Halloween - Del 5.

Mamma tog emot rosbuketten i hallen för att sätta dem i en vas med vatten. Jag och Anton skulle gå och överraska mormor med blommor och choklad imorgon. Jag slank snabbt in på mitt rum och slängde mig på sängen. När jag låg på rygg kom verkligheten ifatt mig. Damen som jag hade mött ute hade känts välbekant på något sätt. Alltså, inte bara för att hon var vår granne. När minnet kom tillbaka insåg jag att det hade varit samma mörka och skrovliga röst som talat till mig två gånger tidigare de senaste dagarna. Den där åskiga kvällen för några dagar sedan och rösten i telefonen… Mina tankar avbröts av att mamma kom in på mitt rum med vasen med rosorna i. Hon klev in i mitt rum utan att knacka, precis som vanligt. Jag grymtade lite vilket fick mamma att vända sig mot mig. Hon ställde ner vasen i min fönsterkarm.

– Du får ha blommorna här inne så länge, sa mamma.

Mamma var på väg ut igen när jag kom på att jag skulle kunna fråga henne om vår granne.

– Mamma! sa jag därför hastigt.

Hon stannade i dörröppningen och vände sig mot mig igen.

– Du vet vår granne, damen som bor i det röda huset bredvid oss alltså, sa jag.

– Ja, sa mamma dröjande.

– Jag tror att jag träffade henne när jag var ute, fortsatte jag.

– Jaha, vad kul, sa mamma kort och ointresserat.

– Men du, du ser inte till henne så ofta, va? frågade jag mamma.

– Nej, det vill jag inte påstå, svarade hon och rynkade på pannan.

– Hon verkar vara inne väldigt mycket och persiennerna är jämt fördragna, sa jag.

– Alltså Olivia. Hon är en gammal tant som vill hålla sig lite för sig själv, låt henne göra det! sa mamma bestämt och gick ut ur rummet.

Jag tittade efter henne. Inte hade jag fått någon hjälp av mamma. Jag fick väl fråga Anton imorgon. Jag sjönk tillbaka mot kuddarna i sängen och tog upp min mobil för att skriva till min kompis Johanna och förklara vad som hänt de senaste dagarna. Kanske skulle jag få svar från henne. Johanna hade varit bortrest precis som alla mina andra kompisar tidigare under höstlovet men nu var hon hemma igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0