Hypnotisören, Lars Kepler - Bokrecension

Spännande deckar har jag skrivit alldeles för lite om. Jag har velat läsa Hypnotisören av Kepler länge och den här sommaren har jag äntligen gjort det. Jag ångar inte en sekund.
Det börjar med ett mord på en man i et omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba, Stockholm. Mannen är död och sedan hittar man resten av hans familj i deras radhus. Den enda som har överlevt är sonen, svårt skada, men som sagt vid liv. Systern saknas. Vart är hon? I fara? Kriminalkommissarie Joona Linna vill skynda på förhörsprocessen och kontaktar läkaren Erik Maria Bark. Han blir övertalad om att hypnotisera den skadade pojken. Hypnotisören. Men är det verkligen rätt? Erik Maria Bark bryter mot ett gammalt löfte om att aldrig mer hypnotisera och sedan händer det massa andra saker.
Boken utspelar sig runtomkring i Stockholm. Det var kul att läsa där jag kände igen alla platser och säkert gått flera gånger. Fast Hypnotisören har också fått en del kritik. Jag läste t ex i en kommentar att man inte riktigt får komma nära karaktärernas känsloliv. Men det bästa var nog ändå att huvudpersonerna ibland gjorde fel i situationer som många andra skulle göra något bättre i. Ja, äsch söker ni på Hypnotisören och kritik så lär ni hitta. Själv tyckte jag att boken var otroligt bra och längtar efter att läsa mer om Joona Linna i fortsättningen Paganinikontraktet. Hypnotisören av Lars Kepler fick 5 av 5 stjärnor av mig!
 

Själarnas Bibliotek, Miss Peregrines Besynnerliga Barn, Ransom Riggs - Bokrecension

Ni vet känslan när man läser sista boken i en serie? Det har jag upplevt i sommar. Jag läste Själarnas Bibliotek, Miss Peregrines Besynnerliga Barn av Ransom Riggs,  vilket var tredje och sista boken i serien. Wow, jag älskar den här världen och att uppleva allt medan jag läser. Det här måste vara en av de bästa bokvärldarna som alla fantasyinspirerade ungdomar bör uppleva.
Jag såg filmen som kom ut förra året, som var baserad på första boken. I böckerna har jag på senaste tid tyckt mer och mer om karaktären Miss Peregrine, eller Alma Peregrine, som hon heter. I filmen var hon nästan precis som man föreställt sig också tycker jag. Alltså vilken häftig och cool karaktär det är. I filmen spelade skådespelaren Eva Green Miss Peregrine och gjorde en riktigt grym insats! Men huvudkarakären som man får uppleva berättelsen från är Jacob Portman. Han och Emma Bloom måste rädda resten resten av de Besynnerliga. Samtidigt är fortfarande Miss Peregrine i fara. Boken börjar där del 2 tog slut och sedan får man inte vila särskilt mycket.
Själarnas Bibliotek utspelar sig i Devil's Acre, en hemskt plats dit deras vänner verkar ha förts. Jacob och Emma färdas genom ett land där krigets spår syns. Men även om de verkar dystert kanske de finner någon vän eller fiende på vägen? Jag vet inte riktigt om jag älskar seriens slut. Det var absolut fint och faktiskt bra, men det kanske kändes lite för enkelt? Ett slut som var väldigt lätt att föreställa sig innan man läst det. Förstår ni hur jag menar? Slutet var väl ett sådant som jag måste läsa om och om igen för att verkligen gilla.
Det fantastiska med hela den här serien har absolut varit alla fotografier i böckerna. Vilket gör det mycket enklare och framförallt roligare att läsa boken. Barnböcker är oftast fulla av bilder och innehåller inte alls mycket text. På det sättet är det ju verkligen inte här, utan bilderna kommer emellanåt. Man märker helt enkelt att det är en bok för ungdomar och uppåt. Fast borde väl säga att man bör ha mycket fantasi och gilla att läsa fantasy för att fastna på riktigt i den besynnerliga världen! Själarnas Bibliotek var riktigt sännande, en sådan där bok som man inte alls vill lägga ifrån sig för att den är så bra. Den får 5 av 5 stjärnor av mig!
 

Är det svårt att skriva kort?

