Halloween - Baksida

När åskan mullrar och blixten slår ner. När det närmar sig Halloween. När någon börjar ta kontakt med Olivia. Vem är det? Och vem tillhör rösten? Vad är egentligen Halloween utan att någonting spännande händer?


Det sista av sommaren!


I helgen låg jag i gräset på stranden och läste. Det blåste mycket, men jag är glad över att jag fick den sista sommaren fångad. Nu alldeles nyss har jag publicerat sista delen av "Halloween" på Wattpad! Nu blir det nog lite uppehåll därifrån ett tag då jag inte har något att dela. Så småningom kommer jag att dela sista delen i "Drömmar blir verklighet", men det lär dröja ett tag. Jag har skrivit lite idag på det arbetet som jag jobbar med nu och min tanke är att jag ska försöka skriva in lite på datorn den här veckan också. Rättnigen  av "Drömmar blir verklighet del 3." har inte kommit så långt vidare. Vi får se hur det går med uppdateringen där till nästa vecka. Förövrigt så jag är supersugen på att spela in en video också så hm. Någon dag den här veckan ska jag nog kunna få till det också. Nu ska jag mysa ner mig i soffan under en filt med Outlander och en kopp te!

Glassvädret, Victoria Aveyard - Baksida

Hej vänner! Nu har ni en 17-åring bakom alla ord, funderingar osv som skrivs här. Jag önskade mig såklart böcker i födelsedagspresent vilket jag också fick. Glassvärdet och Världen efter låg i inslagna i paket och väntade. Jag har nyligen också fått sista delen i Besynnerliga barn av Ransom Riggs också så jag får se om jag skriver om den boken också snart. Idag tänkte jag dela baksidan på Glassvärdet med er och lite senare i september kommer även en video på alla födelsedagsböcker! Har ni förresten läst någon av böckerna? Hoppas att ni kommer gilla detta!
 
Mare Barrows blod är rött, färgen hos vanligt folk, men hennes silverförmåga, kraften att styra blixten, har förvandlat henne till ett vapen som kungahuset försöker kontrollera. Härskaren kallar henne en bluff, men när hon flyr från Maven, prinsen - vännen - som bedrog henne, upptäcker Mare något häpnadsväckande: Hon är inte den enda i sitt slag. Jagad av Maven, nu en hämndlysten kung, ger sig Mare ut för att söka upp och rekrytera andra röd-och-silver-krigare till kampen mot hennes förtryckare. Men Mare inser att hon befinner sig på en livsfarlig väg, där hon riskerar att bli just det slags monster hon försöker besegra. Kommer hon att krossas under tyngden av de liv som uppropet kostar? Eller har hon härdats för gott av allt svek och förräderi?
 

Sommarböcker 2016!

Här kommer årets Sommarböcker 2016 och dessutom en video i tid den här gången! Har ni läst några av dessa böcker? Som jag sa så hade jag inte säskilt höga förväntningar på Askfödd, men nu vill jag bara läsa fortsättningen. Och vad finns det egentligen att säga om Himmelska Eldens Stad, tja, hela serien? Den är så grym - bäst just nu! Jag följer deras Shadowhunters konto på Instagram och nu ser man att de har börjat filma inför andra säsongen och jag kan säga att jag längtar väldigt mycket efter den! Någon mer som gör det? 
 

Halloween - Del 11

Anton väckte mig någon timme senare. Jag kunde inte minnas vad jag hade drömt och det var jag glad över. Utanför stod solen lågt så jag antog att det var eftermiddag. Fåglarna hade tystnat. Antons röst tog mig tillbaka till verkligheten.

– Du har besök, sa han.

Först då la jag märke till att någon satt i stolen. En gammal dam i en gul klänning. Solens strålar lekte med hennes grå hår och gjorde att det glänste. Mormor satt där och log och spred glädje och värme.

– Jag var tvungen att stänga fönstret så att inte mormor skulle frysa, förklarade Anton.

