Utåmstående?

Jag har börjat med ett nytt litet projekt. Varje gång skriver jag ner vissa ord, som behöver klaras ut lite/som jag inte riktigt vet hur jag ska förklara vad det betyder - Eller som jag helt enkelt inte vet vad det betyder.
Utomstående var ett sådant ord som dök upp. I samma veva dök främling upp. Men främling är väl ungefär någon som man inte känner, skulle jag säga. En person som man inte vet vem det är. Tillexempel om man är ny i en klass = en främling. Superbra beskrivning, eller inte Hanna. Den här sidan:  https://sv.wiktionary.org/wiki/fr%C3%A4mling säger att ordet främling betyder att det är en person som är obekant/främmande -. Då skulle jag nog fråga mig vad som menas med obekant? Någon sin inte setts förr svarar samma sida. Man kan fråga. Men okej, vad menas med utomstående? Utomstående menas med en person som står utanför ett visst sammanhang ( av ett socialt umgänge ) enligt: https://sv.wiktionary.org/wiki/utomst%C3%A5ende . Det tyckte jag var en bra förklaring. Man kan fortsättningsvis om man vill fortsätta ställa följdfrågor. Vad menas med socialt umgänge och sammanhang? I sammanhanget som jag såg ordet så valde jag ordet främling. Men jag vet inte riktigt om utomstående hade passat in bättre?
 
 
 

Drömmar blir verklighet (1) - Kap 7, Susan och moster

Den natten vaknar jag av höga röster. Jag vaknar innan drömmen och det är jag glad över, men när jag hör rösterna blir jag orolig.

-         Susan! hörs Mosters röst.

-         Maj-Britt du… du kan… Susan låter upprörd, väldigt upprörd.

Jag smyger mig fram till trappan. Jag undviker de knarriga trappstegen. Jag vet precis vilka det är. En gång glider mina fötter iväg så jag visslar till. ”Hoppas inte de hörde mig”, tänkte jag. Efter det drog jag av mig mina sockor. I köket är det mörkt. Det blinkar bara svagt från en liten knapp på kylskåpet. Ljuset från knappen lyser som i en stråle upp lite av det lika mörka vardagsrummet. Jag tassar på tå över det iskalla golvet i köket in i vardagsrummet. Från vardagsrummet kan jag se att det lyser i hallen och i ljuset ser jag moster och Susan.

-         Varför inte? Jag fick ta hand om henne, lära henne…, undrade moster.

-         Och du har gjort det på ett fruktansvärt sätt, avbröt Susan, full av avsky i rösten.

-         Hur vå… vågar du? stammade moster.

-         Hennes mor skulle vara besviken, fortsatte Susan medan hon backade mot ytterdörren.

Innan moster flög på henne försvann Susan ut genom dörren.

Det var sista gången jag såg Susan på riktigt länge. När Susan gick ville jag bara springa efter henne. Men det kunde jag ju inte för då skulle jag varit tvungen att också springa förbi moster. Moster stängde beslutsamt ytterdörren, såklart utan att ropa efter Susan. När hon vände sig mot mig höll mitt hjärta på att dunka sig ut ur kroppen. Hennes leende såg hemskt ut. Utan att moster upptäckte mig smög jag uppför trappan tillbaka till sängen. Jag somnade utmattade med bultande hjärta.


Uppdatering V. 26

Jag har kommit en bit in på fortsättningen på "Drömmar blir verklighet". Kap 4 ska påbörjas under kvällen. (Dock ingen sen kväll idag! - Författaren får satsa på tidiga kvällar) Lite smått har jag också börjat på "Ängeln Emelie". Tanken med den berättelsen är ju att få den kortare, utan kapitel. Hm. Jag får se vad det kan bli utav det. Jag har ju ett helt sommarlov att jobba på. Jo, förresten. Jag har fått en väldigt rolig bok som jag tänkte skriva om. Men vi tar det nästa vecka när jag "smakat" lite på den. Så har jag lite annat spännande på G till någon kommande vecka.

Fluorescens?