Jag ser en novelltävling i tidningen med temat kärlek. Jag skulle kanske kunna skriva något bra? Nej den ska bara innehålla 4000 ord. Något jag tycker är svårt, dessutom blir det svårare och svårare, är att skriva kort. Jag upplever mitt skrivande som att berättelserna bara blir längre och längre. Hur gör man? Hur tänker man? Fast svaret är väl att lägga upp och planera i förväg. Det är något annat jag som jag är dålig på, haha. Jag tycker ärligt talat också att det är mycket roligare med långa berättelser! Då hinner jag ju komma in i världen som jag skriver om ordentligt. Vilket är svårare när det ska vara kort. Däremot lägger jag alltid alla novelltävlingar på minnet och försöker spara de. För, vilken utveckling det är att gör olika, komma på något eget och skriva utefter ett tema med ett mål om hur lång berättelsen ska vara. En utveckling som jag gärna tar till vara bättre! Jag var inne och kollade vilka novelltävlingar det finns just nu och tänkte länka till sidan. Det finns väl fler som är intresserade! http://www.annahellqvist.com/novelltavlingar/ Så snart kan vi nu alla börja skriva noveller. Även om det oftast ska vara kortare.

Ta bort hälfen av texten i rättningen??

Jag har äntligen rättat hela Drömmar blir verklighet, del 3. Roliga rader att skriva, det har jag faktiskt längtat efter. Även om det känns som ett stort steg närmare ett resultat så är det fortfarande en del kvar. Nu ska jag skriva in alla rättningar, sedan ska det läsas igenom en gång till. Därefter ska det skapas kapitelnamn. Jag tycker ändå att ett roligare jobb börjar nu med att skriva in alla rättningar. Mitt andra skrivprojekt, Meningen med allt var nog att det skulle bli vi två, är uppe i hela 100 kB. Igår skrev jag in en lång del som jag, tja, bev ganska nöjd över. Haha, det här kommer sluta med ett typiskt exempel - jag kommer säkert ta bort hälfen av texten i rättningen. Men jag skriver hellre för mycket än för lite! Fast de senaste dagarna som jag tänkt på berättelsen föreställer jag mig att det närmar sig ett slut äntligen. Kanske med en spännande fortsättning så småningom? Jag vet inte riktigt hur berättelsen började och sedan utvecklades till? Någon gång i efterhand jobbar jag säkert om första kapitlet? Jag har läst mycket sedan sist också, åh, en sådan mening som jag använder ofta nu. Fast vi boknördar älskar att vara inne i läsflow. Venus födelse av Sarah Dunant, vilken fantastisk bok som verkligen har överträffat mina förväntningar. Lästips. Vilket måste vara något av det bättre att inse medan man läser!

Det är något som inte stämmer, Martina Haag - Bokrecension

Hitills under sommaren har jag läst några riktigt bra böcker - det lär komma den del bokrecensioner de närmasta veckorna. Det började med en bok av Martina Haag, Det är något som inte stämmer. Tidigare har jag läst Hemma hos Martina. Men då var jag yngre så jag vet inte riktigt om jag minns den boken lika bra. Kanske värd att läsa om efter det här? I Det är något som inte stämmer berättas det om en skilsmässa. Väldigt fint och hemskt på samma gång tycker jag. Huvudpersonen Petra befinner sig i Gällivare. Hon ska vara stugvärd i vildmarken och skriva på sin bok. Platsen beskrivs väldigt mycket och fint. I närheten av stugan finns en svart lite sjö som Petra ska undvika. Bredvid stugan finns en bäck, inte ett träd någonstans och enorma berg runtomkring. Den här miljön var lätt att föreställa sig. Dessutom är det väl i den miljön som jag har lätt att trivas i. Petra har nyss skiljt sig och man får följa hennes känslor efter det och även under tiden. Hur hon kom på sin man med att ha varit otrogen under en tid. Boken är ganska kort ,inte för lång i alla fall. Trots det ryms det så mycket på de 195 sidorna. Handlingen är så vardaglig, eller lätt för många att känna igen sig i och kunna relatera till. Jag tycker att boken var fin och hemsk på samma gång, väldigt bra såklart. Jag skulle rekommendera Det är något som inte stämmer till alla tonårngar och uppåt. Wow!
 
 

Att skriva med en mer berättande text?

Jag läste ett inlägg någonstans. Som jag förstod det handlade det om att man inte ska skriva sina berättelser med för mycke tal. Tidigare skrev jag väldigt mycket på det sättet, med tal hela tiden och knappt någon berättande text alls. Hur kul är det att läsa? Man kan såklart skriva det på ett snyggt sätt också. Under de senaste åren tycker jag att jag har lyckats utveckla det i mitt skrivande och idag skriver jag mer med berättande text, mer så att man får ta bort när det blir för mycket information. Haha, då har jag det hellre så. Det är nog något av det roligaste att skriva, just den där berättande texten. Beskriva miljöer eller bara kroppsspårk. Det där sista är jag sämre på att få in i texterna. Vilken kanske skulle göra mina berättelser mer levande och mycket bättre.
 "Titta där kommer en fågel!" Sofie tog upp kikaren och riktade den ut mot sjön. Där gupade en ensam mås. Hon flinade för sig själv. "Haha, nej men det är bara en mås", suckade hon några sekunder senare.
Alltså i meningen som någon säger vill jag bli bättre på att få in vad som händer. Förstår ni hur jag menar? Ge mig gärna fler exempel som det ovan? Ni är säkert mycket bättre på det här än jag! Så här kommer en liten sommarövning på det här. Jag ska själv sätta mig ner och försöka komma på fler. Roligt!
 

