Vad är nostalagi?

Jag läser på en ny bok nu. "Mitt första liv" av Bodil Malmsten. Ett kapitel på i boken heter "På gränsen till nostalgi." Men jag började undra lite. Vad är egentligen nostalgi? "i stort sett angenäm men möjligtvis också lite sorgset tillbakalängtande känsla av igenkännande av något (positivt) som varit tidigare, eller situationer som ger upphov till denna känsla" https://sv.wiktionary.org/wiki/nostalgi Sen kan man ju förstå den här förklaringen eller inte. Men just nu får det stå så här som förklaring. Vill ni ha mer förklaring på ordet? Kanske kan leta upp lite mer beskrivning på det.

Emelies kärlek - Tandläkaren och killen (3)

Nu gick vi hand i hand in på restaurangen Mollys kök. Jag hade aldrig varit här, men Joel hade om och om igen den senaste veckan pratat om hur mysigt det var. Små gluggar till fönster gav inte särskilt mycket ljus. I taket hängde lampor med röda skärmar som gav ett dovt sken. Det luktade nylagad älggryta inne på restaurangen. Jag och Joel satte oss vid ett bord. På bordet stod höga silverljusstakar. En servitör kom snabbt fram till oss.

- Vad vill du ha? frågade Joel mig.

- Älggrytan, svarade jag.

Jag hade rätt så snabbt bestämt mig för att ta älggrytan när jag kände doften av den.

- Jag tar ostrontallriken. Ett glas rött till damen och en stor stark till mig, sa Joel till servitören.

Servitören skyndade sig iväg med våra beställningar.

 

Förutom vi var det fullt av andra par som bestämt sig för en romantisk middag den här kvällen. Jag kände igen ett gäng tjejer som var elever på min skola - jag jobbade som lärare på Strandgymnasiet. De var unga. Romantiska med killarna bredvid. Första dejten konstaterade jag småleende. För vissa av dem skulle kvällen säkert sluta i fylla. När älggrytan kom var den fortfarande varm. Det rykte från skålen som jag fått den i.

- Direkt från grytan, sa servitören.

- Det var åratal sedan jag åt älggryta, berättade jag för Joel, innan jag försiktigt smakade.

- Jaså. Jag var här för någon vecka sedan. Då tog jag älggrytan. Vad tyckte du om den? frågade Joel.

- Jättegod, sa jag.

Det var verkligen en av de absolut bästa älggrytor som jag ätit.

- Hur var ostrontallriken? frågade jag Joel efter att han bett servitören om två nya glas med dricka.

- Utsökt, svarade han.

Vi var inne på fjärde glaset när Joel började. Efteråt insåg jag att han var väldigt full och säkert inte menade allt han sa. Men det värsta av allt var inte att han inte menade allt han sa. Det värsta var att det var just det som var meningen.

- Emelie, sa Joel.

Hans andedräkt slog emot mig och slingrade sig runt mig. Den stank av öl. Jag svarade inte. Bara såg på honom. Det räckte liksom med att jag såg på honom med min blick. När jag tittade på Joel på det sättet, riktigt naglade fast honom med blicken, så sa han alltid att jag hade en sådan kärleksfull blick. Men det var inte det han skulle säga då.

- Vi har ju varit tillsammans ett tag nu, började Joel.

- Två månader, flinkade jag in.

- Två månader. Jag älskar dig och…, jag avbröt Joel.

- Jag älskar dig med, Joel, sa jag.

Joel log mot mig.

- Jag har ju några arbetskamrater som jag går ut och äter med lite då och då. Många av mina kompisar har fästmöer, sa Joel.

Jag visste att Joel hade ett jobb och ett gäng arbetskompisar som han umgicks med lite då och då. Även om han inte pratade om det så ofta. Han hade sagt att han jobbade på kontor men Jag hade ingen aning om vad han jobbade med eller vilka Joels arbetskompisar var.

Nu tog Joel mina händer i sina.

- Emelie. Vill du förlova dig med mig? frågade Joel.

Jag tittade på våra händer. Ville han verkligen ha mig? Med en känsla av att det inte riktigt var rätt så svarade jag ja. Sent på kvällen så ramlade vi omtumlade hemåt genom ett mörkt kvarter.


Tisdagsuppdatering igen - Det går framåt!