Jag såg en mening i "Maze runner" (författare: James Dashner) : "Flimrande, fluorescerande ljus lyste i taket."
Flimrande ljus menas med att ljuset var i rörelse och inte konstant, men vad menas med fluorescens? Öh, ingen aning sa jag mig? Jag sökte upp ordet och fick svar av wikipedia. "Fluorescens är ett ämne som har absorberat ljus eller annan elektromagnetisk strålning, återutsänder (återemitterar) ljus. Det är alltså en process där atomer eller molekyler först exciteras genom absorption av ljuskvanta (fotoner)." Okej, jag skickar med en länk till sidan här också så kan ni själva läsa igenom det och förstå: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fluorescens . Vissa ord i det här skulle jag kunna jobba mer med. Ord som absorberat, återemitterar, återutsänder, exciteras, absorption, ljuskvanta och fotoner. Vad menas med det? Kul att söka upp och hitta texter om det - Jag läser på texten om fluorescens på wikipedia och förstår det bättre. Förstod ni något? Hur skulle ni beskriva ordet fluorescens med egna ord?
 
 
 
 
 

Drömmar blir verklighet (1) - Kap 6, Hennes leende

Mina kompisar hade undrat var jag var på tisdagen. Jag sa inte som det var, att jag hade hällt ut chokladen över mig själv. Jag sa att jag hade haft magknip och att det var därför. ”Men du brukar ju aldrig ha magknip!” hade Mia sagt. Jag hade svarat henne att ”Jo. Men jag hatar att erkänna det”. Hon hade bara tittat konstigt på mig och sen hade vi inte pratat om det mer.

-         Vi kommer säkert inte få tillbaka läxan idag, utbrast Jeod.

Jag satt vid ett runt bord och pratade tillsammans med Jeod, Mia, Clas och en tjej som hette Olivia. Olivia log mot Jeod. Hon är söt när hon ler. Hennes blå ögon lyser och jag tror att det är det som gör att alla killar smälter för henne. Jeod är kär i Olivia, det har jag konstaterat för länge sen och på senare tid har jag också börjat misstänka att Olivia är kär i Jeod också.

-         Bry dig inte Jeod, svarade Olivia med sammetslen röst.

Jag ser på Jeod att det är som att Olivia kramar honom bara genom att säga hans namn.

-         Nä, kan han bara svara.

Clas avbröt Olivia och Jeod.

-         Vad tror ni om tjejen? frågade han.

Det här är intressant. Jag undrar vad det är de tänker säga om henne.

-         Den nya tjejen, rättade Jeod Clas.

Olivia bryr sig inte det vet vem som helst och Mia verkar inte höra på för hon sitter med sin mobil. Jag är intresserad men det vill jag inte avslöja så jag kikar i smyg.

-         Vet du vad Clas, man ser på dig att du är kär i henne, fortsatte Jeod.

-         Va? Nej! försvarade sig Clas.

-         Jo, sa retades Jeod.

-         Sluta ljuga, sa Clas.

-         Jag ljuger inte, vilket skämt, skrattade Jeod.

-         Är du avundsjuk, du har ju…, började Clas.

-         Killar. Jag tror att vi ska skita i henne, avbröt Olivia plötsligt.

Jag hann se att hon gav Clas ett argt öga.

Precis när vi var på var att gå såg vi henne. Det är Mia som utbrister.

-         Titta där! och pekar.

Hon kommer gående från 9:ornas klassrum. Tjejen går rätt så fort. Hon måste ha bråttom till nästa lektion. När jag ser henne känner jag samma känsla i mig som förra gången jag såg henne. Den här gången lyckas jag i alla fall hålla mig på benen. När hon går förbi pressar jag fram ett sammanbitet leende. Jag vet inte om någon annan ser det, men hon vrider nästan omärkligt på huvudet och ler tillbaka.


Smått igång med "nytt" och "Ängeln Emelie"?

