Min europeiska familj de senaste 54 000 åren, Karin Bojs - Bokrecension

I mars publicerade jag första bilden på den här boken, sedan har jag läst boken under hela våren. Jag fick en lässvacka där mitt i allt så under mittendelen av boken hängde jag inte med. Början var väl bra, som jag väl kanske inte minns jättemycket utav så här någon månad senare. Däremot fastnade jag för den sista delen av boken då jag också började läsa mer igen. Författaren skriver då mer om sin familj och de senaste århundradena. Kanske är det för att jag bättre kan relatera till den delen. Att det har hänt något i världen för 54 000 år sedan är svårare för en att föreställa sig. Det där med att relatera till något gör ju väldigt mycket av läsupplevelsen. På en av de sista sidorna i boken läste jag det här:

Bara små variationer skiljer oss åt. Dessa små skillnader berättar om hur våra anor en gång befolkade jorden. Mutationerna visar hur vi gick från Afrika åt olika väderstreck. Visst går min släkt – och alla andra människors släkt – att likna vid ett stort träd med många grenar. Men vi är som vatten också. Vårt arv flyter isär och ihop – som i livets och mänsklighetens källa.

Andra delar från boken som jag minns bättre i efterhand är när man fick läsa om solobservatoriet i Goscek i kapitlet som hette ”Sådd och Soluppgång”. Stonehenge, det byggnadsverk från bronsåldern, som ligger i sydvästra England skriver Bojs om i kapitlet som heter ”Klockbägare, kelter och Stonehenge”. Jag gillade de kapitlen speciellt - kanske för de väldigt fina illustrationerna av soluppgång och solnedgång. En bild berättar oftast mer än tusen ord. På tal om bilder, alltså hällristningar. Det är ju något jag direkt kom ihåg att vi läst om i skolan. Om det kan ha varit i femman? I boken finns en bild med på ”Brudparet” från Vitlyckehällen – från kapitlet som hette ”Hällristarna”. Nu när jag sitter här och skriver kom jag också ihåg Doggerland som man läste om i kapitlet med samma namn. Den här platsen var ett landområde i Nordsjön och utgjorde en förbindelse mellan Storbritannien och Danmark. Ett landområde som för 6-7000 dränktes av havet. Ja, så sorgligt såklart. Men det är både intressant, häftigt och lite kul att föreställa sig en värld där Doggerland faktiskt funnits med på kartan. Inser att jag faktiskt skulle komma på en del som jag tyckte om. Hela boken är ju som en lång resa som jag gärna återupplever. På Goodreads satte jag en 3:a i betyg, till en bok som väl egentligen är värd mycket mer. Men så här, jag läser jättegärna om boken i framtiden och utvecklar mitt betyg. Just nu var den kanske lite avancerad? Sedan brukar jag inte alls läsa sådan här typer av böcker i vanliga fall. Jag skulle säga att boken är otroligt välskriven. Det är väl det här skrivandet som jag inspireras av i min utveckling. Jag skulle tipsa alla ungdomar och uppåt att läsa boken ändå.


Använder jag orden Något/Någon för ofta?

Använder jag orden något/någon för ofta? I tisdags när jag satt och skrev tyckte jag att jag såg det hela tiden. Hur mycket kan jag använda dessa ord? Det känns också som att texten blir ganska tråkig när jag skriver: Någon stod där. Något hördes. Ett dåligt försök till exempel, men förstår ni mig när jag säger att texten då kan upplevas som tråkig. Okej att använda något och någon då och då, men inte hela tiden. Varför är det egentligen så enkelt att få in de här orden i texter. Eller det kanske bara är jag? Nu till en följfråga - vad finns det för andra uttryck och ord som jag kan använda istället? Hur ska jag få det att låta bättre? Hjälp mig gärna! Här är lite intressant att läsa om något/någon: http://blog.lardigsvenska.com/2011/09/en-eller-nagon.html 

Lite om vinden...