– Det gör inget, viskade jag.

Mormor ställde sig upp när Anton flyttade fram stolen till sjukhussängen. Sedan stödde hon sig mot honom när de gick fram till stolen. Mormor sjönk tungt ner och Anton gick bort till fönstret. Jag följde honom med blicken. Anton stod med ryggen mot mig. Det var tydligt att han ville att jag skulle ha en stund ifred med mormor. Min blick gled sakta tillbaka till henne.

– Så du har vaknat nu, sa mormor stilla.

Jag nickade.

– Åh, mormor, sa jag.

– De hittade henne direkt, berättade mormor.

– Sofie? frågade jag tveksamt.

– Nej, nej, inte Sofie. Tack gode gud för det, sa mormor.

”Men vem var det då?”, tänkte jag.

– De har inget namn ännu utan beskriver henne bara som en äldre kvinna. Minns du, Olivia? fortsatte mormor.

Jo, jag kunde minnas nu. Jag kom ihåg att hon hade burit mig till bilen för att jag inte kunde gå då. Då hade jag faktiskt fått en skymt av hennes ansikte. Kvinnan hade haft mörkbrunt hår med lite stänk av grått i – jag gissade att hon hade färgat det – och bruna ögon. När jag blivit buren hade jag haft näsan tryckt mot hennes hår och jag mindes en stark lukt av rök.

– Förlåt, Olivia! Jag ska inte prata om det här. Jag ville bara säga att det inte var Sofie, skyndade sig mormor att tillägga.

En lättnad spred sig inom mig. Det hade inte varit Sofie. Jag var glad och tacksam över det. Jag bad tyst om förlåtelse för att jag trott att det var hon. Sofie var oskyldig.

– Tack mormor, sa jag.

Men jag fick inget svar. Snarkningarna nådde mina öron i samma stund som jag sa ”tack”.

– Anton, viskade jag.

Han stod redan vid min sida.

– Jag tycker så mycket om dig, Olivia, sa Anton när jag tryckte mig mot honom och han la armarna om mig.

– Jag tycker om dig också, Anton, svarade jag.

Där och då slogs jag av hur bra allting var. Jag och min bror och så skulle det alltid vara. Men jag påminde också mig själv om att jag alltid skulle komma ihåg det här Halloween-firandet. Det skulle jag sent glömma…


Seg start och 2 kapitel rättning!

Jag är så sjukt trött efter första dagarna i skolan. När dagen väl är slut har jag en timme hem också. Mitt huvud! Just nu vill jag mest komma igång med schema och rutiner. Min förhoppning är att det ska bli bättre och bättre då. Jaja, nu är det bara tre dagar kvar av veckan. Vill ni ha en berättelseuppdatering också? Rättade igenom två kapitel av "Drömmar blir verklighet" häromdagen vilket känns som en superbra start! Och så har jag också skrivit ner början på en berättelsen på papper som jag nu tänkte börja arbeta med. Vill kanske arbeta om början så småningom? Nu ska jag ta tag i att uppdatera Wattpad. Vi hörs igen snart, förhoppningsvis med en lite piggare författare!
 

Scarlet, The Lunar Chronicles, Marissa Meyer

Marissa Meyer är en amerikansk författare som föddes den 19 februari år 1984. Författarens debut kom den 3 januari 2012 då hon släppet boken Cinder som är den första boken i The Lunar Chronicles. Det finns fyra böcker i den serien.