Hej! Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade här om berättelser. Då jag varit borta så har jag inte haft möjlighet till internet. Men nu rullar det på som vanligt igen. Förresten, det är ju sista tisdagen i juli månad! Redan? Kanske borde skriva något om tid någon gång. Aja. Vi kör lite uppdatering om berättelser. Igår rättade jag och mamma igenom en berättelse. Så jag ska sätta mig ner och rätta igenom det på datorn senare under dagen. Emelies Kärlek ska jag försöka rätta igenom också - Innebär då kanske att jag grejar om lite med det jag lagt ut hittills på den. Med de aktuella berättelserna som jag skriver på har jag kommit vidare en del på. Tänkte försöka skriva lite mer innan jag får in en bit till på datorn. Dock jag har inte skrivit på någon dag nu, så jag kanske sätter mig någon kväll och skriver lite. Om jag hinner, redan ikväll. Sköt om er så hörs vi under veckan med spännande saker!
 

Två eller tre saker jag glömde berätta för dig - Joyce Carol Oates (Baksida)

"De går sista året på ett prestigefyllt high school när Tink Traumer kommer ny till klassen. Tjejerna som blir hennes vänner är beredda att göra vad som helst för hennes skull. Tills hon en dag är borta. Och hon påverkar deras liv och tankar långt efter att hon lämnat dem."
 
 

Jag läser - alltså finns jag (överblick)

"Jag läser - alltså finns jag" är en läsdagbok. Boken är uppdelad i olika kapitel. Böcker jag har läst, Böcker jag vill läsa, Böcker jag vill läsa igen, De sämsta böcker jag har läst, Böcker jag borde läsa, Några böcker jag tar med till en öde ö, Böcker jag läser högt, Böcker jag önskar att jag hade skrivit själv och Mina favoritcitat. Jag har börjat lite med det här, men helt kommit av mig. Är dock sugen på att avsluta boken nu. Det svåra är att sortera in en bok under en flik som känns rätt. Kan kanske vara svårt i alla fall? Men en otroligt rolig grej att göra, och så är det alltid kul att gå tillbaka och se. Kul grej att sammanfatta så småningom!
Länk till boken: http://www.bokus.com/bok/9789173373043/jag-laser-alltsa-finns-jag-lasdagbok/?gclid=Cj0KEQjwiN6sBRDK2vOO_vaRs5cBEiQAfsnJCUp0XCkEne4AZSbekQrti5bWqthPFpgihedf9yvolb0aAoLt8P8HAQ
 

Emelies kärlek - Tandläkaren och killen (2)

- Var har du varit? frågade Joel.

Jag undrade varför David varnat mig för honom. Joel hade ljust lockigt hår och isblå ögon. Jag älskade att se in i de ögonen.

- Hos tandläkaren, svarade jag och sjönk ner i soffan bredvid Joel.

- Du har ett vackert leende utan någon jävla tandläkare, sa Joel och drog mig intill sig.

Han andades i nacken på mig. Vi satt så en lång stund.

 

Någon vecka senare, det var samma dag som jag skulle gå ut och äta med Joel så gick jag förbi Davids hus. Tandläkarkliniken, där han även bodde, låg nämligen i samma kvarter som jag bodde i. Huset hade ägts av alla tandläkare som jobbat där. Jag lade märke till att ett fönster var öppet på andra våningen. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan gick vidare. Men efter bara någon sekund hörde jag att någon ropade på mig. Jag vände mig om. Uppe i fönstret som var öppet stod David och vinkade. Jag vinkade tillbaka. Just den dagen sken solen. Det var inte särskilt varmt. Jag gick längs med Blåbärsgatan och kunde bara inte släppa den vinkningen. Jag hade snabbt bestämt mig för att inte berätta om vinkningen från tandläkaren för Joel. Efter hans reaktion då jag varit hos tandläkaren så trodde jag att han inte gillade tandläkare. Att Joel just inte gillade min tandläkare skulle jag så småningom förstå.


James Smith Dashner

James Smith Dashner är en amerikansk författare. Han föddes år 1972 den 26 november i  Austell, Georgia. James är känd för sin science fiction-roman I dödens labyrint. Det finns även en film på den boken.
 