Idag när jag var ute och fotograferade påmindes jag om hur svårt det är att fotografera makro när det blåser. Vinden som tar tag i blomman/motivet om och om igen. Det känns som att jag själv står still. Kanske darrar jag ändå lite på hand. Irriterande. Jag vill ju fotografera nyckelpigan som sitter där eller det där biet... Sedan tänker jag att jag är så glad över att jag kan uppleva världen genom kameran, komma nära. Bara känslan av att sitta där i gräset,med vinden brusande och susande om sommaren. Vinden gör detsamma också nu när jag sitter inne. Fönstret står öppet, sommaren låter. Fåglarna sjunger. Innan jag var ute satt jag och skrev några rader. Annars tänker jag ofta att jag först ska gå ut, just för att inspirationen kanske väller över mig efter en promenad. Sedan skrev jag in början på kapitel 15 på datorn. Hm, kanske skriver jag in för ofta? Samtidigt känner jag att jag behöver se texten igen, upprepa mig och kanske se nya meningsuppbyggnander. Alltså ganska ofta, tänker att det är nyttigt. Vad tror ni? Under några veckor framöver lär jag säkert ändå skriva mycket. Föreställer mig att jag ska på ett författarläger och skriva jättemycket i en helt ny miljö. Vi får se hur mycket inspirationen flödar under tiden. Ha det så bra så hörs vi!

Jag har börjat göra listor?

Plötsligt fick jag ett ryck och skrev ihop en lista. Vad vill jag utveckla med min berättelse? Ja, ni ser ju. Senare tänker jag att jag förmodligen kommer på fler saker att utveckla. Efteråt kände jag att jag hade växt lite i mitt författande. Bara av att göra en lista, men det är en sådan grej som är bra och lärorik. Att jag inte tänkts så innan? Men mitt mål med det nuvarande projektet har hela tiden varit att göra något mer än att bara skriva ihop berättelsen och sedan rätta. Jag vill jobba så mycket och få det till något grymt i slutänden. Har ni gjort listor? Eller hur brukar ni tänka egentligen?

Sommarregn

Sommarregn. Åska. Tänk att regnet kan kännas somrigt? Alltså, det regnar ju på hösten också. Ändå tycker jag på något sätt att det regnet är mer höstigt. Sommarregn. Det har varit mycket utav det de senaste dagarna. Jag skrev in berättelse i helgen. Det är alltid lika roligt att göra det för man får en större bild på hur det ser ut. Oftast när jag skriver in slutar det med att jag bygger upp meningar och text på andra sätt också. Vilket händer oftare nu än innan. Är det då man utvecklas? Tidigare rättade jag och mamma igenom lite på "Drömmar blir verklighet del 3". Det är jättelite kvar, samtidigt som det är ganska mycket. Jag ser framemot den dagen då jag äntligen kan dela resultatet med er. Nu är det ny vecka och nya tag. Skriver snart igen!

Goodreads?

Jag har varit dålig på att använda Goodreads tidigare, men sedan en vän börjat använda sidan mycket. Nar jag också börjat tycka det är roligare. Använder ni Gooderads? Skriv vad ni heter eller lägg till mig på länken här: https://www.goodreads.com/friend/i?i=LTM1NzQ5MjE3ODI6NDIx Det är ju fantastiskt kul att se hur bokyllorna blir. Sedan är det ju väldigt inspirerande. Om någon annan läser en bok som får en fem stjärnor. Kanske borde jag också läsa boken då? Själv har jag nog varit ganska snäll med mina stjärnor ännu. Fast det är väl också en övning samtidigt, att faktist lära sig att recensera något. Jag ser framemot att låta mitt bibliotek växa i alla fall. Önskar er en fortsatt fin söndagskväll!

Tusenskönor, maskrosängar och skrivuppdatering

Våren har försvunnit. Utomhus ser jag tusenskönor överallt, åt vilket håll jag än vänder blicken finns de där som ett hav. Nyss var det alla gula färger som exploderade. Maskrosängarna. Sommaren tar över och jag älskar årstiden, alla färgerna, förutom det gröna. Ändå magsikt med det gröna. Idag väcktes jag av en geting som surrade runt i mitt rum. Som jag alltså först tolkade som en gräsklippare. Visst är det ändå härligt med sommar. Även om jag varit otroligt dålig på att skirva här under våren. Så tycker jag fortfarande om det här intresset, att skriva och att läsa. Den här platsen är alltså något som jag gärna fortsättrer hålla igång. Tack för att ni faktiskt hittar hit, trots att jag inte skriver. Men jag är nog tillbaka nu, om inte annat inom en snar framtid. Jag skriver fortfarande en del på "Meningen med allt var nog att det skulle bli vi två". I vissa stunder känns det ganska bra och i andra undrar jag hur det egentligen slutar? Men sådär vet jag att många tänker. Pepp till oss alla! Jag läser fortfarande Min europeiska familj de senaste 54000 åren. Det känns ju som att jag har läst boken under hela våren, vilket jag kanske har. Jag ser i alla fall framemot att skriva ihop en bokrecension snart. Hoppas att allt är bra med er. Vad fäster du blicken på under sommaren?

RSS 2.0