Röd Drottning, Victoria Aveyard - Bokrecension

Victoria är en fantasy-författare från USA. Aveyard föddes i East Longmeadow, Massachusetts. Hon blev känd för sin bok Red Qeen, eller Röd Drottning som den heter på svenska. Boken kommer också göras till en film!
 
På författarens egna blogg finns mer att läsa om henne: http://victoriaaveyard.blogspot.se/
 
Mare Barrow är sjutton år. Hon bor med sin familj, mamma, pappan som sitter i rullstol och lillasystern. Mares bröder har skickats ut i krig. Boken utspelar sig i ett samhälle som inte är uppdelat efter klass, religion, ras eller kön, utan efter blod. De silverblodiga, de silvriga, är supermänniskor med häpnadsväckande förmågår, som regerar över de vanliga röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare. Mare och hennes familj tillhör de röda. I hela sitt sjuttonåriga liv har Mare Barrow levt såhär – men när hon av en ”ödets nyck” som det står i baksidestexten på boken börjar arbeta som tjänare vide det Kungliga Solpalatset förändras allt. Till allas förvåning har Mare förmågår, som röda inte borde ha, som bara silvrar har och kung Tiberias inser att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på. När Mare kommer på ett sätt att förändra världen, göra världen till en ny, gör hon allt för att det ska bli sanning. Såklart finns det med kärlek, som i nästan all fantasy jag läser.

Det här är helt klart en spännande fantasybok. Det bästa utav allt är att det kommer fortsättningar på boken. Gissa om jag kommer läsa det? Jag tycker att ungdomar borde läsa boken – men även vuxna som gillar fantasy tror jag skulle gilla boken. Röd Drottning känns inte som en ungdoms-fantasybok.

 

1/4 del kvar av berättelse och snart sportlov!

De senaste dagarna har jag skrivit en hel del på "Halloween"-berättelsen. Idag skulle jag säga att jag skrivit till 3/4 av slutet, så nu är det bara 1/4 kvar. Jag längtar efter att dela den berättelsen med er här och på wattpad. Jag var nöjd med början av berättelsen, sen blev jag inte lika nöjd med mittendelen men nu på slutet har det blivit bättre igen. Jag är nöjd - Vet inte riktigt hur det ska sluta ännu själv. Jag får helt enkelt se hur jag skriver ihop slutet. Wattpad har jag uppdaterat nu under kvällen. Jag ska försöka bli bättre på att uppdatera där varje gång som jag uppdaterar här, så redan nu till helgen väntas ny uppdatering. Nästa vecka får jag äntligen sportlov och då blir det en del prioritering med skrivningen och kanske börja rätta på något nytt. Jo förresten, nästa vecka börjar jag nog också dela "Drömmar blir verklighet, del 2" här. Låter det bra? Men imorgon blir det en paus från onsdagsuppdateringen. Sköt om er så hörs vi till helgen!
 
 

Victoria Aveyard

Victoria är en fantasy-författare från USA. Aveyard föddes i East Longmeadow, Massachusetts. Hon blev känd för sin bok Red Qeen, eller Röd Drottning som den heter på svenska. Boken kommer också göras till en film!

På författarens egna blogg finns mer att läsa om henne: http://victoriaaveyard.blogspot.se/


Pappersstäder, John Green - Bokrecension

John Micheal Green, kallas för John Green, föddes den 24 augusti 1977 i Indianapolis i Indiana. Han är en amerikansk författare och vloggare på youtube. Den första boken Var är Alaska? , var faktiskt inspirerad av författarens tid på Indian Springs School. Idag har det kommit ut en nyutgiven version på boken som fått namnet Efter Alaska. Sin andra bok Förr eller senare exploderar jag blev John Green inspirerad att skriva efter att han jobbat som elevpräst på ett barnsjukhus. John Greens böcker att publicerats på flera språk. Tillsammans med David Levithan så har han skrivit Will Grayson, Will Grayson.

Quentin är huvudperson i Pappersstäder. Han har alltid varit hemligt kär i sin granne Margo Roth Spiegelmans. Den här berättelsen börjar med att Margo en natt knackar på Quentins fönster och tillsammans ger de sig ut på ett pulshöjande uppdrag. Quentin får ett minne för livet. Nästa dag ser han framemot att träffa Margo i skolan. Kanske kan de börja ses där efter natten? Morgonen därpå är Margo försvunnen – men, hon har lämnat ledtrådar efter sig, bara för Quentin och han måste förstås hitta henne.

