Ängeln Emelie, Del 1 (7)

Ljudet blev till ett dunkande mot mina trumhinnor. Jag ignorerade vad folk skrek bakom mig och sprang vidare. Långt in i gränden sprang jag, men plötsligt tvärnitade jag. Svetten rann innanför kläderna och droppade från min haka. Jag fortsatte gå snabbt även fast jag slutat springa. Snart fick jag syn på stället där jag sovit. Jag slank in i hallen och pustade ut. Utmattad la jag mina handflator mot det dammiga bordet och lutade mig mot armarna. Svetten droppade ner på bordet så det blev som nakna prickar utan damm på bordet. När jag lyfte på händerna igen hade dammet klistrats fast på mina handflator och på bordet var dammet borta i form av två händer. Jag blåste på mina handflator. Den lilla vindpusten fick dammet att yra iväg. Jag såg nyfiket upp mot trappan. Jag tog mig försiktigt fram till trappan för att gå upp till övervåningen. Trappan knarrade under mina skor. Det var ett par slitna svarta sneakers. Jag tog tag i räcket och hävde mig upp den sista biten till övervåningen med hjälp utav det. På övervåningen fanns alla fönsterglas där i de två fönstren som fanns. Det ena fönstret var öppet på glänt. Det stod två bokhyllor längst med den högra väggen när man kom in. En enkel metalsäng stod i ett hörn. Sängen var obäddad, bara en gul, lite sunkig madras låg på den. Jag satte mig på madrassen ändå, och efter en stund la jag mig också ner. Jag låg ett tag och tittade upp i ett svart tak och lade märke till flera spindelnät. De stora spindelnäten svajade sakta i en svag vind. Snart hade jag, hopkurrad på sidan, somnat.


Arthur Ignatius Conan Doyle

Arthur Conan Doyle (1859-1930).

Arthur Ignatius Conan Doyle föddes i Edinburgh den 22 maj 1859 och dog år 1930 den 7 juli i Crowborough i East Sussex. Han var son till irländska föräldrar som emigrerat till Skottland. Conan Doyle var brorson till illustratören Richard Doyle. Doyle var en skotsk läkare och författare. När jag ser bilder på honom så tänker jag på en fin professor eller kanske en kompositör? Men, när man skriver ihop berättelser – så komponerar man ju en berättelse. Om det är resultatet är bra låter det kanske som ljuv musik i öronen när berättelsen läses upp. Doyles är mest känd för sina böcker om mästerdetektiven Sherlock Holmes och doktor Watson. Författaren skrev hela 56 noveller och fyra romaner om Sherlock Holmes och doktor Watson. Wow! Han har gjort en del andra verk, men de är inte lika kända. Bl a så har Doyle skrivit En försvunnen värld. Doyle var utbildad som läkare, men han försörjde sig på författarskapet.

Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Arthur_Conan_Doyle

Det finns så otroligt mycket mer om den här mannen! Så jag ska försöka tänkte jag under början av året försöka fortsätta att utveckla den här texten. Lycka till - nej men kortfattat. Det här får bli ett längre arbete.


Julafton 2015

Jag kikar in här och säger god jul så här på julaftonskväll! Vad låg under granen då? Två böcker blandanat så jag tänkte försöka skriva om dem/eller skriva baksidorna här på bloggen så får ni lite nya boktips. Kikar in här någon gång i veckan säkert. Men lite jullov tar jag också - sköt om er så hörs vi snart igen med ny uppdatering om hur det går med allt. Nu ska jag försöka sätta mig ner och skriva på min Halloween-berättelse och så ska jag uppdatera wattpad!
 

Ängeln Emelie, Del 1 (6)

Rop väckte mig. Jag satte mig upp och gnuggade mig i ögonen. En liten flicka, jag skulle gissa att hon var runt fem år, stod en bit bort. Hon hade mörkt midjelångt och rufsigt hår. Flickan hade en ljusblå klänning och röda sandaler på sig. Hon stod och ropade och viftade med handen mot mig. De flesta som var på torget hade uppmärksamheten mot flickan och mig. Vinden förde med sig vad flickan sa.

- Det är Emelie, ängeln Emelie!

Jag såg hur en torghandlare närmade sig mig i rasande fart. Det var mannen som jag hade köpt bröd ifrån tidigare. Mannen slet av sig sitt svarta förkläde och viftade i luften med det. Precis som när man har tjurfäktning. Jag slet åt mig påsen med resten av det jag köpt och sprang iväg. Nu skrek alla på torget.

- Ängeln Emelie!