Jag har så smått kommit igång med något nytt, fortsättningen på "Drömmar blir verklighet". Jag satt ner igår kväll. Runt 10-11 och skrev - Lätt att jag kommer satsa på en karriär med sena kvällar, sitta uppe och skriva hela natten. Smaskens. Kanske inte. Fick till en del beskrivning redan i första kapitlet. Får se hur jag kan fortsätta bygga på det. En sak jag genast tänkte på här: Den här berättelsen är en fortsättning på en tidigare. Berättelserna går rätt så tighta. Slutet och början på de båda berättelserna utspelar sig några timmar emellan. I den avslutande berättelsen (första delen) så utspelar det sig under vintern. Här, i fortsättningen började jag först skriva som sommar/vår. Vänta, vänta... Några timmar, dagar? Ledsen, men. Årstider skiftar inte så snabbt Hanna. *Host. Så det var bara att tänka om i meningsuppbyggnad. Rappsfält kan väl även finnas på vintern? Bara att rappsfältet är täckt av snö/vitt. Hm.
Jag såg en titel på en berättelse igår kväll som jag skrivit ner "Ängeln Emelie". Jag kommer dock inte ihåg tanken bakom namnet. Vad tänker man på när man hör "Ängeln Emelie"? Jag tänker på en något sorgligt, men vackert. Vad får ni för associationer av "Ängeln Emelie"? Jag har fått mycket respons av människor (bland annat farmor) som tycker att jag ska skriva och skicka in noveller till tävlingar. Jag kanske kan jobba på det här, "Ängeln Emelie" och skicka in till hösten. Men ÅH SÅ SVÅRT DET ÄR ATT SKRIVA KORT - Så det får vi jobba på med under sommarlovet. Kanske mer skriva en plan om hur berättelsen ska vara... När jag jobbar så flyter det på. Skulle jag sitta med ett papper framför mig och skriva ner ungefär vad som skulle hända i berättelsen så. Nja. Något annorlunda kan man dock alltid testa. Så, lite roliga projekt väntas här under sommarlovet! Hur skriver man korta berättelser?? Hur jobbar vi vidare med beskrivande text fortsättningen på "Drömmar blir verklighet"?.
 
 
 
 
 

Vad är sats?

För inte så länge sedan skrev jag om bisatser och inskjutna satser. "En sats är en syntaktisk enhet som vanligen består av ett predikat och de övriga satsdelar som det aktuella språkets syntaktiska regler kräver." Någonting behöver klaras ut i den här meningen . Vad står syntaktisk enhet för? Gud så avancerade ord! För visst låter syntaktisk avancerat? Med "Syntaktisk enhet" menas: "Syntax "sammanställning" av "samman" och "ordning" , "sekvens" eller satslära betyder inom lingvistiken beskrivningar i form av regler för hur man i ett givet språk sätter samman enskilda enheter (ord lexern) till komplexa strukturer, satser och merningar". Okej ungefär så. Jag fundrade fortsatt över "lingvistik"? Här "Språkvetenskap eller lingvistik är vetenskapen om mänskligt språk." Jag var lite sugen på att söka upp mer om lexern. Men vi kör det enskilt säger jag efter att ha skummat igenom wikpedia. "Satser kan kombineras för att bilda meningar. En sats som ensam kan bilda en mening kallas för huvudsats och en som inte kan detta för bisats. De komponenter som bygger upp en sats kallas satsdelar när man avser deras funktion, och fraser när man avser deras form." Okej. Dessa ord kändes så avancerade! Jag skulle kunna gå in mer i varje ord/uttryck också, vid tillfälle. Här hittar ni källor: http://sv.wikipedia.org/wiki/Syntax ,  http://sv.wikipedia.org/wiki/Sats_(lingvistik)  , http://sv.wikipedia.org/wiki/Sats_(lingvistik) . - Och vi tuffar vidare på det här spåret vid tillfälle!
 
 

Drömmar blir verklighet (1) - Kap 5, Rädsla och nervositet

Nästa natt drömde jag igen. Drömmen påminde mig mycket om den förra, men var ändå annorlunda. Det var samma personer med. Den här gången befann de sig i ett mörkt rum. Personerna låg hopkurade golvet. Jag gillade tystnaden som vilade över rummet. Tystnaden varade dock inte länge. Dörren slogs upp och två stycken gestalter kom in i rummet. Det tog en stund innan jag skymtade att det var skuggor.

Moster Maj-Britt lunkade in i mitt rum. Det såg ut som om hon fortfarande sov.

-         Luna. Du måste bara stå ut till söndag, då tar jag med dig till doktor Bettan, sa moster.

-         Susan har sagt det! Var är hon förresten? frågade jag.

-         Jag skickade hem henne under natten. Du vet att Susan också har familj, svarade moster.

Jag nickade förvånat. Susan brukade alltid säga till innan hon gick.

-         Hon hinner hit innan du går till skolan. Men försök att sova nu Luna, okej? bad Moster.