Bild, källa: http://www.theguardian.com/childrens-books-site/2014/oct/10/the-maze-runner-james-dashner-interview
 
Fler källor om författaren:
https://sv.wikipedia.org/wiki/James_Dashner
https://en.wikipedia.org/wiki/James_Dashner
 
 

Videos? Idé

 Jag funderar lite över om jag ska börja göra videos till hösten. En gång i månaden lite uppdatering. Kanske något med att när jag läst ut en bok, att sammanfatta den i en video och sedan får en kompis läsa boken, och sammanfatta. (Har en kompis med ett stort läsintresse.) - Skulle nog vara roligare än vad det låter som. Månadens böcker? Vilka böcker jag läst under en tid? Jag har nyligen införskaffat ett nytt stativ, så det skulle vara rätt så enkelt att göra det här. Dessutom är jag väldigt sugen på att utveckla den här sidan ytterligare, nu när jag verkligen kommit igång med det igen. Det här skulle jag nog kunna tänka mig att börja med till hösten, eller till halvårsjubileum.

Emelies kärlek - Tandläkaren och killen (1)

Jag satt i väntrummet hos min tandläkare. Genom det öppna fönstret mittemot mig sken solen in. Ute var det varmt. Det hade varit varmt i flera dagar nu. Den här värmen gjorde mig sur och trött. Jag satt nervöst och pillade på min trasiga mobil. Ja. Jag tappade den i golvet senast jag var här. För lite mer än fyra månader sedan. Det var något speciellt med tandläkaren som alltid fick mig att bli så konstig. Jag hade sen mitt senaste besök konstaterat att jag hade fallit för honom. Jag var kär.

 

Nu hörde jag honom komma ut och ropa på nästa patient. Jag reste mig på skakande ben. Han gick före mig genom en korridor men efter en liten stund vände han sig om mot mig.

- Jag har inte hela dagen på mig, Emelie! sa han irriterat.

- Förlåt, pep jag nervöst fram.

Vi fortsatte uppför en trappa och så var vi inne i hans mottagningsrum.

- Åh, utbrast jag chockat.

Han hade gjort om sedan jag var här sist. På väggen hängde tavlor. Möblerna såg ut att komma från någon gammal stuga och…

- Var det inte du som sa att det kändes lite kalt här inne, sa han.

- Det… jo det kan det ha varit, svarade jag.

Han stod borta vid tandläkarstolen och log. Min blick föll på namnbrickan. David, så hette han ja. Jag gick fram till honom, höll på att lägga armarna om honom men lyckades hålla mina armar i styr. Jag satte mig ner i stolen.

- Jag har målat själv, sa han.

- Det är vackert, sa jag till honom.

- Jag brukar sitta på en brygga vid vattnet och måla när jag får tid över, berättade David.

- Var då? undrade jag genast.

- Solen steker mig i ryggen. Min blick glider sakta över det blanka vattnet. Ibland tänker jag på E. Var det är? Det är en konstnärs hemlighet, sa han

Jag ställde mig upp efter att ha suttit på stolen ungefär tio minuter. Han var konstnärlig på att berätta också. Jag fick se bilderna som David tagit i början. Han tyckte att det såg lite sådär ut så vi bestämde att jag skulle komma tillbaka om knappt en månad. I dörren, precis när jag skulle gå, sa han mitt namn.

- Emelie.

Jag vände mig mot honom.

- Ta det försiktigt med den där killen du träffat, sa han.


Maze runner, James Dashner - Recension

James Dashner är en amerikansk författare. Hans karriär startade år 2003. James är känd för sin science-fiction roman ”I dödens labyrint”.

 

Maze Runner handlar om Thomas. Thomas vaknar i en hiss. Den plats Thomas kommer till kallas för ”Gläntan” och gläntingarna kallas alla som bor där. Stället omges av en stor labyrint som man inte lyckats hitta ut ifrån. Utanför murarna (som stängs varje natt) finns fler faror. Alla gläntingar och även Thomas är i tonåren. De flesta har bott i Gläntan sedan två år tillbaka. Alla är tonårskillar. Hela gruppen gläntingar har minns ingenting från tidigare, innan de kom till labyrinten. När man kommer till Gläntan kallas man först för färsking. Från början är Thomas förvirrad. Varför är han här? Varför är alla här? Finns det ingen väg ut? Men efter veckorna som går vänjer han sig vid stället. Snart, bara ett tag efter att Thomas kommit till stället kommer Theresa. Theresa ligger först i koma. Thomas är otålig under tiden. Första gången han så henne kändes det som att han kände igen henne. Men varför? Hur kände han Theresa i sitt förra liv? Kan Theresa vara till stor hjälp? Thomas kämpar med alla andra för att hitta en väg ut ur labyrinten. Dödens labyrint. Boken var bra. Den var spännande speciellt mot mitten och mot slutet då det började hända fler saker. I början när man får läsa om Thomas förvirrande och frustation över att han inget förstår kan det bli lite långdraget kanske. Boken lämpar sig för 11/12 och uppåt skulle jag säga.

