En välskriven bok om vänskap...

En dag var månen framme. Det var dimma och dis. Ljuset var fantastiskt. Jag blev inspirerad. Kanske borde skriva ihop en text direkt efter en sådan upplevelse. Ibland kan man tänka så efteråt. Jag börjar komma in mer och mer i Kodnamn Verity. Vilken bok! Ni vet känslan av att läsa en välskriven bok om vänskap. Så känner jag just nu! Snart kan jag inte slita mig från boken längre. Jag längtar efter att skriva en bokrecension. Sedan har jag skrivit mer på "Meningen med allt var nog att det skulle bli vi två" - jag tänker mig väl att det är en punkt igen då jag ska försöka skriva in allt på datorn. Upprepa dem senaste händelserna och kanske klura på något nytt? Ibland när jag skriver in på datorn kommer jag på någon ändring, och det är ju faktiskt precis på det sättet det ska vara.
 

Halloween, Kap 1


Projekt: Katarina Frostenson, uppdatering (1)


Vilka ljud hörs på natten?

Hej! Hur mår ni? Med mig är det i alla fall bra. Håller på att komma in i någon skrivsvacka igen, segt. Däremot kommer jag framåt i boken som jag läser nu, Kodnamn Verity av Elisabeth Wein. Jag ser framemot att lägga mig och läsa vidare i den nu. Det bästa sättet att avsluta en dag på! Och skrivit vidare litegrann har jag också gjort, idag - äntligen. Jag håller på med en nattscen, eller hur man ska beskriva det. Nattscen, jag funderar över vad som händer på nätterna? Hur är ljuset på natten? Vilka ljud hörs på natten? Om ni vill får ni gärna hjälpa till med idéer. Faktum är att det nog egentligen blir mycket bättre när jag delar upp skrivningen. Oftast är det så när jag skriver att jag skriver riktigt bra en stund sedan går det mindre bra eller ännu bättre, haha. Jag ska sätta mig ner en stund imorgon och skriva. Ha det jättebra så hörs vi snart igen!

Min fantastiska väninna. Bok 1, Barndom och tonår, Elena Ferrante - Bokrecension

I ett myllrande vimmel kantat av bittra familjefejder, kittlande kärlek och framtidsängslan växer Lila och Elena upp sida vid sida i 50-talets Neapel. De är bästa vänner och konkurrenter i allt, men snart sätter livet deras vänskap på prov.

I en hyreskasern nära landsvägen i femtiotalets Neapel växer de båda flickorna Elena Greco och Lila Cerrullo upp och blir vänner för livet. Det är efterkrigstid, nödår och våldet präglar fortfarande Italien i form av lönnmord och godtyckliga avrättningar. Lila är den självklara ledaren, den snabbfotade, den våghalsiga, den kvicktänka och den elaka. Det är också Lila som slår Elena ur brädet som skolans bästa elev, hon har lärt sig läsa själv och kommer etta på alla prov. Skolgången utgör ett löfte om en bättre framtid för dem båda, men Lila, dotter till skomakaren Fernando och hans hustru som båda är analfabeter, är den som tvingas ge upp studierna medan Elenas far, som är vaktmästare i stadshuset, ser till att dottern får fortsätta att gå i skolan.

Lila gifts i stället bort vid 16 års ålder med Stefano Carracci, son till den mördade maffiabossen, Stefano som driver familjen Carraccis livsmedelsbutik med framgång i kvarteret. Elena, däremot, fortsätter sin utbildning, och drömmer om att skriva. Båda flickorna känner sig i hemlighet dragna till Nino Sarratore utan att de avslöjar något för varandra och blir därmed varandras rivaler. Nino växer också upp i hyreskasernen och är son till järnvägsarbetaren och poeten Donato Sarratore som en gång förfört änkan Melina Cappuccio men övergett henne varpå hon försökt ta sitt liv. Nino är studiebegåvad, men utan mål i livet eftersom han hatar sin far. Nino kommer så småningom att spela en avgörande roll i båda flickornas liv.

Elena Ferrantes storslagna romanepos i fyra delar om Lila och Elena tar sin början när de båda kvinnorna hunnit bli sextiosex år och Lila försvunnit spårlöst. Lilas son Rino tror att hans mor gömmer sig hos Elena, som nu är bosatt i Norditalien och en etablerad akademiker, men Elena och Lila har inte haft kontakt med varandra på ett tag. I ett slags desperat försök att nå Lila, börjar Elena skriva romanen om deras gemensamma uppväxt och liv, för att på så sätt rädda Lila undan glömskan och i hopp om att få möta henne igen.
 
Källa: http://www.bokus.com/bok/9789113061719/min-fantastiska-vaninna-bok-1-barndom-och-tonar/
 

Ny vecka och ny bok?