-         Jadå, försäkrade jag henne.

Jag hade svårt för att somna om men till sist lyckades jag i alla fall komma till ro.

 

-         Luna gumman.

Susans mjuka stämma väckte mig morgonen därpå. Jag var glad att hon var hos mig igen. När hon var hos mig kände jag mig trygg. Susan ruskade mig mjukt och försiktigt men samtidigt bestämt. Susan hade alltid en försiktig hand när hon handskades med människor. Jag vred på mig i sängen.

-         Du drömde inatt antar jag, sa hon.

De var ingen fråga utan något sim hon konstaterade när hon såg på mig. Jag satte mig yrvaket upp i sängen och gnuggade mig i ögonen. Jag hade fullt av gojs runt ögonen.

-         Vart var du? frågade jag.

Min röst lät grötig och tjock.

-         Frun skickade iväg mig hastigt och lustigt igårkväll, svarade Susan.

Jag höjde förvånat på ögonbrynen, antog att Susan skulle säga något mer. När hon inte gjorde det klev jag upp från sängen. Jag tog på mig jeans, som jag hade lagt fram kvällen innan på min gamla trästol mittemot sängen. Trästolen var tråkigt brun. Egentligen ville jag måla den i någon färg för att piffa upp hela mitt rum. Först när jag tagit på mig såg jag att Susan stod kvar. Hon tittade på mig med sina bruna ögon. Susan var en uppmärksam varelse. Hon lade märke till och såg mycket. Det var något av det bästa med Susan enligt moster.

-         Susan? sa jag.

Hon log mot mig. Jag älskade Susans leende. När hon log spred sig hennes leende över hela ansiktet så hon såg ut som en sol. Susans leende gjorde mig lugn.

-         Frukosten väntar! Kommer du? sa Susan när hon redan var på väg nerför trappan.

Jag kom efter henne. Köket låg precis nedanför trappan. Det var ett stort rum med gamla möbler. Moster gillade gamla saker. Själv gillade jag modernt, men moster lät mig så klart inte bestämma över huset, här var det hon som var drottningen. Jag tog emot chokladkoppen som Susan kom med. Koppen var varm. Jag brände mig.  Chokladen åkte ut över mig och jag skrek för det var så varmt. Koppen föll ner i golvet och gick i tusen bitar. Susan hällde en hink med iskallt vatten över mig. Vattnet rann in innanför mina kläder så det liksom ilade av kyla på ryggen och magen. Duschstrålen gjorde att resten av värmen försvann och snart ersattes av kyla. När jag satt i min fåtölj i min röda morgonrock i vardagsrummet kom rädslan. Jag insåg att jag var nervös och rädd, det var därför jag hade spillt ut kakao. Framför mig, på det lilla träiga soffbordet stod en kopp te som höll på att svalna. Chokladen hade tagit slut så Susan hade lovat mig att gå till affären och köpa ny choklad. Jag hade ju drömt hela mitt liv och jag hade aldrig varit varken rädd eller nervös för drömmarna.


Veckans uppdatering: Färdigställt/Resultat


Veckans uppdatering blir resultatet av några veckors skrivande. Jag tror att jag började skriva på det i höstas. Så kom jag av mig någon vecka - Men så kom jag igång igen och kunde äntligen sammanställa det. Jippi! I vissa kapitel lyckades jag få in mer beskrivande text mellan tal. Lycka när jag såg ungefär (nästan) 2 hela A5 med bara beskrivande! - Det lyfter vi fram och fortsätter med i framtida skrivande. Det blev lite tjockare den här gången. Märktes på förlaget (pappa fixar samman boken) . Funkade inte häfta samman det pga för tjockt. Kanske får jobba ihop det genom att hålslå det och binda samman det lite snyggt med tråd/band. Hm. Det återstår att se! 

Namnval? 100- årsregeln?