I första boken fick man följa Cinder, som vi även nu också återser. Cinder rymmer från sitt fängelse och får sällskap av Carswell Thorne, kapten Thorne. Längre in i boken får de tag i ett rymdskepp som de cirkulerar omkring med i rymden ett tag. Cinder försöker handskas med sin lunariska gåva. Funkar den verkligen? Men, bokens huvudperson är Scarlet. Denna berättelse är baserad på rödluvan, medan Cinder var baserad på askungen. Scarlet bor med sin farmor på en bondgård som de driver tillsammans i Frankrike, Rieuxs. Pappan har lämnat Scarlet för länge sedan och mamman med. Det är bara farmor och Scarlet. Men, det är just det, Scarlets farmor är spårlöst försvunnen och har varit det i ungefär två veckor. Polisen har inte hittat farmor och Scarlet är riktigt orolig. Vad kan ha hänt hennes farmor? När Scarlet bestämmer sig för att ge sig ut och leta efter sin farmor träffar hon på Wolf som är en streetsmart slagskämpe (bokens baksida) Han tycks märkligt nog veta en del om farmor och det visar sig snabbt att Scarlets farmor är som en stor hemlighet. Hon får genom bokens gång veta saker som hon inte hade en aning om. Samtidigt känner sig de båda personerna oförklarligt dragna till varandra. Wolf lovar att hjälpa Scarlet. Kommer de hitta farmor? Cinders och Scarlets resor läser man om genom hela boken men, i slutet korsas deras vägar. Scarlet måste slutföra det som hennes farmor påbörjade. Att få den rättmätige tronarvingen på sin plats, det vill säga prinsessan Selene (Cinder). Så de kanske kan ha nytta av varandra och hjälpa varandra?

Jag älskade den här boken lika mycket som första, typ. Fast, Cinder kommer nog alltid vara min favorit karaktär, ja i alla fall hittills. Det är kul att läsa om spänningen mellan Scarlet och Wolf också! Är Wolf någon som man kan lita på egentligen, eller inte? Hm… Boken lämpar sig för ungdomar håller jag fast vid!

När jag läser dessa böcker än så länge känner jag verkligen igen rödluvan och askungen i böckerna, vilket ju är meningen, men det är kul att se att det når ut helt också. Jättebra serie – jag ser framemot att läsa tredje delen också!


Skolstart, gymnasiet! Nervös?

Idag börjar min lillebror skolan igen så det är väldigt lugnt och skönt hemma just idag. Jag var på väg ut men så började regna. Känns som att jag kommer trotsa regnet ändå och ta mig ut någon gång under dagen. Vädret verkar dock inte lova bättre väder, varken idag eller imorgon. Så själv är jag ledig hela veckan ut vilket jag blev väldigt glad över när jag fick veta det. Men på måndag börjar också jag skolan, gymnasiet, ettan. Jag har ganska lätt för att säga att jag inte är nervös. Om sanningen ska fram är jag ändå det, hehe. Det är ju bra att gå med en inställning och visst vet man ju att alla är mer eller mindre nervösa. Man känner ingen och allt är nytt. Just nu ser jag framemot att komma in i de nya rutinerna och vänja mig vid de! Jag kommer läsa Estetiska Programmet, foto och jag ser framemot att utvecklas mer med någonting som jag brinner för. Vilken linje ska ni läsa/läser ni? Nu ska jag passa på att ta tag i lite sommarbilder och snart också ut. Hm, det får nog bli med ett paraply i hand!
 

Halloween - Del 10

Först var det helt mörkt. Jag visste inte hur länge. Snart blev det ljust. Helt vitt, men så blev det mörkt igen.

Jag la märke till att en av mina fingertoppar på högerhanden var blodig. Jag måste ha skurit mig på den trasiga mobilen.

Jag drömde om pengar. Det regnade pengar över mig. En tiokrona landade på min näsa och när jag tittade ner såg jag en 50-kronorssedel i min handflata. Jag hörde en röst som sa ”Ge mig pengarna” och jag såg hennes ansikte.