Idag vill jag jobba med mina berättelser mer ordentligt

Det var länge sedan som jag uppdaterade och skrev hur det går med berättelser. Jag kan börja med att skriva att Drömmar blir verklighet, del 3 bara har ett kapitel kvar att rätta. Hm, sedan ska jag skriva in all rättning vilket jag inte ens har börjat med ännu. Det blir ett heldagsprojekt någon dag framöver, eller under flera dagar. Äntligen! Fast det innebär inte att berättelsen blir klar direkt efteråt. Då ska vi sätta oss ner och komma på lite kapitelnamn. Superkul att det närmar sig ett slut i alla fall. Senare har jag så mycket fler idéer och utveckling med den här berättelsen. Meningen med allt var nog att det skulle blir vi två verkar bli lång. I helgen satt jag och skrev in senaste texten, mycket. Igår skrev jag vidare men det blev en sådan där del som jag skulle vilja gå in och ändra på. Skriva om eller kanske skriva på något annat sätt. Måste gå igenom igen hur jag ska lägga upp de sista kapitlena, ännu bättre skulle vara om jag skrev upp det så jag kommer ihåg det den här gången. Haha, jag har varit dålig på det där tidigare. Idag vill jag jobba med mina berättelser mer ordentligt. Nej, emellanåt har jag läst en del. Inspirationen kommer mycket fortare ju mer jag läser och vi vet alla hur fantastiskt det är att leva i en annan värld, böckernas värld. Just nu har jag börjat läsa Venus födelese av Sarah Dunant. När jag läste inledningen fick jag inte jättehöga förväntningar, men det har ändrat sig ganska fort. Oftast är det väl så att ju mer man kommer in i boken, desto bättre blir den. Även om de senaste böcker som jag har läst har varit riktigt bra från första början, nästan. Bilden från en solnedgång tidigare under sommaren. En kväll som jag vill minnas lite mer under hösten!

Den mörkaste delen av skogen, Holly Black - Baksida

Den mörkaste delen av skogen av Holly Black. Jag är så nyfiken! Tidigare har jag läst Spiderwick-böckerna. Eller ja, mamma läste nog dem för mig. Omslaget kanske till och med känns lite som den serien nu när jag tänker efter. Eller? Ser framemot att skriva bokrecensioner på årets sommarböcker.
 
I den mörkaste delen av skogen finns en kista av glas. I kistan ligger en sovande älvprins som ingen kan väcka. Hazel och hennes bror Ben är båda förälskade i honom. Båda drömmer om att vara den som lyckas väcka honom. Men vad händer när drömmen blir sann?
I den mörkaste skogen måste du vara försiktig med vad du önskar. En oförsiktig önskan, och allt du håller kärt kan gå förlorat.
 
Baksidestext: http://www.bokus.com/bok/9789129701333/den-morkaste-delen-av-skogen/
 
 

Karin Bojs

Karin Bojs är författare och journalist. I flera år var hon vetenskapsredaktör på Dagens Nyheter. Jag läste tidigare Min europeiska familj de senaste 54 000 åren och för den boken tilldelades Karin Bojs det svenska litteraturpriset Augustpriset. Nu har hon tillsammans med DNA släktforskaren Peter Sjölund gett ut boken Svenskarna och deras fäder de senaste 11 000 åren.

 

 


Lägret, Lena Ollmark - Baksida

Jag har fått två sommarböcker, så vi får väl se när de blir lästa. Den första är Lägret av Lena Ollmark. Jag tycker i alla fall att bokomslaget ser väldigt spännande och lockande ut. Mystiskt och läskigt kanske?
 
Motvilligt hänger Hannah med sin kompis Emil på ett konfirmationsläger. Men när den unga lägerledaren Amanda börjar intressera sig för Hannah, njuter hon ändå av att känna sig speciell. Problemet är att hon inte tror på Gud. Hannah slits mellan att vilja vara en del av gemenskapen och att tänka självständigt. Till slut tar längtan att tillhöra över - och hon låtsas vara troende.
Men när Hannah hittar den tystlåtne Jonatan nedblodad i skogen, och han sedan försvinner från lägret, blir Hannah skräckslagen. Vad har egentligen hänt? Stämningen förändras i ett slag. De andra uppför sig märkligt, de verkar rädda. Det är då hon börjar ana det värsta - att något fruktansvärt finns i skogen, och att det är hon som lockat fram ondskan. Hon som ljuger, hon som inte kan tro.
 
http://www.bokus.com/bok/9789132187094/lagret/

RSS 2.0