Quentin bor i Jefferson Park och berättelsen utspelar sig i Orlando, Florida.

Jag skulle vilja säga att boken var spännande – men inte spännande på ett ”fantasy-sätt”. Jag gillade boken och tyckte att den var bra. Sedan att det är kärlek med, höjer lätt mitt betyg till det. John Green är en grym författare dessutom och skriver fantastiskt bra.

Boken lämpar sig för ungdomar skulle jag säga. Om man läst Förr eller senare exploderar jag är Pappersstäder ett måste!

 

En lista - Svenskarnas mest felstavade ord, Ordkollen

Det står egentligen "Nytt ord" i min lista där jag skrivit upp vad jag ska dela här. Har jag något nytt ord? Nej, faktiskt inte - kan inte minnas något. Jag har ett nytt ord på G till mars. Men det vill jag hålla lite på. Istället delar jag en rolig sida, eller lista som jag hittade idag: http://www.ordkollen.se/mest-felstavade-ord/
"Svenskarnas mest felstavade ord" av Ordkollen. Rätt så roande ändå att läsa igenom tycker jag och vissa ord som jag hittar känner jag också igen mig. Alltid står med på listan, fast alltid med ett L. I lågstadiet lärde jag mig "Alltid stavs alltid med två L och aldrig stavs aldrig med två L". På listan "Mest felstavade ord år 2015" hittar vi på 1:a plats väll, som då egentligen är väl. Nummer 10 är något som jag själv kan slarva till och få fel. Jasså med två s - som rättstavat ska vara jaså. Men, vem stavar inte fel ibland? Speciellt kan jag tänka om de går fort på datorn och man inte korekturläser hela tiden.

Ängeln Emelie, Baksida

”Ängeln Emelie, det är Ängeln Emelie” ropar folk efter henne. Vem är det? Vem är ängeln Emelie? Emelie flyr när folk kommer efter henne. Hon flyr och gömmer sig. Emelie undrar varför folk kallar henne för ”Ängeln Emelie”? Emelie är ju bara Emelie.


Avslutad berättelse!

Det blir oftast så att jag inte vill skriva på en tisdag när jag inte gjort så mycket nytt i veckan. Men, nu har jag en del skriva om! De senaste dagarna har jag jobbat en hel del med "Drömmar blir verklighet, del 2, Du är nyckeln, jag är låset". Rättade färdigt berättelsen igår och idag har jag suttit och rättat berättelsen - det tog lång tid. Jag känner mig väldigt produktiv efter dagen. Nu har jag bara det sista kvar, vilket är att rätta igenom rättningen innan det ska bli bok utav. Jag delar resultatet med er när det är färdigt, både hur boken blir och hur berättelsen blir. Så det här var riktigt kul! Nu ska jag försöka jobba vidare på Halloween-berättelsen också så skulle det vara skönare att ta helg imorgon.
 

Böcker med Hanna - Mina favoritböcker

Det här har jag tänkt att publicera och fixa till så länge. Här om veckan lyckades jag faktiskt spela in videon och nu äntligen publiceras det. Även om det tog lite längre tid än vad jag tänkt. Vad tycker ni? Gillas? Ja såklart! Jag undrar fortfarande vad dystopiska är - det har jag ännu inte sökt upp. Så, det kanske får bli nästa ord att ta upp här. Och som jag också säger i videon så ska jag försöka få till fler sådana här videos. Skriv ner försöka - Vi får väl se om det bara blir en gång om året eller oftare?

Sista delen (Halloween-berättelse) och wattpad

Idag har jag faktiskt skrivit en hel del på Halloween-berättelsen vilket känns jätteskönt och kul. Vissa delar i berättelser kan jag bli mer nöjd med och just idag kändes det rätt så bra. Tog tag i att slutföra en berättelse på Wattpad (första delen i "Drömmar blir verklighet") och började med "Drömmar blir verklighet 2" - har lite kvar där med rättningen men jag kände för att börja på något nytt. Jag är supertaggad på att börja skriva på sista delen av "Drömmar blir verklighet" om några veckor. Så galet kul! Jag ska försöka ta tag i lite bokrecensioner imorgon också.
 