Med ett hest skrik satte jag mig hastigt upp i sängen. Tårar landade på mina såriga händer och jag snyftade förtvivlat. Någon la en arm om mig och jag borrade genast in min näsa i personens axel. Jag drog in lukten av kaffe och Anton i mina näsborrar. Över axeln på Anton la jag märke till att vi befann oss i ett vitt rum. Det var vita väggar och golv. De enda möblerna som fanns i rummet var en stol och sängen som jag legat i. Ute var det en fin dag och solen lyste skarpt in genom fönstret. Det starka solljuset och allt det vita gjorde mig yr och påminde mig om mina drömmar. Jag skakade av mig minnet av vad jag hade drömt om och slingrade mig försiktigt loss ur Antons famn. Anton hade stått bredvid mig men nu satte han sig ner på sängen mittemot mig. Jag lutade mig tillbaka mot kuddarna.

– Du var full, började jag.

Det var tyst en lång stund och Anton gjorde ingen ansats att svara mig, men till slut nickade han motvilligt.

– Varför, Anton? frågade jag.

– Ja, jag var full. Jag var på fest och roade mig, något som du aldrig gör med dina kompisar, svarade Anton argt.

– Hur vågar du? Hör du inte hur… Hur dumt det låter, sa jag.

Plötsligt tystnade jag när jag kände hur mitt huvud dunkade och jag grimaserade.

– Förlåt, mumlade Anton.

Jag fångade hans blick. Anton hade blågrå ögon. Jag hade mer havsblå. Vi var ganska lika vi två.

– Vart var du? Du sa att jag skulle ringa om det var något, men när jag gjorde det, så trodde du inte på mig, sa jag anklagande till Anton.

Nu var det Anton som grimaserade.

– Vi har alltid varit tvungna att fira Halloween och andra högtider hemma, även när vi har blivit äldre. Jag ville ta chansen och roa mig på egen hand och ha kul för en gångs skull. Det gjorde jag, sa Anton.

Jag masserade mig mellan ögonbrynen med tummen. Min huvudvärk blev inte bättre. Jag var trött och höll på att somna om igen. Det var kvavt och varmt i rummet.

– Öppna fönstret, bad jag.

Halvvägs till fönstret började jag prata igen och Anton stannade och vände sig om mot mig.

– Det är en sak jag funderar på. Hur hittade du mig? undrade jag.

Ett leende spred sig över Antons ansikte. Jag förstod inte varför.

– Jag gjorde som du sa och använde ”hitta Iphone”, sa han.

En vindil strömmade in i rummet. Jag kunde höra fåglarna kvittra där ute nu. Vinden förde med sig en röst. Jag kunde inte svara för jag var redan halvvägs in i sömnen.

– Jag bryr mig om dig, sa Anton.


En färdig berättelse!

Ja, idag har jag lyckats skriva klart hela "Drömmar blir verklighet del 3". Jag skrev färdigt berättelsen igår och idag skrev jag in hela på datorn också. Åh jag är så sjukt nöjd med hela delen i helheten och jag längtar jättemycket efter att dela berättelsen med er. Men under hösten väntas en lång rättningsprocess, det kan ni ju ge er på. Jag skulle tippa på att allt blir färdigt fram till möjligtvis december eller i början av nästa år. Huvudsaken är att det är färdigskrivet nu i alla fall och jag kommer naturligtvis uppdatera er om hur det går medan berättelsen rättas också. Alltså, det är svårt att få fram min glädje genom datorskärmen! Mina planer nu? Vi tar det nästa vecka men något jag vet säkert är att jag tänker pausa lite under resten av veckan. Må så gott så uppdaterar jag er snart igen! Främst nu ska jag bara njuta av att "Drömmar blir verklighet, del 3" är färdig, tja, hela serien.
 

Elizabeth Wein

Elizabeth Wein är en amerikansk författare som föddes den 2 oktober 1964. Författaren föddes i New York och bor nu i Skottland med sin man och sina två barn. Wein skriver historiska böcker för unga vuxna. Författaren blev internationellt uppmärksammad när hennes bok Kodnamn Verity kom. Boken kom ut år 2012 och är första delen i serien Young Pilots. I serien finns ytterligare två böcker! Kodnamn Verity fick år 2013 priset Printz Award Honor. Elizabeth Wein har också skrivit serien Lion Hunters vilket är en återberättad version av legenderna om Kung Arthur.
 
Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Elizabeth_Wein
http://www.shoponceuponatime.com/event/elizabeth-wein-author-printz-honor-code-name-verity-and-rose-under-fire-914-7pm
 

Serier i min bokhylla! (Del 1)

Idag befinner jag mig för första gången bakom kameran - där jag nog egentligen trivs bäst i vanliga fall. Jag bestämde mig för att ta upp alla mina serier i min bokhylla. Kanske en liten rolig videoidé? Ja, jag hoppas att ni gillar videon och blir taggade för en del 2 så småningom. Jag ska inte skriva många rader, utan jag avslutar med att säga att: Hoppas att ni gillade videon!

Halloween - Del 9

Det isade och var varmt i min kropp på samma gång. Jag hade stått som fastfrusen så hon hade hällt i mig en varm dryck. Sakta omslöt den varma känslan mig och jag försvann ner i en het vulkan. Den isande känslan smälte.

 

Mina händer famlade i mörkret efter mobilen. Jag tänkte på Anton. Vad gjorde han nu? Var han på festen? Han visste inte vad som hände med mig. Anton trodde ju att jag var hos Johanna. Han hade sagt att jag skulle ringa om det var något, men jag visste inte var min mobiltelefon var. Jag fortsatte blint att famla mig fram i mörkret.

 

Nästa gång som jag vaknade kändes det bättre. Jag var helt stel i min rygg efter att ha legat på ett hårt betonggolv i flera timmar och mina knän ömmade efter att jag krupit runt på golvet och letat efter min mobil. Sakta vande sig mina ögon vid mörkret. Jag satt där en liten stund på knä och lyssnade spänt efter något ljud, men det var helt tyst. En kall kåre for längs med min ryggrad.

I samma stund lyste en blixt upp det lilla rummet som jag befann mig i. Jag hade inte hört mullret innan. Det var i ljuset från blixten som jag fick syn på min mobil. Den låg borta vid dörren. Jag reste mig upp och rusade bort till den. Det kändes tryggt och skönt att ha den i handen igen. Om det var någon täckning här visste jag inte, för jag hade förstått så mycket som att jag var i en källare. Mobilen lyste upp när jag tryckte på den runda knappen på Iphonen. 10 procent kvar. Under mig skakade mina ben. Jag lutade mig tungt mot väggen bakom mig. Innan jag tryckte in Antons nummer lyssnade jag för säkerhets skull än en gång om jag hörde något. ”Tja. Du har kommit till Antons mobil. Just nu är jag upptagen men lämna gärna meddelande efter pipet om det var något viktigt”, sa Antons inspelade röst till mig. Pipet hann inte gå igång. Jag suckade frustrerat. Min hals var torr så det blev mest ett rossligt ljud som påminde om en suck. Jag ringde igen. Flera signaler gick fram den här gången också och jag var rädd att ingen skulle svara.

– Jaaa, vad är det? sa Anton sluddrigt.

Jag förstod genast att han var full. Anton, full? Fast jag visste att han hade varit full en gång innan – jag hade lovat att inte säga något till mamma. Det kändes alltid så fel att Anton var full. Han skulle inte vara sån, han skulle vara en bra kille.

– Är du full? frågade jag. Har du druckit?

– Vad vill du, Olivia? Du vet ju att jag är på fest, svarade Anton och undvek min fråga.

Jag bet mig i läppen.

– Jag befinner mig i en källare. Du måste komma hit, kastade jag ur mig och insåg att jag lät helt förtvivlad.

Det blev tyst i luren. Jag hörde hur Anton drack något, öl antog jag.

– Anton, du sa att jag skulle ringa dig om det var något, fortsatte jag.

