. Jag önskar att jag också hade den där fördjupingen. Även om det låter liiite skrämmande! 
Här kommer en länk till programmet (en halvtimme). Så får ni kolla in det och fundera vidare:
https://www.svtplay.se/video/15722624/en-karlekshistoria/en-karlekshistoria-sasong-1-alexander-och-alexandra-ahndoril
 
 

 
 

Ett höstlov med ljussken...

Hej! Visst var det var ett tag sedan... Jag har haft höstlov nere i Skåne i stort sett under hela veckan.
På måndagen åkte jag ner till Skåne under eftermiddagen och jag fick uppleva en så fin solnedgång, solen som sjönk under hela resan. Åh, ni vet hur underbara solnedgångar kan vara på hösten!
Den blev riktigt guldig när jag närmade mig och sedan såg jag en vacker solnedgång från bilfönstret, innan det täta höstmörkret tog vid.
Men det är inte det enda ljussken som jag upplevt under den här veckan. Österlen Lyser, ett evenemang som pågår under tre dagar i Skåne, började på fredagen. Årets Ljusby var Ystad! Såg fantastiska bilder med en naturfotograf, Jens Birch, som använt ljuset på ett helt fantastiskt sätt i sina bilder. Inspiration! Sedan stod jag nere vid hamnen i Simrishamn och fick se ett ljusspel med strålar, som bildade något slags kalejdoskop i himlen - ja, jag vet inte riktig hur jag ska beskriva det. Hur fint är det inte på kvällen när ljus syns i vattenspeglingen förresten? Lite som en vacker tavla. Tände en marschall för alla fina själar.
Under hemfärden på tåget var det kolsvart utanför fönstret, med ljusprickar från städer och byar som ändå såg hemtrevligt ut...
Ljus på olika sätt - så fint, värmande och mysigt så här års. Det bär jag med mig under en tid och sprider vidare!

RSS 2.0