Funderade på namnval i en berättelse. Personen, i det här fallet en äldre man. Axel (fjuttigt exempel) känns lite yngre på något sätt. En 70-åring känns inte som en Alex. Jag sökte .Hittade inte precis något namn som jag fastnade för, men det här var trotsalt väldigt intressant: http://www.skanskan.se/article/20110209/personligt/702099936/-/100-ar-gamla-namn-pa-topplistorna "Har du hört talas om 100-årsregeln? Det sägs att namn poppar upp på trendlistan med 100-årsintervaller. Kan det stämma, vilka namn var egentligen i ropet i början på 1900-talet?" Och det här då - "Häxmåne, Kattöga, Juventus, Snö, Vilse, Zebra och LeFord" , kan man då alltså heta. "Hej jag heter Häxmåne"? Tänk er första ögonblicket. Jag skulle ändå tycka det var rätt så coolt om jag faktiskt stötte på någon som hette Häxmåne. Snö tycker jag låter väldigt vackert. Personen döptes så länge till August - Kändes lite äldre, inte så väldigt 2000-tal. Har ni tips på äldre namn? 

Drömmar blir verklighet (1) - Kap 4, Som tusen bitar

Sara hade väckt mig tidigt. Hon hade ringt och berättat för mig om att hon blivit förkyld. ”Du är ju aldrig sjuk!” hade jag utbrustit. Sara hade småskrattat åt det, men hon visste att det var sant. Jag hade legat kvar en stund i sängen och dragit mig innan jag gick upp. Jag visste att mitt humör skulle svaja rejält nu idag, dels för min mardröm men också för att jag hade blivit väckt så tidigt, tidigare än vanligt och det var något jag inte gillade.

Nu gick jag och gäspade på väg till skolan. Det slog mig att jag absolut inte brukade gäspa lika mycket när jag gick och pratade med Sara. Jag kanske borde börja låtsas att jag pratade med henne så kanske jag skulle sluta gäspa? Jag log åt tanken.

Det var kyligt ute trots att solen lyste redan. Jag hade tagit på mig en tjocktröja under vinterjackan. Mössan som Susan bestämt satt på mig på morgonen drog jag ned över öronen när jag kände att snöfallet tilltog. Snöflingorna ringlade sakta ner från den blå himlen. Snöflingorna var stora. De landade på mig och smälte efter ett par sekunder.

-         Värst vad det var snöigt idag! utbrast Mia när hon kom och mötte mig i korridoren.

Korridoren var våt av all snö eleverna på skolan dragit in. Städpersonalen skulle minsann få att göra idag. Jag nickade instämmande medan jag drog av mig min mössa och mina fingervantar. ”Jag får nog byta vantar imorgon”, tänkte jag när jag såg mina röda kalla fingrar. ”Jag måste ha riktiga vinterhandskar nu”, tänkte jag.  Jag drog in min händer i ärmarna på tjocktröjan.

-         Tror du att vi får se henne idag? frågade Mia med ett upphetsat och nyfiket leende i ansiktet när vi var på väg till skåpen.

Det myllrade av elever i korridoren. Elever som gick åt vårt håll och motsatt håll. Här och där stod grupper av elever samlade i väntan på att de ringde in. Oftast hörde jag att man pratade om henne. Jag skulle vilja säga att hela skolan pratade om henne, men där misstog jag mig säkert (eller det försökte jag i alla). Med en axelryckning försökte jag visa att jag inte var intresserad. Jag kände genast att jag misslyckats men som tur var så var Mia en lättlurad person. Egentligen var jag ju intresserad. Om man skulle se in i min hjärna nu så skulle man aldrig hitta ut, så mycket som jag tänkte.

-         Vad tråkig du är, Luna! Du måste vara den enda som är så ointresserad av henne!

-         Vi ses i klassrummet, sa jag bara.

”Jag är ju snarare den som är mest intresserad.”

 

Första timmen gick snabbt. Vi hade ett läxförhör i biologi på djur. Jag tyckte det kändes helt okej för mig efteråt. Biologi var ett av mina favoritämnen och jag var en av de elever i klassrummet under biologitimmen som var mest alert.

-         Jag rättar era prov snart, sa Jojo.

-         Snart? Du tar ju typ en vecka på dig, protesterade min klasskamrat Jeod.

-         Jag rättar så snabbt jag kan! sa Jojo.

-         Mhe mamma och pappa vill ha mitt pr… sa Jeod.

-         Ut med er nu mina små myror, avbröt Jojo.

Jojo kallade oss alltid för myror. Ingen hade någonsin frågat henne varför. I början hade många protesterat men de som protesterat hade vant sig nu. Egentligen tyckte nog de flesta i klassen att det lät löjligt.