Plötsligt stod min kidnappare framför mig. Jag hade inte hört när hon kommit in i rummet.

– Försöker du få hjälp? skrattade hon elakt.

– Använd ”hitta Iphone” på din telefon, mumlade jag i luren innan jag stängde av och stoppade ner telefonen i fickan.

– Hur dum får man vara? Vi åker bara någon annanstans och så får din hjälp jaga oss. Enkelt, sa hon.

Det hade jag inte tänkt på tidigare. Men nu slog det mig. Vi hade ju en bil och kunde åka iväg och gömma oss på ett annat ställe. Fan. Hur skulle Anton hitta oss?

– Anton kan hitta mig, sa jag ändå trotsigt.

– Anton, heter han så? Nej, men seriöst, nu ska vi prata allvar, sa hon och bytte plötsligt ämne.

Jag försökte backa när hon närmade sig mig innan jag insåg att jag inte kunde, att jag redan stod tryckt mot väggen.

– Ge mig pengarna, sa hon.

– Pengarna? stammade jag.

– Just precis, svarade hon.

Jag sa inget. Pengarna? Vilka pengar? Jag hade inga pengar. Tusen tankar hann gå igenom mitt huvud.

– Olivia, ge mig pengarna! fortsatte hon.

Vänta, va? Hur kunde hon mitt namn? Skulle jag ljuga ihop något? Men tänk om hon såg igenom mig och såg att jag ljög.

– Värst vad du var envis, sa hon.

Jag fick panik när jag insåg att hon bara skulle kunna ta ett steg innan hon var framme hos mig.

– Du vill göra på ditt sätt, men jag vill göra på mitt sätt, sa hon och var framme hos mig i ett långt kliv.

Jag darrade och skakade när vi stod så nära varandra och andades samma luft. Hon hade råkat sätta ena skon på min fot och det gjorde så ont. När hon hällde i mig den varma drycken igen protesterade jag vilt. Jag la märke till en besk smak som jag inte hade känt förra gången.

– Du kommer drömma mardrömmar om mig, viskade den mörka och skrovliga rösten i mitt öra.

I mitt suddiga synfält såg jag hur hon försvann ut genom dörren. Jag kände det kalla betonggolvet mot min kind. Jag tänkte på Anton och undrade vad han skulle göra när han hittade mig. Hennes röst förföljde mig in i mina drömmar och i mörkret som kom.


Kanske sista kapitlet? Och en massa böcker!

Hej! Mår ni bra? Jag har idag hunnit med en tripp till biblioteket vilket var behövligt, och äntligen hämtat ut första delen, Främlingen i Outlanderserien. Mitt liv är fulländat och jag är så glad. Egentligen hade jag ju önskat att jag bara kunde sätta mig ner och läsa direkt och nej, det kommer nog inte dröja särskilt länge tills jag hamnar där. Alltså med en kopp kaffe och en bok efter maten, ja! Men, jag har fortfarande kvar på Cress, The Lunar Chronicles. När jag nu ändå pratar om böcker så kan jag säga att jag beställde nya böcker från Adlibris igår, fast det blir årets födelsedagsböcker så jag tar upp det senare i augusti. Den här veckan har jag hunnit med att filma in lite videos och redigera färdigt alla, så det lär komma upp lite videos de närmsta veckorna. Jag måste såklart också ta upp "Drömmar blir verklighet" som jag också har skrivit väldigt mycket på nu. Vid det här laget tänker jag mig att jag har ett sista kapitel kvar, kanske blir det ett lite längre. Ja, annars kanske jag gör två kapitel utav det. Åh, vad jag är glad över att den närmar sig sitt slut äntligen. Slutet, som jag ärligt talat inte har funderat speciellt mycket över, förutom en liten plan som har uppstått efter senaste gångerna som jag har skrivit!
 