Ängeln Emelie, Del 1 (13)

Alex tog mig med ut i trädgården. Det var en stor trädgård. Familjen hade två stora ekar, och några vinbärsbuskar. Bara ett par meter från där vi klivit ut till trädgården så fanns ett vitt bord. Vi bordet satt en kvinna och en man. Clara satt bredvid kvinnan. När jag kom närmare såg jag att kvinnan var rätt så ung. Hon log mot mig när jag kom fram. Mannen såg allvarlig ut, men han log också mot mig. När jag satte mig ner såg jag att Mary kom in i köket. Hon satte sig vid köksbordet med en kaffekopp och en tidning. Kvinnan verkade ha sett henne också.

- Mary, kom ut och var med istället! ropade kvinnan.

Mary tittade upp. Kvinnan vinkade åt henne att komma. I köket la Mary ifrån sig sin tidning, reste sig upp och tog med sig sin kaffekopp ut. Hon skyndade fram till oss.

- Tack, Sofie, sa Mary när hon satte sig ner bredvid mig.

- Ja. Vi ska presentera oss för dig. Min man Mats och jag heter Sofie, sa Sofie.

Jag nickade leende.

- Ja och Clara och Alex har du ju redan träffat, sa Sofie.

Jag nickade igen.

- Får jag fråga, vad heter du? fortsatte Sofie.

Jag förstod snabbt att det var Sofie som skulle leda det här samtalet.

- Ja… j… jag he…, försökte jag säga.

- Emelie heter hon. Det är ängeln Emelie, hjälpte mig Mary.

- Emelie. Ängeln Emelie…, sa Sofie men tystnade igen.

Jag såg hur alla runt bordet kollade på mig. Jag rodnade av uppmärksamheten. Alex tittade dock bort mot vinbärsbuskarna la jag märke till. Åt samma håll som jag hade hört havet ifrån tidigare. Alex slöt ögonen. I samma stund började Sofie prata igen.

- Vet du varför du blir kallad för ängeln Emelie? frågade hon.

- Nej, sa jag.

Det blev tyst runt bordet igen. Sofie visste väl inte riktigt vad hon skulle säga. Jag lyssnade efter havet och tittade längtansfullt bort åt det håll ljudet kom ifrån. Med blicken mot havet började jag prata.

- Folk skriker ängeln Emelie efter mig på torget. När de ser mig skriker de efter mig, sa jag.

- Jag u..., började Sofie fundersamt.

- Mamma! Avbryt henne inte, utbrast Clara och hyssjade på sin mamma.

- Jag sprang ifrån det. Jag sprang och sprang. Jag var så trött. Me… men så fi… fick jag syn på en hall. Det var öppet så jag kunde smita in. Jag kröp ihop i dammet och somnade, fortsatte jag.

Mats hostade till. Han tog upp en vit ren näsduk ur byxfickan och snöt sig i den.

- Mary, gå in och hämta lite bullar och saft. Värm gärna bullarna, sa Sofie till Mary.

- Visst, Sofie, sa Mary och reste sig upp. Mary försvann ut i köket. Jag följde henne med blicken när hon gick genom trädgården. Clara hade sagt att deras pappa brukade lämna fönstret på ovanvåningen i huset där jag varit, öppet för att vädra. Jag antog att det var han som ägde stället.

- Förlåt. Förlåt, jag skulle inte gått in, sa jag.

Sofie rynkade på pannan.

- Äsch, sa Mats.

Han log vänligt mot mig.

- Det måste varit kallt att sova på nedanvåningen. Jag har inte hunnit fixa något fönster, sa Mats.

Vi började skratta. När hade senast skrattat? Skrattet bubblade upp i min hals och porlade ut ur min mun. Det var skönt att kunna skratta.

- För att inte tala om smutsen. Allt damm, pappa, sa Clara.

- Och sängen som Emelie låg i. Stackare, la Alex till.

Vi skrattade ännu mer.

- Jag hade tänkt att ta tag i det, sa Mats skrattande.

Hans skratt lät skrovligt och hest. Mats kliade sig på halsen, precis där den lilla kulan var. Kulan gick upp och ner när han skrattade. Ett annat skratt fyllde trädgårdden. Det lät ljust och pipigt som en fågel när Mary skrattade. Mary kom emot oss. Hon ställde ner ett fat med bullar som det fortfarande rykte ifrån och fyllde på våra saftglas. Så satte hon ner bredvid mig igen. Vinbärssaften var verkligen god. Jag och mer saft och smakade på bullen.