Mia tog armkrok med mig på väg ut från klassrummet. Hela hon luktade strawberries & champagne. Mia var helt kär i ”Viktoria secret”. Hon hade i stort sett hela serien. Det var nästan skrattretande för själv hade jag ingen. Vi fixade oss oftast hos Mia när vi var bjudna på samma fest. Sådana tillfällen dök ofta upp. Vi sminkade oss med vi lyssnade på vår favoritlåt, ”Diamonds” av Rihanna. Alltid slutade det i kaos. Vi sprutade Viktoria’s secrets över hela rummet så det doftade en hel massa dofter på samma gång, läppstift på väggar, golv och lite här och var. Allt slutade oftast med att Mias mamma kom in i rummet med en suck och sa. ”Mia och Luna”. Hon såg nästan svimfärdig ut.

-         Titta, där är Clas, utbrast jag.

Jag drog med mig Mia bort till Clas. Han stod och försökte boxa in sin väska ovanpå sin gympapåse i sitt skåp. I Clas skåp fanns redan otroligt mycket saker. Ett Nintendospel samt många spel till Nintendot, stenar som var Clas stora passion, ett par extra skor och mycket mer. Varje morgon stod Clas på samma sätt.

-         Vill du ha hjälp? undrade Mia.

-         Går det fort? Alltså… Den nya tjejen, sa Clas tveksamt.

-         Jag vet, 9:orna slutar sin lektion om fem minuter, svarade Mia.

Mia fick in Clas ryggsäck lätt som en plätt i skåpet.

-         Du vet att vi har sådan tur med att 9:ornas klassrum ligger där inne, sa Mia och pekade på en blå dörr där det stod 9D.

-         Visst! sa Clas.

Clas låste sitt skåp och vände sig till mig och Mia.

-         Varför var du försedan idag? frågade jag Clas.

Ett leende bredde ut sig över hans brunbrända ansikte. Leendet lyste upp hans klarblå ögon. Clas blinkade till mig.

-         Jag drömde goda drömmar, sa han hemlighetsfullt.

Vi stod och pratade om lite allt möjligt en stund, från vad vi hade i läxa under veckan till vad vi hade gjort under helgen. Plötsligt strömmade 9:onde klassare ut från 9D:s klassrum.

Jag visste inte riktigt vad vi spanade efter. Så snart jag såg henne förstod jag. Å andra sidan hann jag inte förstå så mycket. Hon hade svart platt hår, hennes kläder var lika svarta som håret och hon var hårt sminkad. Tjejen hade händerna nerstuckna i fickorna på sina jeans så det såg ut som om hon inte hade några händer och hon gick med nerböjt huvud. Clas måste stå och gapa bredvid mig.

När jag såg henne var det som tusen knivar som borrade sig in i mig och jag skrek medan jag föll ner på knä. Hela jag skakade. Jag märkte inte när det försvann.

-         Är det okej Luna? frågade Mia och Clas chockat.

Jag pressade fram ett leende som de båda genast trodde på. Med en hand greppade jag tag i Clas ärm. Jag tog hjälp av Clas ärm när jag på darrande ben reste mig upp. Jag fick hålla kvar i honom för att inte falla ihop.


Berättelseuppdatering - Finjusteringar, korrekturläsa

Så! Veckans berättelseuppdatering låter så här:
Jag har lyckats få färdig hela berättelsen. Det blev en av de längre berättelserna. Superkul. De sista kapitlet, eller de två sista kapitlena lyckades jag få in rätt så mycket beskrivning i. Just nu försöker jag jobba mer med beskrivningar som jag nämnt tidigare. Roligt att läsa en hel sida utan tal. Så det var kul att se två kapitel med mer beskrivning. Så ska jag försöka fortsätta jobba!!
Finjusteringar kan vara att kolla igenom allt i ett utskrivet (det vill säga större) format. Med andra ord korrekturläsa berättelsen. Jordgubben på toppen blir att skriva ut berättelsen i bokformat (hemmavariant av bokformat) . Jag är lite extra taggad på att få just den här i mina händer då det här är lite längre = Lite tjockare. Är ni nyfikna på resultat? Väntas om en vecka! Och så småningom tänkte jag även försöka få ner alltihop här.
 

RSS 2.0