 

 


Min roman - Överblick

Min Roman är en steg för steg guide till att skriva en roman. I boken finns olika roliga skrivuppgifter. Det är uppdelat i olika delar/kapitel. Allt börjar med Brainstorming och slutar med Inspirationsövningar. Första uppgiften man får är att fylla en hel sida med vad man tänker på. Det slutar med olika skrivuppgifter, då man verkligen får skriva mycket. Just sista uppgiften ska man till pricken beskriva sig själv. Låter det spännande? Här är en länk till boken: http://www.adlibris.com/se/bok/min-roman-en-steg-for-steg-guide-till-att-skriva-en-roman-9789186283773?gclid=Cj0KEQjwiN6sBRDK2vOO_vaRs5cBEiQAfsnJCfFflA5Aga88QzS398A5dotEPwkxByCpGNGsRN2KoKgaAtdm8P8HAQ
Jag tänkte att jag skulle sammanfatta det här när jag är färdig med boken, eller kommit en bit. Kul grej!
 

Drömmar blir verklighet (1) - Baksida

Luna är 13 år gammal. Hon bor hos sin moster. Luna vet inte var eller vad som hänt hennes mamma. Ända sedan Luna var liten har hon drömt en och samma mardröm. Det är ny vecka och Luna kommer till skolan som vanligt. Det blir inte riktigt som vanligt visar det sig, inte nu och inte sen. Luna får höra att det kommer en ny tjej till 9:an.

 

”När jag såg henne var det som tusen knivar borrade sig in i mig och jag skrek medan jag föll ner på knä. Hela jag skakade, jag skakade så mycket så att jag inte märkte att det försvann.”


Nya böcker - Efter Alaska, Hälsningar från havets botten

Hej på er. Här är en ny kategori - Böcker. Nya böcker som jag fått och bokrecensioner.
Så, idag tänkte jag skriva om dessa två böcker. Jag har läst lite utav John Green tidigare faktiskt (inte så väldigt mycket), så jag ser framemot att läsa Efter Alaska. Christina Lindström vet jag inte riktigt? Jag tror att jag ska söka upp författaren lite och se vad hon gett ut. När jag läste baksidan på Hälsningar från havets botten så lät det väldigt spännande i alla fall. Jag tänkte börja med att skriva ner baksidorna här. Så kanske det så småningom också kommer lite bokrecensioner.
 
Baksida Efter Alaska:
-Hur ska jag någonsin ta mig ur den här labyrinten? Rakt fram och fort.-
Före: Miles Halters vardag hemma hos föräldrarna och i skolan tråkar ut honom till vanvett. Det enda som roar honom är berömda personers sista ord... Något måste hända! Miles bestämmer sig för att gå de sista åren i High School. På ett internat i stekheta Alabama.
Efter: Rum 43 på Culvert Creek. Rumskompisen översten. Några hus längre bort: Alaska Young, den smartaste, knäppaste och sexigaste tjej Miles någonsin träffat. Första vännen, fyllan, svanen och rävmössan. Första gången någon du älskar dör.
 
Baksida Hälsningar från havets botten:
Mitt hjärta slår ursinnigt när vi kysser varandra. Fan vad vi kysser varandra.
Sena festkvällar. promenader i duggregn, mer eller mindre genomtänkta hångel, svettiga replokaler och kompisar som hamnar i trubbel - Filles liv rullar på som vanligt.
Men samtidigt är allt annorlunda. För Hanna är tillbaka. Hanna, som stal hans hjärta och tog det med sig när hon flyttade från staden i fjärde klass.
När Fille får se henne faller han handlöst, igen.
 
 
 
 

Skräck? Spännande? Rolig? Romantisk?