Jullov och Halloween-berättelse

 
 

Efter Alaska, John Green - Bokrecension

 

John Micheal Green, kallas för John Green, föddes den 24 augusti 1977 i Indianapolis i Indiana. Han är en amerikansk författare och vloggare på youtube. Den första boken Var är Alaska? , var faktiskt inspirerad av författarens tid på Indian Springs School. Idag har det kommit ut en nyutgiven version på boken som fått namnet Efter Alaska. Sin andra bok Förr eller senare exploderar jag blev John Green inspirerad att skriva efter att han jobbat som elevpräst på ett barnsjukhus. John Greens böcker att publicerats på flera språk. Tillsammans med David Levithan så har han skrivit Will Grayson, Will Grayson.

Boken handlar om Miles Halter som man får följa. Miles är väldigt intresserad av berömda personers sista ord. I början av boken tycker Miles att han har en tråkig vardag. Han bor hos sina föräldrar och det är tråkigt i skolan, där händer inget speciellt. Men så, så bestämmer sig Miles för att gå de sista åren i High School på ett internat i stekheta Alabama. Miles har inte så alls många vänner från sin tidigare skola, men så kommer han till Culvert Creek. Han delar rum med översten och han lär känna översten mer och mer, och så är det förstås Alaska, Alaska Young som Miles blir kär i. Miles är nog kär, kommer han underfund med mer och mer… Alaska Young. På Culvert Creek är Miles med om första fyllan, svanen och rävmössan och han får veta hur det är att ha vänner. Men är allt så himla bra? Miles får också veta hur det är när någon som man älskar dör. Hur är det egentligen?

 Jag älskade de här med sista ord, det var jätteintressant att läsa kom jag underfund med mer och mer ju närmare slutet jag kom. Jag blev nog väldigt inspirerad av det faktiskt. Jag får se vad jag gör av den inspirationen. Boken var spännande, eller… Spännande och väldigt stark. Speciellt ju mer man kom in i det hur han lärde känna dessa personer och slutet, det var nog mest starkt. När jag förlorade någon han älskade. Hur han tog sig igenom det. Ja. Väldigt fin bok helt enkelt. Jag tycker att boken lämpar sig för ungdomar.

 


Bloggtips: Anna Hellqvist

Jag tipsa er om Anna Hellqvist, en ny skrivblogg. Eller ny och ny, nu har jag följt ett tag. Jag blir så inspirerad till att fortsätta skriva här på den här bloggen efter att jag läst hennes blogg. Vissa inlägg fastnar jag i mer, jag ska försöka tänkte jag ta upp ett sådant inlägg typ en gång i månaden. Skulle det vara kul? Det blir i så fall från och med januari. Så här hittar jag otroligt mycket inspiration nu för tiden. Bloggen hittar ni här: http://www.annahellqvist.com/ 
 
 
 

Ängeln Emelie, Del 1 (5)

Med
min baguette tryckt mot bröstet och påsen med grönsaker sprang jag iväg. Påsen
dinglade i min hand och slog emot mina ben. Vid en husvägg fanns en grön bänk.
Där satte jag mig ner. Det föll smulor på mina byxben när jag delade på
baguetten. Brödet var kallt, men det smakade i alla fall väl. Jag la några
gurkbitar på en bit bröd. På en annan bit la jag tomatskivor. Tomatsaften
sprutade ut i munnen när jag bet i tomaten. Gurksaften släckte lite av törsten.
Efter att jag ätit la jag mig ner på sidan på bänken. Jag blickade ut över
torget. Det var fortfarande rätt så folktomt. Folk stod och drack kaffe i små grupper
medan de pratade. Några barn satt och gäspade ikapp på en bänk. Torghandlarna
såg piggare ut. Nu, när kunderna som brukade handla här om dagarna började
komma så log torghandlarna. Mot frukost gästerna, vilket oftast var de som var
fattiga var många otrevliga. Mot dagskunderna och stamkunderna var
torghandlarna trevligare. Då och då kom det någon lite rikare och av högre
rang. De här kunderna ville man behålla och gärna få att handla ännu mer. Jag
somnade trots att det började bli livligare på torget.

Ju längre tid man jobbar med något desto bättre blir det?

Uppdaterar er nu med lite nytt. Jag skriver en del på "Halloween"-berättelsen. Det går framåt. Till helgen kanske jag kan uppdatera berättelsen lite igen, skriva in lite mer på datorn alltså. Jag har skrivit in lite mer på Wattpad också. Kul! Så jag skriver på, och hoppas på att berättelsen kanske kan bli färdig innan nästa höstlov i alla fall. Men det kanske är så, ju längre tid man jobbar med något desto bättre blir det, eller hur?
 
 

RSS 2.0