Sommar: Bästa stället att läsa på

 Okej, jag måste fråga er en sak. Vilket är bästa stället att läsa på under sommaren? En del kanske gillar att lugnt omkring sig när de läser och andra kanske läser bättre när det är liv runtomkring. När jag var på landet låg jag i mitt rum, i sängen som är otroligt skön och läste flera timmar i sträck. Ja, där kunde jag ligga en hel eftermiddag. Mitt rum på landet är väldigt mörkt också, vilket också kanske är skönt när man läser ibland? Inte mörkt på ett alldeles för mörkt sätt, utan mer på ett mysigt sätt när solen ändå silar genom gardinerna lite svagt. Det är ju mysigt att ligga ute i gräset och läsa också som jag gjorde under midsommar - åh det var lycka! Eller på stranden kanske? Det händer också, i och för sig inte lika ofta. Jag gillar inte när det är för mycket folk, men visst är det mysigt att ligga där på filten och läsa på stranden. För mig är det en riktig härlig sommarkänsla, ja det är ju ett tecken på att sommaren är där!

Halloween - Del 8.

Jag satt på min säng och tittade ut genom fönstret.

– Olivia, hur kunde du ha sönder mobilen? frågade mamma argt.

– Jag tappade den i golvet, sa jag och fortsatte envist att stirra ut genom fönstret. Om jag vände mig om nu så skulle hon genast märka att jag ljög.

– Men du hade ju precis fått den, suckade mamma.

Hon lät inte arg längre, bara besviken. Det var sant att jag fått telefonen för inte så länge sedan. Jag fick den när skolan hade börjat i augusti, så jag kunde på sätt och vis förstå mammas reaktion. Golvbrädorna vid dörren knarrade när Anton kom in i mitt rum.

– God morgon, Anton. Jag ska precis gå till jobbet, sa mamma. Vi försöker nog jobba så länge så möjligt, ni båda skulle ju ut ikväll.

I fönsterrutans spegel såg jag hur Anton nickade.

– Okej, vi ses, sa han.

– Ja, vi ses, svarade mamma och lämnade rummet.

Anton kom fram till mig och satte sig bredvid mig på sängen. Tystnaden omslöt oss när ingen sa något. Efter ett par sekunder tittade Anton upp och jag mötte hans blick i reflektionen i fönstret. Han vände sig mot mig.

– Vad var det egentligen som hände igår, Olivia? frågade Anton.

Jag suckade och skakade på huvudet.

– Det var inget, okej? sa jag och försökte att låta övertygande.

Men Anton såg inte ut att tro mig. En rynka mellan hans ögonbryn sa mig det.

– Okej, sa han ändå.

Jag tog Antons hand och flätade samman våra fingrar. Jag strök lugnande med tummen över hans handflata och tog tag i hans hand med båda mina händer.

 

Jag fingrade på min sönderslagna mobiltelefon. Mamma hade lagt ifrån sig den på byrån i hallen. Mina fingrar rörde sig över sprickorna. Från badrummet kunde jag höra att Anton stod och borstade tänderna. För en liten stund sedan hade han sagt åt mig att lämna mobilen hemma. Ärligt talat var det just det som jag funderade på att göra. För en kväll ville jag bara släppa taget om allt som hänt de senaste dagarna. Bara vara. Slippa tänka på allt. Jag ryckte till när jag hörde att badrumsdörren slog igen. Anton stod precis utanför och betraktade mig. När jag tittade upp och mötte hans blick vek han undan med sin. Samtidigt som jag avlägset hörde hur Anton försvann ut i köket slöt sig mina darrande fingrar om mobilen. När jag lyfte upp den såg jag att jag hade fått ett sms av Johanna. ”Ska vi gå bus eller godis?! J ”, läste jag. Jag svarade inte på smset.

– Jag går nu! ropade jag till Anton en stund senare.

– Okej, ring om det är något, ropade Anton tillbaka.

– Det brukar jag väl aldrig göra, skrattade jag.