Det blev en ny vecka och jag insåg att jag inte skrivit speciellt mycket under veckan. Jag satt ner en liten stund idag och skrev bara några rader, men det var ändå något alltid. Påbörjade en scen som jag tänker att jag ska fortsätta på under veckan. Jag har också läst ut en bok, Jungfrustenen av Michael Mortimer. Det blir spännande att se hur en recension på denna bok kan sluta? Jag skulle ändå vilja säga att jag är nyfiken på fortsättningen kan jag säga. Ja, ny vecka kan kanske också då innebära en ny bok? Ny läsning, ny författare. Härligt för inspirationen! Boken som jag tänkte börja läsa på nu är Kodnamn Verity av Elisabeth Wein. En bok som jag fick i slutet av sommaren 2016? Med andra ord har den länge legat och väntat på att öppnas och huggas tag i. Vilket jag förhoppningsvis gör i kväll! Fast det är ändå ganska härligt med dessa böcker som legat där länge, alltför länge...

Elena Ferrante

Jag har väl skrivit tidigare om Lars Kepler? Nu tänkte jag skriva några rader om Elena Ferrante, som precis som Lars Kepler är en pseudonym. Alltså en författare som har valt att vara anonym! Jag har upptäckt Elena Ferrante genom böckerna Min fantastiska väninna och de andra böckerna i samma serie. Nu har jag ännu inte läst böckerna, men jag längtar väldigt mycket efter att börja göra det detta år. Elena Ferrante debuterade redan år 1992 och det stora genombrottet i Sverige kom med Min fantastiska väninna år 2016. Det är många som anser att den italienska författaren skulle få ett Nobelpris, fler och fler efter att den sista boken Storia della bambina perduta översatts till engelska. Jag vill skriva något mer om Elena Ferrante, utan att använda wikipedia, där jag idag inte hittade så mycket. När jag bläddrar vidare hittar jag den här artikeln och blir nyfiken: http://www.dn.se/kultur-noje/sa-blottar-elena-ferrante-kvinnors-stora-smarta/ Är inte denna författare cool? Jag lämnar texten åt er så får ni läsa och fundera. Jag ska själv läsa den om och om igen så att jag i framtiden kan skriva mer om Elena Ferrante. Nej, men framförallt för inspirationens skull, för det är av dessa författare man blir inspirerad till att börja skriva!

Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Elena_Ferrante


Harry Potter och det fördömda barnet. Del ett och två - J.K Rowling (Jack Thorne och John Tiffany)

Den åttonde berättelsen. Nitton år senare ...

Det har alltid varit svårt att vara Harry Potter, och det är inte mycket enklare nu när han är en överarbetad anställd på Trolldomsministeriet, make och pappa till tre skolbarn.

Medan Harry brottas med ett förflutet som ständigt gör sig påmint, måste hans son Albus slåss mot ett arv han aldrig velat ta del av. Det förflutna och nutiden smälter samman på ett olycksbådande sätt och både far och son blir medvetna om den obekväma sanningen: Ibland kommer mörkret från platser man inte väntat sig.

Boken baseras på en ny originalberättelse av J.K. Rowling, Jack Thorne och John Tiffany, Harry Potter och Det fördömda barnet, som är en ny pjäs av Jack Thorne. Det är den åttonde berättelsen om Harry Potter och den första som sätts upp på en teaterscen. Denna repetitionsutgåva av teatermanuset berättar den fortsatta historien om Harry Potter, hans vänner och familj, för läsare över hela världen. Pjäsen hade världspremiär i Londons West End den 30 juli 2016.

Teateruppsättningen av Harry Potter och Det fördömda barnet är producerad av Sonia Friedman Productions, Colin Callender och Harry Potter Theatrical Productions.
 
Källa: https://www.akademibokhandeln.se/bok/harry-potter-och-det-fordomda-barnet-del-ett-och-tva/9789129701852/
 

Katarina Frostenson - Dikter, Projekt (Del 1)

För några veckor sedan skrev jag väl om Katarina Frostenson? Eller så kan det vara så att jag är ute och seglar. Jag har i alla fall komma igång en hel del med ett litet, tja, projekt kan vi kalla det. Jag läser från diktböckerna av Frostenson vi har hemma, I det gula: tavlor, resor, ras och Rena land samtidigt försöker jag skriva upp mina favoriter och efteråt skriver jag ner dikterna, texterna. Kanske bara korta favoritdelar ur någon text. Jag brukar ta lite i taget för att det ska bli enklare att förstå och smälta. Hm, jag har nog alltid tyckt att dikter, dessa typer av texter kan vara svåra att förstå sig på ibland, många gångertill och med, kanske. Men det är roligt att läsa en typ av text som man annars inte läser ofta. Sedan är det väldigt mysigt att sitta och läsa dessa texter. Nu har jag dock kommit till en punkt då jag ska skriva ner mina absoluta favoritdelar som jag tyckt om medan jag lästI det gula: tavlor, resor, ras. Så att dem blir sparade. Kanske ska jag uppdatera er mer om det här projektet och jag någon gång under tiden skriva ner någon utav texterna här? Det skulle vara kul att dela lite bilder från detta också. Jag vet inte hur långt dessa tankar går, men Katarina Frostenson-projektet kan vi väl säga så länge är en grej för hela år 2017. Ha det så bra så uppdaterar jag snart igen!

