Vintern och kylan har gjort entré igen

Den här bilden skulle jag faktiskt kunna bli inspirerad av och skriva en berättelse till. Det skulle nog kunna bli ganska intressant. Vad tror ni? Dessutom i svartvitt. Hur skulle jag kunna få ner den här bilden i en berättelse? På morgonen idag startade jag min dag med att läsa i Kodnamn Verity. Den är så spännande! Ni måste läsa den om ni får möjlighet till det. Eller är det till och med så att någon av er läst boken redan? Med det sagt, så fick jag alltså en bra start på dagen. Solen har äntligen tittat fram och det har varit väldigt härligt vinterväder. Vintern och kylan har gjort entré igen. Jag är småglad över det, men kanske får jag acceptera det och bli inspirerad istället. Nu har jag suttit ett tag och skrivit in text på "Meningen med allt var nog att det skulle bli vi två.". Och jag måste konstatera att det faktiskt var på tiden att ta tag i det. Nu kan jag snart, när skrivlusten infinner sig skriva vidare i lugn och ro. På tal om att ta tag i, så måste jag just göra det också: Planera vad jag ska skriva om här dem närmsta veckorna. Har ni förslag får ni gärna komma med dem? Jag kanske är tillbaka till helgen och om en vecka, alltså, vi får helt enkelt så. Det beror på hur det går med planering. Vad läser ni just nu? Vad skriver ni om? Ha det bäst så hörs vi snart!
 

Jungfrustenen, Michael Mortimer - Bokrecension

Egentligen borde man väl skriva en bokrecension direkt efter att man läst färdigt en bok. Så blev det inte den här gången så nu får vi väl se hur det här går. När jag sökte upp Jungfrustenen, som jag har läst alltså, på nätet kom jag till en väldigt bra sida. Som satte ord på vad jag också håller med om. Det var ungefär att det alltid går så bra och det verkar aldrig gå riktigt dåligt för dem. Varför? Vilket jag verkligen kunde känna igen mig mer och mer i ju mer jag läste.
Michael Mortimer är en pseudonym för Daniel Sjölin och Jerker Virdborg.
Huvudpersonen heter Ida Nordlund. På Nobeldagen får Ida ett samtal från sin mormor som heter Alma och bor i Ryssland. Alma behöver hjälp och ber Ida ta hand om en ask. Vad kan det vara för något i den? Självaste nobelpristagaren Anatolji Lobov ger Ida asken på Nobelfesten.
Asken är viktig och Ida måste noga ta hand om den. Men snart går det upp för henne att det är många som vill åt vad-det-nu-kan-vara-i-den. Ida måste fly och det är så här allt börjar…
Till en början utspelar sig alltså boken i Stockholm där Ida går en kurs på Karolinska Institutet. Boken inleds med dessa rader: Beep! Beep! Beep! Åh, de där signalerna, att de aldrig kan sluta! Inne i Ida Nordlunds sexton kvadratmeter stora rum på Student-backen på Gärdet hade mobiltelefonens väckarklocka just satt igång med sin enerverande signal. En kolmörk svensk decembermorgon syntes utanför fönstret. Av den här inledningen får man ju en riktig mysig och fin bild av Stockholm denna vinterdag på Gärdet.
Jag förväntade mig inte så mycket av boken från början, men det var faktiskt riktigt spännande och jag måste erkänna att jag ändå blev nyfiken på fortsättningen!
 

RSS 2.0