– Men ärligt Olivia, gör det!! hörde jag Anton ropa genom huset i samma stund som jag stängde dörren.

Jag brydde mig inte om att låsa dörren eftersom att jag visste att Anton skulle gå strax efter mig. Det var mörkt, kallt och regnigt ute. Jag stoppade ner händerna i fickorna för att värma mina fingrar som redan hunnit bli kalla. När jag kommit en bit längs med vår gata så fick jag syn på ett gäng med ungar. Jag hade sett dem förut och visste att de bodde lite längre ner på samma gata. Barnen knackade på en dörr och jag såg att en gammal gubbe öppnade dörren. Jag hörde att barnen frågade mannen om ”bus eller godis”. I den stunden funderade jag på att skriva ett ja till Johanna. Klart vi skulle gå bus eller godis, jag kunde ju inte låta de senaste dagarnas händelser påverka mig. Det fanns inget att vara rädd för. Eller? Jag skyndade på stegen mot tunnelbanan.

 

Mina fingrar slöt sig om mobilen när jag rundade en krök. I samma stund började den vibrera ljudlöst. ”Det är inget, Olivia”, intalade jag mig själv och gick beslutsamt vidare. Mobiltelefonen i min ficka fortsatte att vibrera mot mina fingrar. Vibrationerna gick ut i mina fingertoppar och det kändes som att det gick ut i hela min kropp. Till slut slutade mobilen att vibrera. Jag stannade till och pustade lättat ut. Mitt hjärta saktade ner igen till normalt tempo.

– Där ser du, Olivia, det var ju inget, sa jag högt till mig själv.

När jag började gå igen visste jag att någon slöt upp vid min sida. Jag bara kände det. Vi fortsatte att gå under tystnad. Det knastrade under våra skor. För att komma till tunnelbanan var man tvungen att gå genom skogen. Grusvägen mellan träden kändes så lång. Jag hoppades innerligt att det skulle gå fort just idag. Regnet gjorde sig påmint när det tilltog i styrka. Jag vågade inte dra upp huvan på min jacka. Bredvid mig hörde jag hur människan flåsade.

– Du går fort, sa personen.

När jag inte sa något fortsatte personen.

– Men nu ska vi ta det på mitt sätt.

Människan backade. Jag vågade inte kolla bakåt utan fortsatte istället att gå framåt i samma takt som innan. Mitt hjärta dunkade, hårt och snabbt mot bröstet. Ett tag var det bara vi två, jag och mitt bankande hjärta.

– Bilen står bara en liten bit bort och vi ska gå bort dit nu, viskade plötsligt en mörk, skrovlig och väldigt välbekant röst till mig.

Jag var för stum för att svara något.


Biblioteket och Wattpad!

Jag börjar nu så sakta komma igång med allt igen vilket känns skönt. Men jag måste erkänna att jag längtar efter hösten lite, ja lite. Men jag ska njuta av sommaren så länge det varar. Idag hämtade jag ut två böcker från biblioteket som jag reserverade typ det första som jag gjorde när jag kom tillbaka. Närmare bestämt så hämtade jag ut boken Cress, tredje delen i The Lunar Chronicles och Slända i bärnsten vilket är andra boken i Outlander serien. Jag väntar fortfarande på första delen i Outlander så vi får se när den kommer, förhoppningsvis snart! Nu ikväll har jag uppdaterat Wattpad så nu kan ju kolla in där @Ord_guld om ni känner för att läsa lite nytt. Senast jag skrev så hade jag ju nyligen skrivit lite mer på Drömmar blir verklighet vilket jag har fortsatt med nu. Vet ni vad? När jag satte igång med att skriva in det nya materialet så visade det sig att jag hade mera som jag inte hade skrivit in ännu, alltså från innan jag åkte bort. Gissa om jag blev glad? Plötsligt blev det mycket roligare att sitta och jobba med berättelsen!
 
 
 

RSS 2.0