Berättelser kan man ju skriva på olika sätt. Ska det vara skräck? Spänning? Roligt? Romantiskt? Eller hur ska det vara? Jag skriver ju inte så mycket berättelser med mord och då man upplever skräck. Men romantik kan jag lyckas få in i berättelser. Roligt/roliga berättelser då? Det har jag nog också rätt så svårt för att få in i mina berättelser. Men sen kan man ju uppleva roligt på olika sätt från person till person, alltså vad som är roligt. Torr humor eller bra humor. Jag är nog lite åt det första hållet (smiley) . Men Man kan då fråga sig vad som menas exakt med dessa ord? Så här ungefär...
Så här står det på wikipedia om ordet skräck: "En vid genre som innehåller allt från terror till horror, som är två subgenrer inom denna litteratur, dock med varsitt syfte" - Vilket jag tycker är en bra första beskrivning, eller ja, de förklarar ut en del. Ord som är som skräck, kan beskriva skräck, är t e x fasa, rädsla bävan eller panik. När jag tänker på skräck, eller om jag skulle skriva om/något med skrivande skräck skulle det vara t e x något med mördare, poliser och mystiska fall. Fast ändå inte så att det blir som en deckare. Eller något mysterium att lösa. I skäcken så kan man ju uppleva att det är spännande. Spännande är ju en känsla som jag vill  att läsaren ska få. Det skulle jag vilja få in ännu mer utav i mina berättelser. Roligt, kul är ett annat ord för rolig. Andra ord som dyker upp är  komisk, kul och lustig. Om någon säger något roligt skämt. Att ha roligt är att skratta. Skratta tills man får ont i magen. Romantik är typiskt något som jag har väldigt lätt för att på något sätt få med i mina berättelser. Romantik/Kärlek står ju naturligtvis för pussar och kramar. Hångel. Eller hur? Jag hittade det här: Vilket var väldigt intressant att läsa. http://www.larsandersjohansson.se/?p=1447 . Okej, jag är lite trög/trött - Har inte riktigt ork att sitta och söka upp flera hemsidor. Men här är lite grund till dessa ord. Jag skulle vila söka upp det mer. Leta och hitta spännande saker. Vad hittar man på mer på dessa ord? Kanske jobba mer med orden. Skriva ner saker som är skräck. Skriva en berättelse om skräck under rubriken skräck. Något att fortsätta jobba med till hösten.
 
 
 

Drömmar blir verklighet (1) - Kap 8, Jag är Mátia

Jag hade nästan trott att Susan skulle komma och väcka mig, men såklart så gjorde hon inte det. Istället försov jag mig. Jag minns att moster hade sagt en gång att Susan hade en egen familj. Jag undrade om hon hade det bra med familjen nu.

Jag fick stressa till skolan. De andra eleverna hade redan hunnit gå in och jag var själv i korridoren. Medan jag låste upp skåpet såg jag NO-läraren Selma på långt avstånd. Hon kom gående genom den tomma korridoren med sina röda läppar, rödrosa fläckar på kinderna och det fladdrande lockiga håret som ramade in ansiktet. Alla på hela skolan beundrade henne, både killar och tjejer. Hon hade börjat på heltid som lärare på skolan i våras.

-         Hej Luna! Jag tror att du tappade ett papper, sa Selma och saktade in framför mig.

Jag tittade ner på golvet. Det låg ett vitt hopskryplat papper där. Jag antog förstårs att det var ett mattepapper från matteboken jag håll i som åkt ut.

-         Tack, sa jag till Selma.

Jag böjde mig ner, vecklade upp pappret för att se om det var något viktigt. På lappen stod: ”Möt mig efter skolan, utanför toaletterna // Den nya tjejen”.

-         Är det kärleksbrev? frågade Selma skämtsamt.

-         Mm, svarade jag frånvarande.

Jag tittade fortfarande chockad på lappen som jag höll i min hand.

-         Spännande. Lycka till med kärleken då Luna, fortsatte Selma.

Hon vinkade hejdå till mig innan hon rusade vidare i korridoren. Jag stod kvar som förlamad, med min blick helt fastnaglad vid lappen.

”Kärleksbrev? Jadu Selma!”, tänkte jag och log för mig själv mitt ibland alla frågor min hjärna skapade nu. Varför ville hon träffa mig?

 

-         Du kommer ju typ aldrig försent! utbrast Mia för femtioelfte gången den dagen när vi var på väg nerför trapporna efter sista lektionen och jag svarade som jag gjort alla gånger, att Susan hade blivit sjuk.