- Är saften hemmagjord? frågade jag.

- Ja, visst är den god! sa Clara.

- Vi gör alltid hemmagjord vinbärssaft av våra röda vinbär, sa Sofie.

- Åh såg gott och lyxigt! sa jag.

- Bullarna är också hemmagjorda, sa Clara.

- Jo, juste. Emelie. Jag vet inte hur vi ska göra. Vi säger att du får stanna och jag lovar dig att vi ska komma på vem du är och vad du har för bakgrund, sa Sofie till mig.

”Vi säger att du får stanna”, hade Sofie sagt. De orden gjorde mig varm inombords. Kanske kunde vi någon dag gå ner till havet… Jag log.

- Okej, svarade jag.


Ängeln Emelie, Del 1 (12)

Jag pustade ut. Nu kunde jag se efter vad det var som jag hade fått för frukost. En första blick när Mary hade kommit in med brickan sa mig att det var många saker som hon plockat samman. Det fanns ägg och bacon, en ostsmörgås och en korvssmörgås och en tallrik med fil. Jag högg in på maten. Jag kunde inte minnas när jag senast hade ätit en sådan stor frukost. Efteråt slickade jag mig om munnen och ställde brickan på nattduskbordet istället. Jag satte mig, ovetandes om jag skulle hitta på nu, på sängen. När jag blundade kunde jag höra havet. Jag föreställde mig vågor som slog mot klippor och jag föreställde mig hur jag kastade mig i havet från klipporna. Jag njöt vid tanken. ”Om jags kulle promenera ner till havet?”, tänkte jag. Jag hann knappt röra vid dörrhandtaget för i samma stund var det någon som öppnade dörren. Jag stod öga mot öga med Alex. Han hade blå ögonpupiller. Jag skulle säga att han hade havsblå, helt klara pupiller och så hade han svarta långa ögonfransar. Det var vackert tyckte jag. Jag chokades när jag kom på mig med vad jag hade tänkt.

- … så det sitter där, hörde Alex röst.

Hans röst var ljus, väldigt ljus och len. Jag skakade på huvudet för att sluta tänka.

- Vilka? Vilka sitter där ute sa du? sa jag.

Alex såg irriterad ut.

- Lyssnar du inte på vad jag säger? utbrast han.

- Förlåt, sa jag och kände hur jag rodnade.

- Mina föräldrar…, jag avbröt Alex.

- Jaha, sa jag.

- Och vi ska gå ut till dem. De sitter i trädgården, sa Alex.

Jag kände hur mitt hjärta hoppade över ett slag. Skulle jag träffa Alex föräldrar? Nu? Jag nickade svagt ett okej. Vad skulle de säga? Vad skulle de tro om ängeln Emelie?


Video, ny bok och studeidag

Satte mig och spelade in en video som jag tänkt spela in väldigt länge nu. Egentligen tänkte jag också försöka få upp videon här, men det funkade inte som jag hade tänkt. Ska försöka göra om och göra bättre och hoppas på att det funkar. Idag har jag haft studiedag, så jag tänkte att jag skulle försöka ta tag i lite saker under eftermiddagen. Lite har jag hunnit bocka av, men jag har fortfarande en del kvar. Tänker mig att jag äntligen ska ta tag i skrivandet ikväll också. Vi får se. Något jag i alla fall vet att jag ska göra ikväll är att fortsätta läsa Black Ice. Haha, det gick fort att läsa ut Röd Drottning. Nu har jag två bokrecensioner att fixa ihop vid tillfälle också. Lite bokrecensioner på G, så småningom.
 

Kanske är det allt du behöver veta, E. Lockhart - Baksida

Baksida:
Cadance Sinclair Eastmans berättelse tar sin början före den femtonde sommaren. Somrarna tillbringar den förmögna familjen Sinclair på sin privatägda ö utanför Masschausetts kust. På den polerade ytan är de atletiska, långa och attraktiva - och ingen är misslyckad.
 
Den femtonde sommaren händer något som förändrar allt. Något som Cadence förtränger minnet av, och ingen vill berätta sanningen för henne. Men vad var det egentligen som hände?
 
 

RSS 2.0