En bättre fortsättning...

Förra veckan skrev jag om att jag fick ett spontanryck och tog bort en hel del som jag redan skrivit. Spontana beslut, ja? Det var nog helt rätt. Idag satt jag ner och skrev ungefär samma del som jag tog bort och det kändes bra, bättre! Jag tänker ofta på miljön när jag är ute och fotograferar, sedan blir jag inspirerad och vill få in det i mina berättelser. Idag har det varit grått och tråkigt, inte alls som på bilden då det var kallt, soligt och en alldeles perfekt vinterdag. Idag hade jag sådan skrivning då jag tänkte mycket på det där med miljön. Efter nästan varje gång som jag skrivit blir jag så inspirerad och vill bara fortsätta. Fast mitt bästa tips är att avsluta just vid den tidpunken och känslan!
 

Hypnotisören, Kepler - Baksida

Jag tänkte att jag under tre veckor skulle dela årets julklappsböcker med er. Baksidorna alltså och kanske bli ni själva inspirerade utav böckerna. Vill ha dem? Eller kanske bara till att börja skriva på något alldeles eget?
 
I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen.
Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.

Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken. En skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.
 
Källa: http://www.bokus.com/bok/9789170017582/hypnotisoren/

Mål och planer inför 2017!

Svårt. Jag tror inte egentligen att jag har något speciellt mål eller någon plan. Fast jag har lite saker som jag vill avsluta. Först och främst vill jag jobba färdigt med "Drömmar blir verklighet, del 3". Jag är så taggad på att dela denna berättelse med er! Ett längre mål är att skriva mer i fantasygenren, som jag alltså försökte skriva "Drömmar blir verklighet" i. Det är en genre som jag läser mycket och som jag helt enkelt vill utveckla i mitt skrivande. Så småningom tänker jag också att jag ska skriva om del 1 i "Drömmar blir verklighet". Skrev på ett helt annat sätt då? Så det skulle vara roligt! Just nu håller jag på att avsluta berättelser som jag någon gång påbörjat. Först efter det kommer jag kunna känna att jag vill börja på något helt nytt. Jag vet inte riktigt hur lång tid det kommer ta, ett tag. Vilket jag också gärna vill, det får ta år och dar, bara slutresultatet blir bäst. Vilket jag tror på att det gör om man jobbar länge med något. Kom ihåg det! Ett sista mål eller något som jag vill göra mer, är att läsa. Sitta och läsa en hel kväll, gå och lägga mig i sängen och läsa tidigt. Har ni några mål och planer inför året?
 

Kanske ett nytt liv? Kom ihåg att skriva kapitelnamn!

Det blev ett nytt år. Nya tag eller kanske ett helt nytt liv. 2017. Idag har jag suttit och skrivit in allt som jag skrivit på senare tid på berättelsen "Meningen med allt var nog att det skulle bli vi två." Och det kan ven ha varit en av de första gångerna jag suddade ut och tog bort en del som jag redan skrivit. Kände för att göra om lite. Jag försöker tänka mer och mer på det här med att ett kapitel ska vara spännande och nästa behöver inte vara lika spännande. Att det inte behöver hända något i varje kapitel om man ska säga det på ett annat sätt. Vilket jag gillar så jag försöker öva upp att skriva mer på detta sättet. Just denna gång kände jag, eller fick en impuls av att göra om - kanske till det bättre, kanske till det sämre. Dessa impulser vi får ibland, haha. Nu ikväll har jag rättat ett långt kapitel av "Drömmar blir verklighet, del 3". Ett steg närmare att dela med mig av det färdiga resulterade. Konstaterade också att jag glömt av att skriva kapitelnamn i nästan hela berättelsen. Började fundera ett tag på att göra om och inte ha några namn, vilket egentligen vore enklast. Men det låter roligare med kapitelnamn alltså får det bli ett mellansteg någonstans. Har ni varit med om samma sak någon gång, haha? Nu ska jag strax hoppa in i duschen strax, sedan krypa upp på favoritstället och läsa i Jungfrustenen. Sådant man borde göra varje kväll!
 

RSS 2.0