-         Du är sämst på att ljuga Luna, sa hon nu.

-         Vadå då? Visste du inte det redan? svarade jag.

Mia hmmade till svar.

Vi gick tillsammans bort till skåpen. Jag hade bestäm mig för att såsa idag och sen säga att jag skulle till skolsköterskan. Jag visste precis var jag hade skåpnyckeln men jag låtsades leta efter den. Ur ögonvrån såg jag att Mia och Clas nu otåligt stod och väntade på mig, så jag tog nyckeln och låtsades joxa med skåpet innan jag öppnade det och långsamt packade ner skolböckerna.

-         Luna, skynda dig! Vi skulle väl gå tillsammans? utbrast tillslut Mia.

-         Va!? Nej. jag ska till skolsköterskan, svarade jag med spelad förvåning.

-         Jaha. Men då går vi då, sa Mia.

-         Ja absolut, gör ni det, ses, sa jag.

-         Ses imorgon, sa Mia och drog med sig Clas bort från skåpen.

En liten stund senare låste jag skåpet och tog min ryggsäck. Jag hade stått kvar en liten stund och låtsas smsa för att vänta på att eleverna som var kvar skulle dra. Nu var det bara ett gäng från 8:an kvar och jag orkade inte vänta på de också. När jag gick förbi 8:orna kunde jag inte hjälpa att jag sneglade lite på de. De hade alldeles för mycket parfym, det var så att det stank. 8:orna brukade sitta kvar tills någon lärare kom och snällt sa att skoldagen var över. Jag skyndade vidare mot toaletterna. Toaletterna låg nere i källaren på skolan. Tidigare hade ingen vågat gå på toaletterna där nere. Råttorna hade sprungit runt där dygnet runt. Nej. De var inte rädda för skrikiga elever. Det hade sån tur va blivit bättre efter att vi fått en ny städare på skolan. Jag tog se sista trappstegen i ett svep och skrek till när jag höll på att halka på det hala golvet. Inne på tjejtoan gick jag direkt fram till handfatet, skjölde av mina händer och skvätte lite vatten i ansiktet. Någon spolade inne på en toalett och i nästa sekund öppnades dörren.

-         Luna, sa en rätt så mörk kvinnlig stämma.

Jag vände mig nyfiket om.

-         Luna, så bra att du kom, fortsatte tjejen.

-         Hej, antar jag. Kul, fick jag fram.

Den nya tjejen skrattade.

-         Jag heter Mátia, sa Mátia.

-         Mátia? Upprepade jag.

Det lät inte svenskt, men väldigt vackert.

-         Det betyder ögon på grekiska, svarade Mátia.

Jag log. Ögon. ”Jag undrar varför hennes mamma döpte henne till det”, tänkte jag.

-         Vi måste gå syster. Det är en bit att gå, fortsatte Mátia.

”Vänta, va? Kallade Mátia precis mig för syster?”, tänkte jag förvånat och rynkade pannan.

-         Jag ska förklara allt när vi är framme, men först måste vi gå, sa Mátia.


1/3 färdigt, mer beskrivande texter och sega dagar

Tiden försvann igår och jag glömde helt bort att kolla in hit. Sorry. Svenska herrarna U21-laget vann EM-Guld. Fantastiskt! Men okej, vi kör lite uppdatering om berättelser. I fortsättningen på Drömmar blir verklighet så skriver jag på Kap 5. just nu. Jag försöker jobba med att få varje kapitel lite längre. Sedan får det komma längre, längre och längre kapitel efter hand. Jag skulle vilja säga att jag ungefär skrivit för 1/3 av berättelsen nu. Börjar så småningom på 2/3. Kul! "Ängeln Emelie" får jag in väldigt mycket beskrivning i, vilket jag är väldigt nöjd över. Här är det en person som står i centrum, så det blir inte så mycket tal. Lätt att jobba mer med längre beskrivande texter då! Nu under sommarlovet blir det mer skrivande än annars, men samtidigt är jag rätt så seg vissa dagar och då blir det segt att komma igång med skrivandet. Ska försöka skriva lite idag i alla fall. Oftast är jag sugen på att sitta ner en stund varje dag, men så blir det inte så alltid. Ta hand om er, så hörs vi under veckan!

RSS 2.0